Månad: augusti 2024

Den här sommaren har innehållit en salig blandning av lite allt möjligt. Det har varit sol ibland, vattentemperaturen har varit tveksamt kallt, mycket härligt umgänge, Dåwö, besökt min farfars gamla hus i Västervik, magiska kvällar på bryggan, bastubygge, hälsat på hos kompisars landställe, fikat i båten, en långweekend i Köpenhamn, gjort pizza på grillen, det har handslipats en hel del, jag har badat men enbart i Mälaren, det har blivit mycket kortspel, särskilt ”jazz”, räksmörgåsarna har nästan runnit ur öronen, upplevt ”Rocky horror picure show”, läst många bra böcker, mumsat på Hjälmarekräftor, bastat, druckit god champagne, lyssnat på sommarpratare och olika dokumentärer, ätit massor av knallröda jordgubbar, fyndat på loppisar och bara njutit av att bara vara.

Bilden på bastun symboliserar nog bäst min sommar. Bastubygget har varit ett pågående projekt under hela sommarperioden och jag gissar att den kommer att användas mycket flitigt framöver.

Det känns dock som om hösten börjar närmar sig med stormsteg, men fortfarande kan man njuta av de varma och sköna sensommar temperaturerna.

Jag och Chelsie har knappt sett röken av varandra under hela sommaren eftersom hon jobbat i stan och jag har varit på landet och samma sak gäller Sofie, vi har heller knappt setts i sommar. Framöver hoppas jag att det blir mer av det. Jag saknar alltid mina barn när de inte är där jag är, jag tror aldrig någonsin den känslan går över. Jag är lyckligt lottad som har dessa 4 att älska så mycket, de är helt fantastiska!

……………………………………………Stolt mamma!…………………………………………………………….

Vilken jättefin helg vi fick, i fredags kom Sofie och Patric ut till landet, jag och André hade sedan tidigare varit därute helt solokvist. Det var ett riktigt ”burr” väder med duggregn och kalla vindar. Det rådde vi bot på med att bastubada. Den ena halvan kastade sig i vågorna i det svinkalla vattnet. Den andra halvan nöjde sig med att sätta sig på altan och svalka av sig i vinden. Men som jag och André vet, så ångrar man aldrig ett dopp man tagit.

På lördagen åkte vi till Köping och lämnade av André som skulle på fest, men först tog vi en glass och en promenad i hamnen.

På kvällen var det dags för grannfest på vår byväg. Jag bjöd på gourmérullar.

Det blev en jättefin kväll. Sofie var helt klart den yngsta i skaran men efteråt var hon lika nöjd som vi andra och tyckte att kvällen varit jättetrevlig.

I går fyllde Patric år, alla barn kom för att fira honom. Han önskade sig Hjälmarekräftor till middag och såklart fick han det, som tillbehör blev det västerbottenpaj, kantarellkrustader och ett fröbröd som jag hade bakat.

Om Alex Schuman varit gäst hos oss och sett hur mitt yngsta barn äter kräftor hade han nog haft mardrömmar om detta resten av sitt liv. Vi andra tog det med en nypa salt.

Patric fick en glassmaskin av barnen i födelsedagspresent, i helgen blir det glass i stora lass. Av mig fick han ett restaurangbesök, tidigare denna månad fick också hans bästa kompis samma present, så i början av september ska vi gå ut och äta tillsammans och fira födelsedagsbarnen. Jag är fortsatt sjukskriven ett tag till, och tänkte fortsätta njuta och ta till vara på alla fina dagar, än är sommaren inte slut!

I förra veckan lyssnade jag på Niklas Natt och Dags sommarprat och blev intresserad av hans böcker. Jag satte tänderna i hans första bok ”1793”, det var verkligen en bok i min smak. Jag sållar ganska friskt bland vilka sommarpratare jag lyssnar på och blir ibland överaskad eller i värsta fall besviken på innehållet. Favoriten förra året var Emma Hamberg och i år är det Andrev Walden. Han spelade en låt som genast åkte in på min låtlista: ”Ragnar” med Mattias Alkberg.

Den här veckan är det jag och André som är på landet, han behövde miljöombyte innan han ska sätta sig i skolbänken igen. I juni nästa år blir han klar röntgensjuksköterska, så det kommer att vara en intensiv pluggperiod framöver för honom. Varje dag har vi tagit en morgonpromenad på vår gulliga lilla byväg, visseligen inga långa sträckor men ändå skönt att få sig en bensträckare. Vädret har varit på topp, varmt och soligt. Det har till och med blivit en del bad i viken.

Förutom att läsa böcker har jag fortsatt slipa på gaveln, min tumme och pekfinger är helt förstörda efter all handslipning, det är så illa att mitt tummavtryck på mobilen slutat fungera. André har målat det sista på bastun så nu är utsidan klar. Till helgen ska Patric ta tag i relaxavdelningen, det ser jag verkligen fram mot för när det blir klart är bastun helt färdigställd.

Det blev en liten belöning efter gårdagens slitgöra med mys på bryggan.

När mörkret smygit sig på har vi spelat kort, tittat på augustimånen och ätit god mat. På kvällarna har jag tittat på dokumentärer, bland annat Nixon och ku klux klan del 1 och 2 på Svt, skrämmande men intressant.

Å, så var det dags för den blå timmen som även kallas skymningstimmen som är mellan solens nedgång och nattens intågande. Jag kan inte se mig mätt på det, otroligt fint.

Även denna helg blev det en kortis fram och tillbaka till stan. Patric, Corinne, Simon och hans mamma sprang midnattsloppet som gick av stapeln här på Södermalm. Jag och Chelsie parkerade oss nästan vid Mosebacke torg så att vi kunde se dem ordentligt när de flämtande tog sig ann den långa backen på Östgötagatan.

Det var hur mycket folk som helst som sprang.

Patric sprang förbi oss i ilfart, det blev endast en bild på hans rygg.

Tio minuter senare dök de här två upp, som knappt hade tränat inför milen, de fick jättebra tider dessutom, vilken bragd! Jag är jätteimponerad.

Vilken folkfest det var så där mitt i natten. Jag gissar att jag kommer att få stå och heja på dem igen vid nästa midnattslopp och kanske hinner jag då bara fotografera deras ryggar, med tanke på hur snabba de var den här gången.

I veckan kom sotaren på besök, när han rundade huset och såg bastun kvittrade han förtjust: -”ni kom ihåg glidskyddet på stegen.” Tänk vad man kan göra en sotare glad! Allt blev godkänt och klart, han berömde bastun och sa att den var mycket välbyggd.

När Patric kom ut till landet kunde vi äntligen njuta av ett bastubad, så himla härligt! Vi for fram som två jojon och kastade oss i Mälaren och där ”någon”for nästan gallskrikande upp innan vattnet ens nått magen, in i bastun och slänga på några vedpinnar i kaminen, sedan var det dags för den som icke är en badkruka att ta sig ett dopp till, badkrukan kunde tänka sig att ta vattenslangen i stället, nåja, vi båda njöt och tyckte att det var ren och skär njutning att basta i vårt egengjorda lilla sjöhus.

Den här gången följer André med till landet, vi två kommer att hänga där hela veckan, jag är glad som en lärka, det blir så mycket trivsammare att ha lite sällskap.

Man kan ju knappt få nog av den illröda månen som dyker upp som gubben i lådan på kvällarna, det är så vackert.

Det var hög tid att vända blicken mot himlen när mörkret omslöt mig. Jag tog fram solstolen och gjorde det bekvämt för mig när det äntligen var dags för Perseiderna – årets största meteorregn, också kallat fallande stjärnor.

Tyvärr såg jag inget norrsken, men jösses vad trolskt det var. Ute var det överraskande ljummet och eftersom det var mitt i natten hade jag på mig pyjamasen. När jag landade i solstolen svepte jag in mig med en varm filt och fällde ner stolsryggen och tittade rakt upp på himlavalvet, magiskt!

Medans jag njöt av perseiderna smög sig en konstig känsla fram att alla mina arbetskamrater på skola hade börjat arbeta igen. Min kollega ringde och uppdaterade mig om allt som hänt och det var en hel del. Själv är jag sjukskriven fram till 1 september och vad som händer efter det återstår att se. Min inflamation i höften är något bättre, tidigare kände jag smärta hela tiden, medans det nu går i skov, men en sak är då helt klart; jag kan inte arbeta just nu eftersom mitt jobb kräver att jag måste vara rörlig, gå i trappor och kunna promenera en längre sträcka, inget av det klarar jag av för tillfället.

Men jag fortsätter som vanligt med min sjukgymnastik och tränar även på att klara av en kortare promenad. Mellan varven läsa jag några sidor i en bok, eller talbok och mumsa på god ost, bra för min benskörhet, hehe.

Och om dagarna fortsätter jag att handslipa på mitt lilla projekt med gaveln, ett aldrig sinande arbete, men oj, vad kul det är! Jag tycker att tiden går så mycket snabbare på landet, det kan delvis bero på att jag alltid har något att göra här. När jag är i stan krävs det ett större tankearbete på vad jag ska ta mig för, det blir också ett större projekt att helt enkelt bara ge sig ut. Det är mycket lättare att vara på landet än hemma, jag saknar inte stan alls just nu!

Det märks att augusti är här, solen sänker sig brinnande ner mot horisonten och det är dags för de djupröda kräftorna att ta plats på faten.

Vi åkte förbi KräftRolf i Köping som säljer nyfångade och billiga Hjälmarekräftor, vi köpte upp oss på 3 kg av de supersmarriga härligheterna.

Vilken fest!

I fredags var vi hembjudna till vår vän som fyllde år. Tanken var att vi skulle hålla till i deras trädgård och det gjorde vi tills det började ösregna.

I stället tryckte vi ihop oss i deras jättefina inglasade veranda, vilket var mysigt. Kvällen till ära gjorde självaste mästerkocken maten.

Den tjejen kommer att gå långt! Hon har så många talanger att man bara häpnar och appropå talang så hade jag turen att hamna i Chelsies lag när det var dags för musikquiz, låt oss säga att det gick fantastiskt bra med henne bakom rodret.

Hm, den finska gruppen, Boomfunk MC gick vi bet på, alldeles för svårt.

Det blev en kortis för mig i stan, bara fram och tillbaka för lite fest. Jag kommer att fortsätta vara på landet i nästa vecka också, Patric åker hem på måndag och förhoppningsvis kommer han ut till landet på torsdag. Nu börjar kvällarna definitivt bli mörkare, det kunde man konstatera när vampyrerna, eller förlåt fladdermössen susade förbi i ilfart.

Det startade redan i vintras när vi började smida våra bastuplaner, här mäter vi ut var bastun ska stå och så här hög ville vi att den skulle vara.

I maj blev det dags att gräva och gjuta plintar, det var ett tungt arbete, det fanns massor med stora tunga stenar i marken.

Bastustommen börjar ta form.

Taket måste skyddas innan tjärpappret var på plats.

I våras rev vår granne sitt hus och av dem fick vi fullt med virke, en dörr och jättemånga fönster. Vi har använt mycket av det till bastun, jag älskar återvinning.

Vi var tvungna att lägga in fasadplankor i bastun så att de kunde torka ordentligt eftersom det regnade mycket under en period.

Fasaden kom på plats.

Jag älskar verkligen färgen på bastun, tjärvitrol, den har en fantastisk doft av tjära och fasaden kommer att bli allt gråare med åren.

Min fantastiska lilla nisch, så otroligt fin detalj.

Patric börjar bygga golv i både bastu- och relaxavdelningen.

Dags för isolering och bygge av innertak och väggar.

Stommen mellan basun och relaxen blev klar.

Vi målar väggar och tak i bastun med en jättefin grå vaxfärg från Finland.

Den tunga och otympliga Harviadörren kom på plats, med hjälp av tvillingarna.

Efter att dörren blev uppsatt, blev det dags för den vedeldade Harviaspisen att installeras på rätt ställe.

Vedspisen har en vattenbehållare som värmer upp vattnet så att vi kan tvätta oss i bastun även vintertid. Det finns springor i golvet så att vattnet kan flöda fritt rätt ner i marken.

När aggregatet var på plats börjar Patric byggde ihop lavarna.

Nu väntar vi bara på sotaren. När inspektionen är godkänd och klar kan vi sätta igång och börja basta, med den här utsikten, det blir fint.

På framsidan ska ytterdörren målas ett varv till. Takstolar- och undertaket ska också få sig en omgång. Relaxavdelningen är inte klar än och det återstår en del listarbeten. Förutom min lilla nisch på baksidan av huset byggdes det en annan liten detalj som jag önskade att Patric skulle göra, den finns under fönstret.

Egentligen inget märkvärdigt alls, men ett rolig inslag, som jag gillar jättemycket.

Jag blev så nöjd, älskar de små detaljerna på huset. När vi från början pratade ihop oss om hur vi ville ha det, så sa vi att vi vill ha en ruffig bastu och jag tycker att den känslan kommit fram. Under hösten ska vi bygga ihop altanen fram till bastuns front och sedan ska vi göra en grind mellan staketet och bastun, mycket jobb återstår och så får det ju lov att vara.

Patric har verkligen gjort ett hästjobb, all ära till honom! Han har gjort allt helt själv med pyttelite hjälp från mig. Med hjälp av nätet och en massa böcker har han byggt denna välbyggda och snygga bastu helt på egen hand, han är helt otrolig!

I går gick vi och tittade på Rocky Horror Show på Zita-biografen. Jag utklädd till Janet och Patric till Brad. Alla kläderna utom koftan hittade vi på en second hand affär i Köping.

Simon, Corinnes kille var utklädd till Frank-N-Furter.

Patric gjorde pizza till alla innan vi begav oss i väg, jag med min voluminösa rosa skapelse och de andra i något mindre uppseendeväckande klädstil.

Ungdomarna tyckte att biobesöket var… en annorlunda upplevelse och det kan jag verkligen hålla med om, inget var normalt. Jag har sett den tidigare, det var när jag bodde i Los Angeles när jag var ung.

I morse åkte vi till landet, jag kommer att vara här ett tag framöver. Patric åker hem på måndag och jobbar, därmed blir jag solokvist i stugan. Det kommer inte att gå någon nöd på mig, jag har massor utav skoj att göra.

Efter att ha uträttat en massa ärenden hemma i stan under veckan pustade jag och Chelsie ut och åt varsin pistageglass som var så söt så man kunde smälla av. Det räckte med två tuggor så var man proppmätt.

Dessförinnan har jag njutit av alla dessa magiskt varma sommarkvällar på landet.

Men när man bor mitt i stan tycker jag att det är något svårare, jag kommer inte ut på samma sätt som på landet, men jag försöker ändå glädja mig åt storstadslivets alla fördelar. I går blev det en pubrunda med Sofie, Chelsie och våra kompisar.

För några år sedan hörde Patrics pappas fru av sig från sitt kloster i Italien, hennes meddelande gick via Patrics faster och kusin som också bor i Italien. Nunna, som hon numera är, ville ha kontakt med Patric. Barnen och jag har tjatat jättelääääänge på att Patric ska höra av sig till henne, men han har varit motvillig. Saken är den att Patrics pappa dog för c:a 45 år sedan och nu undrar vi alla: vad vill ”syster Rachele?” I helgen tog vi saken i egna händer, Corinne snodde ihop ett brev på italienska som jag la på brevlådan. Vi gjorde det såklart med Patrics godkännande.

Bollen är i rullning!