Redan i våras började jag och Patric fundera på vilken vattentunna vi skulle köpa. De stora varuhusen erbjuder mest plastvarianter, och det ville jag verkligen undvika. Förra veckan hittade Patric ett litet företag i Norrtälje som säljer ekfat, gamla whiskytunnor. I går åkte vi hem till en av tillverkarna, som bor i Vallentuna, och hämtade vår tunna. Vilken pärla! Den är oemotståndligt vacker och kommer att få sin plats bredvid bastun.
Det blir ju ganska ensidigt och tråkigt att bara åka bil fram och tillbaka mellan Dåwö-Vallentuna, därför behövdes det en välbehövlig lunchpaus, vi stannade till på ett fik utanför Enköping.
Vi åt varsin räksmörgås och Patric svalde ner det hela med deras egengjorda äppelmust. Smörgåsen får ett helt okej betyg, den största överraskningen var nog att de blandat i både kaviar och keso. Dessutom låg det två ägg på den lilla mackan, men inte särskilt många räkor… udda? Ja, men faktiskt riktigt gott.
De hade gårdsförsäljning, och vi köpte med oss bland annat gråärt och salmbärssylt. Jag blev riktigt nyfiken på gråärt, vad jag vet har jag aldrig ätit det tidigare. Nu ska de blötläggas, och tanken är att prova att göra gråärtshummus, eller kanske vegetariska biffar. Vi får se vad det blir!
På kvällen gjorde jag en förrätt med burrata som jag blandade med färsk basilika och toppade med tomaterna jag köpte på gården. Sedan ringlade jag över olivolja, och avslutade med lite salt och svartpeppar. En enkel men väldigt trevlig liten förrätt.
Till huvudrätt lagade vi min favorit, röding. Den stektes varsamt på utegrillen tills skinnet blev krispigt och köttet precis föll isär. Till fisken serverades nykokt färskpotatis. En krämig och syrlig hemlagad hollandaise fick följa med på tallriken. Rätten påminner om sensommar, fjälluft och middagar där man sitter kvar länge efter att tallrikarna är tomma.
Jag tycker nog att vädret beter sig märkligt just nu. Ena stunden vräker regnet ner, som om himlen öppnat sig helt utan förvarning. Sedan, nästan utan övergång, spricker molnen upp och solen gassar från en klarblå himmel, som om det nyss inte hade fallit en droppe. Det är som om vädret växlar humör på ett ögonblick, utan någon logik alls. Man hinner knappt hämta paraplyet innan det är dags att ta fram solglasögonen i stället. Det är förvirrande, lite frustrerande, men också ganska fascinerande. Naturen gör som den vill, och vi får bara hänga med i svängarna.
I morgon åker Patric tillbaka till stan för att jobba, medan jag stannar kvar här på landet. Det blir lite tystare utan honom, men jag hoppas att han dyker upp så småningom. Jag har ett projekt framför mig, sovrummet ska målas om och det lär ta större delen av veckan. Färgburken står redo och jag ser fram emot att få sätta igång.
lamatrona.net 