Allhelgonahelg och nostalgi

Den här helgen har vi varit hemma i stan eftersom Patric haft jour. Vi passade på att prova en restaurang som vi länge varit nyfikna på – Woodstockholm vid Mosebacke torg. Restaurangens koncept bygger på att byta mat-teman med jämna mellanrum, och den här gången var temat MASH-UP. Lokalen är liten och intim, med LP-skivor som spelades på en gammal skivspelare, och på en diskret filmduk ut mot gatan visades en svartvit koreansk film där karaktärerna mest satt och åt, allt detta gav stället en extra charmig touch. Chelsie la också märke till att det hängde baguetter i några av lampsladdarna i taket.

Personalen guidade oss igenom alla rätter vi provade, och jag var mer än nöjd med upplägget. Jag och Patric bestämde oss för avsmakningsmenyn, Chelsie tog en förrätt och en huvudrätt.

På instagram har restaurangen lagt upp bilder på olika maträtter som de serverar, en av rätterna som vi åt beskrevs så här:

Det blev en fantastisk matupplevelse! Det är något speciellt med restauranger som vågar experimentera med smaker och göra något annorlunda. Hoppas nästa tema blir lika spännande, jag ser redan fram mot att gå dit igen.

Jag blev lite nostalgisk när jag bläddrade bland gamla fotoalbum och plötsligt fick syn på ett foto av Patric, ett foto från den tiden då vi först möttes, 1992. Han såg så ung ut med sitt lockiga och långa hår. Bilden väckte många minnen till liv – för visst har tiden gått snabbt, men vi är fortfarande detsamma, bara lite äldre och förhoppningsvis lite visare.

Jag hittade också gamla brev som mina föräldrar skrev till mig när jag arbetade som aupair och bodde i Kalifornien mellan 1986-1987.

Min pappa skev om en Prince-konsert och att våldet i Kungsträdgården blivit värre, han kände inte igen lugna Sverige.

Mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt, pappa dog när han var 71 år och mamma blev 73 år, båda dog av cancer. Pappa fick aldrig uppleva mina barn och det är jag otroligt ledsen över, mamma dog när tvillingarna var endast 9 månader. Det känns jättetråkigt att mina barn aldrig fick uppleva sin mormor och morfar.

Haha, min pappa, han kunde verkligen bjuda på sig själv❤️❤️❤️❤️❤️Fortfarande efter 25 år saknar jag dem, mina fina och helt underbara föräldrar!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar