Månad: oktober 2024

Den här helgen har vi varit hemma i stan eftersom Patric haft jour. Vi passade på att prova en restaurang som vi länge varit nyfikna på – Woodstockholm vid Mosebacke torg. Restaurangens koncept bygger på att byta mat-teman med jämna mellanrum, och den här gången var temat MASH-UP. Lokalen är liten och intim, med LP-skivor som spelades på en gammal skivspelare, och på en diskret filmduk ut mot gatan visades en svartvit koreansk film där karaktärerna mest satt och åt, allt detta gav stället en extra charmig touch. Chelsie la också märke till att det hängde baguetter i några av lampsladdarna i taket.

Personalen guidade oss igenom alla rätter vi provade, och jag var mer än nöjd med upplägget. Jag och Patric bestämde oss för avsmakningsmenyn, Chelsie tog en förrätt och en huvudrätt.

På instagram har restaurangen lagt upp bilder på olika maträtter som de serverar, en av rätterna som vi åt beskrevs så här:

Det blev en fantastisk matupplevelse! Det är något speciellt med restauranger som vågar experimentera med smaker och göra något annorlunda. Hoppas nästa tema blir lika spännande, jag ser redan fram mot att gå dit igen.

Jag blev lite nostalgisk när jag bläddrade bland gamla fotoalbum och plötsligt fick syn på ett foto av Patric, ett foto från den tiden då vi först möttes, 1992. Han såg så ung ut med sitt lockiga och långa hår. Bilden väckte många minnen till liv – för visst har tiden gått snabbt, men vi är fortfarande detsamma, bara lite äldre och förhoppningsvis lite visare.

Jag hittade också gamla brev som mina föräldrar skrev till mig när jag arbetade som aupair och bodde i Kalifornien mellan 1986-1987.

Min pappa skev om en Prince-konsert och att våldet i Kungsträdgården blivit värre, han kände inte igen lugna Sverige.

Mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt, pappa dog när han var 71 år och mamma blev 73 år, båda dog av cancer. Pappa fick aldrig uppleva mina barn och det är jag otroligt ledsen över, mamma dog när tvillingarna var endast 9 månader. Det känns jättetråkigt att mina barn aldrig fick uppleva sin mormor och morfar.

Haha, min pappa, han kunde verkligen bjuda på sig själv❤️❤️❤️❤️❤️Fortfarande efter 25 år saknar jag dem, mina fina och helt underbara föräldrar!

Det har redan hunnit bli höstlov och vintertid, nu väntar jag bara på att den så kallade köldsmockan ska komma dundrande förbi.

Jag är ju barnsligt förtjust i alla dessa högtider som berikar oss varje år, allhelgonahelgen och halloween är inget undantag. Just den sistnämda högtiden firas kanske inte jättemycket men efter 4 barn har det dock blivit en tradition att ha lite godis hemma och en fin pumpa att titta på.

…samt några girlanger som får pryda dörröppningen.

Själv matchar jag det hela med min oranga kofta.

För några år sedan flöt en träbräda in i vår vik, jag fiskade upp den och tyckte att den var så vacker med sina slipade kanter som vittnade om att den legat i vattnet länge. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med den, så den har stått i verkstan och skrotat fram till nu.

Den kanske inte ser så mycket ut för världen, men jag tycker den är jättefin i all sin enkelhet. Det kändes bra när jag äntligen hittade ett användningsområde för den. En klädhängare!

I början av sommaren fick jag flera rockhängare med mycket charm av vår granne på landet, det var i samma veva som när de rev sin sommarstuga och byggde nytt. Jag kunde då rädda ganska många saker som de tänkte slänga på tippen, det kallar jag återvinning när den är som bäst! klädhängaren med de glänsande nyputsade krokarna passade förövrigt perfekt i vår nytapetserade relaxavdelning.

Här hemma var Chelsie sugen på en filmkväll med popcorn, både jag och Patric var på. När popcornen och allt godiset var uppätet slocknade ”hon som bestämde vad vi skulle titta på” och sov sig igenom mer än halva filmen och vaknade inte ens när jag gick och la mig för natten.

I dag blev det en promenad till Gamla stan och det var vi minsann inte ensamma om att göra. Jag hade helt glömt bort att det var höstlov och att alla andra också ville hänga på en av Stockholms största turistattraktioner. Inte nog med det, polisen hade också spärrat av en stor del av Gamla stan på grund av en handgranat som en förbipasserande hade sett.

För att undvika turiststråken tog jag och Chelsie smågatorna i stället.

Och i en av gränden hittade vi en helt underbar liten second hand affär, både jag och Chelsie blev helt tagna över allt fint som fanns i den lilla butiken. Chelsie köpte en höst/vårjacka men jag gjorde inga inköp. Vi kommer med största sanorlikhet att återkomma hit igen.

Efteråt blev det en fika på Söder.

I kväll blir det fortsatt Potter-maraton, Chelsie är laddad!

Sakta men säkert går det framåt med mina åkommor. Jag har redan hunnit samla på mig en imponerande mängd läkarbesök – man skulle nästan kunna tro att jag är VIP-kund på vårdcentralen vid det här laget. Jag har dessutom träffat flera specialister och tagit ett gäng med blodprover för att hitta orsaken till mina höft- och ryggproblem. Hittils har jag fått 4 diagnoser, som nästan höll på att bli 5, för i fredags träffade jag ytterligare en specialist, den här gången för att utredas för reumatism, mitt blodprov visade att jag hade ett högt anti-ccp värde, vilket kunde tala för att jag hade det, men som tur var så var det inte så. Däremot ska jag ingå i en forskningsstudie där personer som påvisar symtom men som inte fått diagnosen kan delta i. Det beror på att mina prover tyder på att det kan vara ett förstadium till reumatism.

Men jag håller mig flytande, numera syns det knappt att jag har ont eftersom jag går utan att halta, vilket var helt omöjligt tidigare. Varje vecka har jag gått till min fysioterapeut där jag fått lite olika övningar som jag antingen gör hemma eller på Sats, jag tycker att det börjar ge lite resultat. Jag tar också fler långpromenader och börjar blir snabbare på att gå, oftast blir det turer i närområdet. Det går alltså sakta men säker framåt men det tar sin lilla tid att bli helt bra.

I veckan läste jag Alex Schulmans spalt i DN, han skrev bland annat att han inte vet hur han ska klara av att leva med Donald Trump i 4 år till om han kammar hem valet den 5 november och precis så känner jag också, hur ska man orka?

Det är helt galet vad skönt det är att basta, jag trodde aldrig jag skulle bli en bastubadare i detta storformat, men jag älskar det!

Vi har ingen elektricitet i sjöstugan, men så småningom blir det nog av. Just nu får vi famla oss fram i mörkret, vilket har bidragit till att vi kan se alla Dåwös fladdermöss som samlas runt altanen, på mycket nära håll.

Den här helgen har vi ägnat oss åt att fixa i relaxavdelningen, det blev så bra. Vi har köpt jättefina tapeter som vi har satt upp och jag älskar verkligen den blå färgen.

Jag tycker att pärlspont är väldigt fint, så det har vi också satt upp.

Först i morgon åker vi hem till stan, jag ska till sjukgymnasten och Patric ska arbeta, men i kväll blir det ett bastubad och efter det tänkte jag avsluta kvällen med att se filmen om Dag Hammarskjölds liv på Svt.

Jag och Patric sjönk återigen ner i de blodröda biostolarna på Viktoria med våra snacks, det var dags att gå på bio igen.

Den här gången såg vi ”The Apprentice,” filmen handlar om Donald Trumps liv på 70-talet. När den var slut ville jag inte resa mig från biostolen, jag var helt uppslukad. Nu efter att jag har sett den förstår jag varför Trump vill förbjuda den. Vilken film!

Det har tyvärr inte blivit särskilt mycket av det kulturella under hösten förutom bio. Tidigare hade vi Abundo=abonnemang för teater, konserter, bio, m.m, men deras utbud blev så dåligt att vi nu tar en paus från det. Jag hoppas att det dyker upp något framöver som både jag och Patric vill gå och titta på.

Det känns skönt att åtminstonne ett barn bor hemma så jag får lite sällskap om dagarna. Chelsie har väldigt oregelbundna arbetstider och när hon väl är ledig drar jag fram den hemliga vapenarsenalen: ”Ska vi ta en promenad? Jag bjuder på fika!” Och vips är vi ute i friska luften, för vem kan säga nej till en smarrig bulle och en kopp kaffe?

I helgen kom Corinne ut till landet, hon hann knappt komma innanför stugdörren förrän vi genast började koka kaffe och bre smörgåsar för att sedan bege oss ut i skogen.

Inte en svamp så långt ögat kunde nå, men det gjorde inte så mycket, skönt att bara komma ut i friska luften och in i skogens lugna sfär.

Vi har haft en jättefin helg med bastubad och en riktigt god middag, dessutom några härliga promenader.

Jag var inte sugen att åka hem till stan, men Corinne ska arbeta och Patric åker iväg på utbildningsdagar på Häringe slott, så jag och Chelsie får roa oss själva på vårt håll.

Hösten är verkligen vacker med alla dess färgskiftningar. Det är mysigt att bara gå ut i skogen och dra ett djupt andetag och känna lukten av höstens alla essenser.

Det fanns knappt en kotte på Byggmax i Köping, många verkar ha uppehåll i sitt byggande så här på höstkanten, men jag och Patric börjar snart bli en del av inventarierna, vi är där c:a 1-2 gånger varje helg och köper material.

Den här gången var det dags att bygga klart altanen fram till bastun.

Vädret var med oss, det blev både sol och varma temperaturer på lördagen, Patric byggde och jag var hantlangare. Dagen efter blev det regn och rusk, jätteskönt att det hann bli klart innan regnskurarna haglade ner.

Jag har aldrig ätit en friterad pizza, faktiskt aldrig hört talas om det, men häromdagen slukade vi varsin på en pizzeria i SOFO=söder om Folkkungagatan.

För att skaffa mig en ordentlig åsikt om allt friterat, var jag tvungen att smaska på både Patrics och Chelsies pizza eftersom vi valt olika smaker. Det var gott men absolut inget märkvärdigt. Det var kul att ha provat, men Patrics hemmagjorda pizza är fortfarande nummer 1 på min topplista.

Det har inte varit särskilt mycket svampplockning under hösten, men jag hoppas att det blir av i helgen, jag längtar efter att ta med mig en termos med varmt kaffe och en god smörgås och sätta mig mitt i skogen och bara njuta. Kul att ha något att se fram emot, håller tummarna att vi också hittar lite svamp.

Äntligen är jag klar med sänggaveln som jag rustat upp under sommaren. När jag såg den första gången stod den i en second hand affär i Västerås och ropade på mig, ”du vill ha mig” och det ville jag verkligen, men Patric var inte alls med på noterna. Av en händelse hade vi ett ärende i närheten av affären några veckor senare, då tog jag tillfället i akt och smet in för att se om den fortfarande fanns kvar, ja, helt otroligt, men där stod den bedårande pjäsen och bara väntade på mig.

Se där vem som bär in den otymliga härligheten i hyrsläpet, han som tillslut gav med sig. Så här i efterhand tror jag inte han ångrat det beslutet, han förstod att även jag behövde ha ett projekt att hålla på med.

Jag våndades fram och tillbaka om jag skulle behålla kanterna och gaveln bak, men till slut bestämde jag mig för att bara ha kvar själva sänggaveln fram.

Hela sängen var indränkt i fernissa, därför tog det lång tid att få bort allt. Jag har lagt ner många timmar på att försöka klämma in sandpappret i de små och svåråtkomliga utrymmena, men till slut med mycket ihärdighet och tålamod lyckades det.

Med hjälp av Patric lossade vi sidogavlarnas utsmyckning och satte fast dem på själva sänggaveln. När det torkat klart avslutade jag det hela med att olja in det sista.

Jag blev jättenöjd över resultatet, de fina detaljerna tycker jag kom till sin rätta med vitoljan och jag är extra nöjd med att man fortfarande kan se träets ursprung.

Nu står den i gäststugan och glänser i all sin prakt och väntar på bättre tider.

Jag gillar verkligen känslan av att omslutas av biomörkret och titta på en riktigt bra film. Det var ett tag sedan jag såg något som tilltalade mig så pass mycket att det var värt ett biobesök, men nu blev det av. Vi såg ”LEE”, med Kate Winslet och Alexander Skarsgård, den var jättebra. Bilden nedan är ett ikonisk foto på Lee Miller när hon tar ett bad i Hitlers badkar.

En smörig kanelbulle är inte heller fy skam denna fina helg. Jag blir inte klok på vädret, ena dagen nyper det till ordentligt i kinderna och nästa dag är det T-shirt väder, hur ska vädergudarna ha det?

Jag och Patric åkte ut till landet tidigt på kanelbullens dag. Vi hyrde släp i Köping och köpte gipsskivor och lite annat till relaxavdelningen i bastun. Den här helgen ska det bli lite ordning och reda i vår lilla sjöstuga.

När vi gjorde ett stop i Köping blev jag grymt sugen på böckling, den serverade jag till lunch tillsammans med bland annat sill, ägg och potatis, vilken toppenlunch det blev.

Nu är jag verkligen på målsnöret med mitt sängkarmsprojekt, gaveln som jag har slipat, handslipat och putsat på hela sommaren. Det absolut sista jag har att göra nu är att dra några penseldrag med vitoljan på sidorna, sedan är det klart!

Innan jag bastade igår undersökte jag noga om det fanns några alger runt stranden, men icke sa nicke å tur var det, för då blev det ett lätt beslut att slänga sig i vattnet när jag höll på att basta. Varmt var det inte, kan jag meddela.

Jag får se om det blir ett dopp även i kväll.