Efter att ha uträttat en massa ärenden hemma i stan under veckan pustade jag och Chelsie ut och åt varsin pistageglass som var så söt så man kunde smälla av. Det räckte med två tuggor så var man proppmätt.
Dessförinnan har jag njutit av alla dessa magiskt varma sommarkvällar på landet.
Men när man bor mitt i stan tycker jag att det är något svårare, jag kommer inte ut på samma sätt som på landet, men jag försöker ändå glädja mig åt storstadslivets alla fördelar. I går blev det en pubrunda med Sofie, Chelsie och våra kompisar.
För några år sedan hörde Patrics pappas fru av sig från sitt kloster i Italien, hennes meddelande gick via Patrics faster och kusin som också bor i Italien. Nunna, som hon numera är, ville ha kontakt med Patric. Barnen och jag har tjatat jättelääääänge på att Patric ska höra av sig till henne, men han har varit motvillig. Saken är den att Patrics pappa dog för c:a 45 år sedan och nu undrar vi alla: vad vill ”syster Rachele?” I helgen tog vi saken i egna händer, Corinne snodde ihop ett brev på italienska som jag la på brevlådan. Vi gjorde det såklart med Patrics godkännande.
Bollen är i rullning!
lamatrona.net 