Tråkigt besked

Årets första semla landade helt rätt i magen, den vi åt hade mycket hasselnötskräm i sig, jag gillar det bättre än den vanliga med mandelmassan.

I går kväll åkte jag och Patric till landet efter jobbet, det var skönt att komma ut igen. Min rygg har blivit bättre, men jag har fortfarande svårt att böja mig ner. Trots det har arbetet fungerat bra, barnen är mer än hjälpsamma, och mina arbetskamrater likaså.

På landet har Patric sågat ner en björk för att fylla på vedförrådet. Vi förbrukar en hel del ved till alla våra eldstäder, så det gäller att ligga steget före.

Min nya favoritmat är just nu koreansk och det är tur att jag har Patric, han är helt grym på att laga mat i både den och många andra kategorier. Jag älskar särskilt rätter som serveras på salladsblad, det ger en härligt krispig känsla. Till middag idag gjorde vi en egen, förenklad variant av koreansk/sushi: små hjärtsalladsblad toppade med kallrökt laxröra, picklad rödlök, wasabi, avokado och sesamfrön. Till huvudrätt blev det en klassisk räksmörgås.

Vår granne berättade att den granne jag tycker bäst om, som jag ofta promenerar och umgås med på landet, har drabbats av bukspottkörtelcancer. Tyvärr är sjukdomen långt gången, och hoppet är svagt. Det finns bara en sak att säga:

”Fuck cancer!”