Mitt sällskap på landet

I förra veckan lyssnade jag på Niklas Natt och Dags sommarprat och blev intresserad av hans böcker. Jag satte tänderna i hans första bok ”1793”, det var verkligen en bok i min smak. Jag sållar ganska friskt bland vilka sommarpratare jag lyssnar på och blir ibland överaskad eller i värsta fall besviken på innehållet. Favoriten förra året var Emma Hamberg och i år är det Andrev Walden. Han spelade en låt som genast åkte in på min låtlista: ”Ragnar” med Mattias Alkberg.

Den här veckan är det jag och André som är på landet, han behövde miljöombyte innan han ska sätta sig i skolbänken igen. I juni nästa år blir han klar röntgensjuksköterska, så det kommer att vara en intensiv pluggperiod framöver för honom. Varje dag har vi tagit en morgonpromenad på vår gulliga lilla byväg, visseligen inga långa sträckor men ändå skönt att få sig en bensträckare. Vädret har varit på topp, varmt och soligt. Det har till och med blivit en del bad i viken.

Förutom att läsa böcker har jag fortsatt slipa på gaveln, min tumme och pekfinger är helt förstörda efter all handslipning, det är så illa att mitt tummavtryck på mobilen slutat fungera. André har målat det sista på bastun så nu är utsidan klar. Till helgen ska Patric ta tag i relaxavdelningen, det ser jag verkligen fram mot för när det blir klart är bastun helt färdigställd.

Det blev en liten belöning efter gårdagens slitgöra med mys på bryggan.

När mörkret smygit sig på har vi spelat kort, tittat på augustimånen och ätit god mat. På kvällarna har jag tittat på dokumentärer, bland annat Nixon och ku klux klan del 1 och 2 på Svt, skrämmande men intressant.

Å, så var det dags för den blå timmen som även kallas skymningstimmen som är mellan solens nedgång och nattens intågande. Jag kan inte se mig mätt på det, otroligt fint.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar