En till libanes

För att liva upp köket i det annars så kalla världsläget köpte jag hem en bukett tulpaner i min favoritfärg.

För att piggat upp mig ännu mer mötte jag upp Patric och Chelsie efter arbetet i fredags och tog en AW på vårt favvoställe, Söders hjärta.

Varken jag eller Patric var sugna på att laga fredagsmiddag.

Patric kände sig fortfarande en smula hängig efter att ha varit magsjuk i veckan, han var också väldigt förkyld. Själv var jag alldeles för trött för att börja dona bland kastrullerna, så vi sladdade in på en libanesisk restaurang på Tavastgatan, Tabbouli och åt deras avsmakningsmeny nummer 2.

Alla var nöjda med de olika rätterna, men trots att vi kämpade tappert lyckades vi helt enkelt inte få i oss allt. Herregud, vad det blev mycket mat över. Chelsie krävde att de gjorde en ”doggy bag” med alla rester, hon behövde lunch till sitt arbetspass på lördagsmorgonen. Lyckligtvis var personalen tillmötesgående och vi kunde packa ihop resterna.

Tidigt på lördagsmorgonen åkte jag, Patric och Sofie och hämtade upp vårt nya matbord som vi köpt på Länna möbler. Vårt gamla köksbord är ett gammalt arvegods som vi nu tar till landet, det nya runda bordet passade perfekt.

På kvällen var det dags för fest. Eva fyllde 60 år, stort grattis!

Alltså, dessa fina ungdomar! Jag blir alltid så glad varje gång jag träffar dem och deras föräldrar.

Det var knökfull med gäster i den stora villan så det var en smula svårt att manövrera sig fram i rummen. Kvällen till ära bjöd de på….libanseisk mat.

Festdeltagarna var uppsluppna och det var hög stämmning, det blev både sång och gitarr. Det avhandlades allt från kommande fester och Norrlänska trippar. Jag älskar att gå på fest och ett bonuskort denna kväll var att träffa vänner från förr, vilken trevlig kväll det blev!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar