Månad: mars 2025

Såklart ville vi titta på solförmörkelsen.

För att riktigt kunna titta närmare på den, lånade en pratglad äldre dam ut sina solförmörkelseglasögon från 1954 till André.

I fredags efter arbetet stod Patric och Chelsie utanför min skola och väntade på mig. Vi tog bussen till Vasastan och gick på Tennstopet och drack varsin öl.

Efteråt gick vi till Knut, en norrlänsk restaurang på Upplandsgatan.

Till förrätt åt vi mini Pitepaltar.

Chelsie svalde ner det hela med en drink, i stället för en kall mjölk.

I lördags kom Corinne och Simon förbi, vi tog en liten shoppingtur på Götgatan, båda två gjorde några inköp. Kul att inte behöva gå så långt när man ska handla kläder. Sofie undrade om vi ville komma förbi hennes bar och ta en öl innan middagen och det ville vi, Patric var i krokarna på jobb, så när han var klar med sitt gick han dit. Jag och André kom dit en stund senare.

Det var som att kliva in i den gamla såpoperan Skål som gick på TV på 80-talet. Den där varma, familjära stämningen omslöt oss direkt när vi steg in, sorlet från gästerna blandades med bra musik, och hela rummet andades en trivsam, nästan nostalgisk atmosfär. Vi var helt lyriska, det var så himla mysigt! Vid baren satt stammisar som om de aldrig lämnat sina platser. Några spelade spel, skrockade och skålade, medan en ensam gammal dam bredvid oss satt och tog ett glas vin. Hon såg ut att njuta i fulla drag av eftermiddagen och sina kycklingvingar.

Jag och André hade satt oss så att vi hade perfekt utsikt över baren och Sofie, som med stor vana hällde upp öl. Plötsligt parkerade sig Patric bredvid oss, och vi satt tre i rad, som ett litet gäng förväntansfulla åskådare. Han ville inte heller missa när Sofie blandade ihop drinkar bakom bardisken. Vi måste ha sett ganska skojiga ut där vi satt, som en smått excentrisk familj som tagit över en del av baren. Familjen Pinsam, haha – men vi trivdes, och det var precis så det skulle vara.

Mitt AIK-hjärta sved lite extra när jag såg Hammarbyfansen samlas på Medborgarplatsen i förmiddags, de har en otrolig gemenskap som jag inte sett hos något annat lag, det var mäktigt att se, även för en AIK-are som mig.

Min favoriträtt just nu är en snabbvariation av koreansk tacos med köttfärs, bara tanken på det vattnas det i munnen. En hemmagjord misosoppa till det är heller inte fy skam.

Här kommer receptet:

• 500 g köttfärs
• 1 dl japansk soja
• 3 msk strösocker
• 2 msk sesamolja
• 4 klyftor vitlök, rivna
• neutral rapsolja, att steka i
• Gör så här: Blanda alla ingridienser och stek i en stekpanna.

Gochujangmajonnäs:

• 1-2 msk gochujang (koreansk chilipasta, kan ersättas av sriracha eller sambal oelek)
• 1 tsk sesamolja
• 1 klyfta vitlök, riven
• 2 salladslökar, fint skivade
• 1 dl majonnäs
• Gör så här: Blanda samman gochujang, majonäs, vitlök, salladslök och sesamolja.

Marinerade böngroddar:

• 0,5 tsk salt (gärna natriumglutamat)
• 150 g böngroddar (från mungbönor)
• 2 tsk sesamolja
• 2 tsk rostade sesamfrön
• Gör så här: Lägg böngroddarna i en skål. Koka upp 2 liter med varmt vatten och häll över böngroddarna. Lägg sedan groddarna i ett durkslag och skölj rikligt med iskallt vatten. Blanda sedan groddarna med sesamolja, salt och sesamfrön.

Numera har jag två barn som kan konsten att baka bröd. För ett tag sedan bjöd Sofie på ett surdegsbröd som var galet gott. I går ställde sig Chelsie och bakade bagels som smalt i munnen.

I helgen kommer vi att vara kvar i stan, Patric ska jobba och jag ska njuta av det fina vädret. Jag såg att vi får varmare temperaturer i morgon och på lördag, det blir helt underbart!

I veckan har jag arbetat en endaste dag och det var i måndags, sedan dess har jag varit sjuk. Både Chelsie och jag åkte på Patrics förkylning från förra veckan, och han har fortfarande inte återhämtat sig helt. Kort sagt, en riktigt seg rackare!

Den här totempålen stötte jag på i måndags när jag gick till tantolunden, otroligt fin.

André kom hem i veckan och stannade ett par dagar, och på torsdagskvällen kom Corinne. Jag blir alltid lika glad när de är hemma, även om de mest är upptagna med sitt. André satt klistrad med sina böcker och pluggade, medan Corinne jobbade hemifrån vid datorn. Trots det är det fint att ha dem nära. Sofie bor ju bara några kvarter bort, men henne ser jag knappt röken av heller, antingen pluggar hon eller så jobbar hon i baren. Jag får helt enkelt ta vara på de stunder som ges och njuta av dem när tillfälle ges. Samtidigt är det tur att Chelsie fortfarande bor hemma.

Här sitter jag omringad med alla som jag älskar, vilken lycka att få älska så många!

Patric kom hem på fredagseftermiddagen med ett släp som vi hyrt över helgen. Det gamla köksbordet fick tyvärr inte plats i bilen, så den enda chansen att få med det till landet var just i ett släp. På vägen till Dåwö såg vi en otrolig solnedgång, jag blev helt lyrisk.

Jag kan inte säga att jag gjort många knop i helgen, min astma är rent ut sagt bedrövlig. Ett tag funderade jag faktiskt på om jag skulle åka in till närakuten och få lite syrgas, eftersom jag fick så stora problem med att andas, men som tur var så blev det bättre efter att jag hade tagit några extra puffar med astmamedicinen. Jag håller tummarna att astman kommer att hålla sig i schack framöver!

Patric kopplade på sommarvatten efter visst besvär, den krånglar nästan varje gång man ska sätta på det, i år, inget undantag. Det är alltid lika spännade att titta på när han vadar ut i vattnet med sina galonbyxor.

I morgon är det dags att börja arbeta igen, det bli också en tur till sjukgymnasten, förhoppningsvis får jag lite nya övningar för ryggen. I kväll blir det kronärtskocka och koreanska tacos till middag, mums!

För att liva upp köket i det annars så kalla världsläget köpte jag hem en bukett tulpaner i min favoritfärg.

För att piggat upp mig ännu mer mötte jag upp Patric och Chelsie efter arbetet i fredags och tog en AW på vårt favvoställe, Söders hjärta.

Varken jag eller Patric var sugna på att laga fredagsmiddag.

Patric kände sig fortfarande en smula hängig efter att ha varit magsjuk i veckan, han var också väldigt förkyld. Själv var jag alldeles för trött för att börja dona bland kastrullerna, så vi sladdade in på en libanesisk restaurang på Tavastgatan, Tabbouli och åt deras avsmakningsmeny nummer 2.

Alla var nöjda med de olika rätterna, men trots att vi kämpade tappert lyckades vi helt enkelt inte få i oss allt. Herregud, vad det blev mycket mat över. Chelsie krävde att de gjorde en ”doggy bag” med alla rester, hon behövde lunch till sitt arbetspass på lördagsmorgonen. Lyckligtvis var personalen tillmötesgående och vi kunde packa ihop resterna.

Tidigt på lördagsmorgonen åkte jag, Patric och Sofie och hämtade upp vårt nya matbord som vi köpt på Länna möbler. Vårt gamla köksbord är ett gammalt arvegods som vi nu tar till landet, det nya runda bordet passade perfekt.

På kvällen var det dags för fest. Eva fyllde 60 år, stort grattis!

Alltså, dessa fina ungdomar! Jag blir alltid så glad varje gång jag träffar dem och deras föräldrar.

Det var knökfull med gäster i den stora villan så det var en smula svårt att manövrera sig fram i rummen. Kvällen till ära bjöd de på….libanseisk mat.

Festdeltagarna var uppsluppna och det var hög stämmning, det blev både sång och gitarr. Det avhandlades allt från kommande fester och Norrlänska trippar. Jag älskar att gå på fest och ett bonuskort denna kväll var att träffa vänner från förr, vilken trevlig kväll det blev!

Det har nu gått 2 veckor sedan jag började arbetat 50% och det har varit lite av en utmaning för ryggen. Jag har bitit ihop på jobbet men när jag kommit hem har jag rasat ihop i soffan och är stel som en pinne i ländryggen och har väldigt ont, men jag kämpar på.

I helgen har vi varit på landet. Patric byggde klart det sista på uteduschen. Jag blev väldigt nöjd med resultatet.

När nu äntligen badstegen kommit i vattnet svingade jag mig ner för den och tvättade av mig mellan bastubaden, burrr, det var iskallt!

På kvällen grillade vi kammusslor och tigerräkor som legat i marinad halva lördagen. Jag gjorde även falska sniglar med massor med persilja och vitlök, det blev jättegott!

Vilket mars-väder det har varit, så varmt och skönt ute, solen har gassat och jag har njutit av både fågelkvitter och snödropp. Jag såg att nästa veckas väder bjuder på kallare väderomslag, men så länge vi går åt rätt håll så gör det inte så mycket.

Medan det stormar i världspolitiken går livet vidare. Hur det kommer att bli står skrivet i stjärnorna. Jag fortsätter att gå till jobbet som vanligt, borstar tänderna, andas in stadsluft, men mina tankar snurrar på för att försöka förstå vad som händer i den nya världsordningen.

Här sitter vi muntra i soffan på landet och tittar på melodifestivalen och äter några chips med dipp till, allt är som vanligt, fast ändå inte.

Patric påbörjade bygget av en utomhusdusch som ligger i anslutning till bastun.

Nästa helg ska han bygga klart dörren till duschen och de sista två plankorna på sidan ska spikas upp.

Chelsie blev sugen på våfflor så det bjöd jag på till lunch i söndags.

Men vilket vårväder vi har, hela veckan ska temperaturen ligga mellan 9 till 12 grader. Ett stort plus med mitt jobb är att jag är ute mycket i alla väder och just nu är det extra härligt.

I fredags när vi kom ut till landet, höll vi bokstavligt talat på att sätta chipsen i halsen, som en reporter uttryckte det hela, när vi nåddes av nyheten om det välkalkylerade bakhållet som leddes av J.D. Vance i det Ovala rummet. Mötet mellan Trump, Vance och Zelenskyj spårade snabbt ut och detta medan Zelenskyj skälldes ut inför tv-kamrorna som rullade på inför världens beskådan.

Enligt Vance uppträdde Zelenskyj respektlöst mot presidenten. Trump, han å andra sidan hängde snabbt på och började också skrika på Zelenskyj och tyckte att han borde visa mer tacksamhet. I stället för att äta lunch tillsammans och sedan vid en pressträff skriva på avtalet om att USA har rätt till en del av Ukrainas mineraler lämnade Zelenskyj Vita huset i förtid. Det som hände var att Vance och Trump visade öppen vrede och respektlöshet mot en president som representerar ett land som i tre års tid slagits för sin frihet och självständighet.

Frågan är; har Valdimir Putin en hållhake på Donald Trump? Trump har på rekordtid gått från att låta USA vara en allierad till Ukraina till att anamma Putins bild av kriget. Trump verkar helt bortse från att det var Ryssland som helt oprovicerat invaderade Ukraina. Följderna efter det här lågvattenmärket är svårt att veta, men det kan bli rena katastrofen för både Ukraina, Europa och världen.

USA garanterade i Budapestuppgörelsen 1993 Ukrainas säkerhet i gengäld mot att Ukraina gjorde sig av med sina kärnvapen. Nu står det klart att inte heller USA har någon vilja längre att följa sina åtaganden enligt den uppgörelsen, Ryssland har under en lång tid struntat i vad de skrev på. Detta är en tydlig markering mot Ukraina att de inte längre behöver följa sin del av avtalet, det vill säga avstå från att skaffa kärnvapen.