Plockbricka

Äntligen lite varmare väder, det känns som att det nästan bara händer när jag är i stan, som i dag. Mitt sällskap för dagen var dessa två, vi passade på att strosa runt på Söder, titta in i butiker och äta glass.

Det är något alldeles särskilt med de där riktigt stekheta dagarna i stan, asfaltsdoften som sipprar fram och en stad som luktar solvarmt damm, avgaser och nybakade pizzor från kvarterskrogarna, en tung, nästan bedövande blandning som på något vis ändå känns så levande och härligt.

I veckan åkte jag och Patric till Sala för att köpa en altandörr. Vi hämtade den från ett ställe som låg alldeles i närheten av den gamla silvergruvan. Området var så vackert, med grönskande omgivningar. Vi bestämde oss för att stanna kvar och äta lunch där och bara njuta av den fina miljön.

I gruvsamhället fanns också en antikaffär som tog mig med storm, jösses, jag hade nästan kunnat köpa allt därinne.

Jag hittade en stor och härlig träbricka som fick slinka med hem.

Jag har letat länge och väl efter en sådan och nu till slut dök den här ultimata plockbrickan upp, den är precis så fin som jag föreställt mig, kanske till och med ännu bättre. Den kommer att passa perfekt, jag gillar verkligen de fina detaljerna. Altandörren kommer också att bli riktigt bra, särskilt när den får lite ny färg och nytt liv, jag kan redan föreställa mig hur ljuset kommer strila in genom glaset och hur allt kommer kännas lite mer somrigt och inbjudande.

I morgon åker vi tillbaka till landet. Patric ska jobba några timmar på förmiddagen, sedan sätter vi oss i bilen och kör ut igen. Staden i all ära, men det är på landet jag helst vill vara.