Månad: juli 2024

Det har varit en helt fantastisk helg, med varmt och skönt väder och ett jättehärligt sällskap. Corinne och hennes kille Simon följde med till landet redan i torsdags.

Vi har varit på jakt efter kantareller och hittade ett par torra sådana, de fräste jag upp med massor av smör och serverade dem som tillbehör till middagen .

Man skulle kunna tro att det skulle fläkta lite på sjön, men nej då, det var knappt en vinpust när vi susade ut med Gula faran. Vi stannade till på ett skuggigt men mysigt ställe och fikade i båten, morotskaka och kaffe, mums!

För flera år sedan fick Patric en pizzasten i present av barnen, den har använts en endaste misslyckad gång innan denna helg. Som tur var kunde Simon lära oss hur det ska gå till. Men innan pizzafixet åt vi en rackarns god skagenförrätt, med nyckelpigevin till.

Att laga pizza på sten var himla kul, alla hade sina positioner runt grillen. Corinne penslade på gräddfilen, Simon västerbottenosten, Patric slängde på citronerna och Corinne avslutade med sparrisen. De behövde vara väldigt effektiva och snabba, vilket de var, förutom det var det stekhett runt stenen.

Mitt uppdrag blev att ta emot pizzorna och salta och peppra dem, en lagom arbetsuppgift med tanke på trängseln vid grillen. .

Det har varit så mysigt att kunna sitta på trädäcket varje kväll och bara prata, lyssna på musik och umgås.

De övriga barnen har lite olika saker för sig just nu, Chelsie arbetar mycket nattpass på Max, André tågluffar i Europa och Sofie har en sommarkurs i ölbryggning. Själv tog jag ett kort på vår kringfarande granne, när hon/han laddar upp för att kasta sig över vår eller någon annans grannes trädgård.

Låt aldrig sommaren ta slut!

Mycket kan man säga om amerikansk politik, men nu är det rena rama vilda västern, Donald Trump skjuten i örat, en hårsmån från att stryka med. Joe Biden kastar in handuken och vicepresident Kamala Harris kommer troligtvis tar över stafettpinnen. Men den stora frågan är -hur kommer detta att sluta och vem kommer de amerikanska medborgarna att välja?

Efter ett par härliga dagar i Danmark är jag nu åter på landet. Patric har börjat arbeta igen och är hemma i stan. För över en månad sedan fick jag syn på en soffa som hade gjorts om till en säng på en second hand butik. Jag föll pladdask för den och försökte övertyga Patric om att köpa den. Han var kallsinnig och sa nej. Jag har haft otroligt svårt att släppa den och i förra veckan när vi hade ett ärenden i närheten av butiken sprang jag över för att se om den var kvar, trot eller ej men där stod den och glänste, den här gången sa Patric ja till köpet.

En mycket nöjd fru!

I går satte jag tänderna i skönheten och har börjat slipa bort all lack. Jag använder slipmasinen till det stora jobben och sitter och handslipar de små detaljerna, det är mycket pillipill.

Under lång tid har jag renoverat och fixat med gamla men även nya möbler. När jag ser något som jag verkligen gillar och vill ha, ser jag ofta framför mig hur jag kan förbättra föremålet. Ibland blir lösningen enkel som ex köksbordet på landet. De gamla ägarna lämnade kvar bordet som var målat i orange och svart och stod inklämd i en av bodarna. Jag slipade och målade om det och blev jättenöjd med hur det blev.

I vintras när min astma var som värst, togs det en massa prover. Det visade sig att mitt tryptasvärde var väldigt högt. Det lilla som fanns att läsa om mastocytos diagnosen var minimalt, men vad jag kunde utläsa av det, innebar det att man kunde få en anafalaktisk chock om man blev stungen av ett bi eller en geting. För ett tag sedan träffade jag överläkare i området. Det visade sig att mastcellssjukdomar är mycket sällsynta och att det knappt finns någon forskning på det. Läkaren kunde inte ens påvisa om det fanns något samband att få anafalaktisk chock av ett bi/getingstick eller inte, allt var högst oklart. Läkaren gissade att i mitt fall kanske jag har familjär hypertryptasemia, alltså något ärftligt, jag gjorde ett DNA-prov som ska analyseras och som kanske ger besked i frågan. Jag kom dit som ett frågeteckan och jag gick därifrån som ett också. Rådet jag fick; lev som vanligt och kom tillbaka varje år och ta ett nytt prov, great!

I torsdags tog jag och Patric bilen till Köpenhamn, färden gick via Helsingborg-Hälsingör. Det blev en kombinerad 60-års present och den råkade också samanfalla med vår bröllopsdag, så lägligt. Vi tog hur som helst in på ett jättetrevligt hotell som låg nära centrumkärnan.

När jag kom in på hotellrummet får jag syn på ett foto på en karl och bredvid ligger ett grattiskort. Förvånad höjde jag på ögonbrynet och undrar vad detta är. Patric skrattade och berättade att han önskat en bild på Liberace när han bokade rummet eftersom det sammanföll när jag fyllde jämt i våras, haha, jag dör!

Innan vi åkte till Danmark, bestämde vi oss för att denna långweekend skulle innehålla både god mat, mysiga pubar och att vi skulle ta del av något kulturellt och anamma lite dansk tradition, en lagom blandad kompott. Först ut var nubben till smörrebrödet.

Skål!

En mer spännande utflykt som vi gjorde var till Christiania.

För något år sedan såg jag en jättebra dokumentär som handlade om Christiania och blev nyfiken på hur det såg ut.

Invånarna vill att haschförsäljningen ska stoppas så att de kriminella gängen försvinner från gatstumpen Pusher Street. Numera är hela gatan uppgrävd och poliser patrullerar frekvent i området.

Efter att ha gått runt bland grafittimålningar och annat blev det dags för lunch. Vi åkte till Nyhavn, vilken kontrast.

Det blev smörrebröd även i Nyhavn. Patric fick äntligen beställa in en rödspetta.

På kvällen firade vi vår 27:e bröllopsdag. Vi hade förbokat ett mat- och vindryckespaket på restaurang Palaegade.

Vilken måltid! Vi åt 5 rätter och vi blev helt tagna av både maten och drycken. Efteråt konstaterade vi att restaurangen definitivt kom på en andra plats av alla restauranbesök vi hittils har ätit på, det säger väl ganska mycket det.

Dagen därpå blev det en snabb titt på havsfrun. Det var verkligen inget oförglömligt att se, men här är hon!

Vi åkte vidare till moderna museet Louisiana. Vi tittade på konst och åt lunch med en strålande utsikt över havet.

Jag fastnade för den österrikiska konstnären.

Innan dagen var slut tog vi en tur till Kronborgsslott och tyckte synd om stackaren som stod med björnmössan på och vaktade i sin kur i 28 graders värme.

Det blev verkligen en trevlig tripp, som avslutades på bästa sätt.

Jag undrar samma sak som Björn af Kleen på DN; – kulan dödade inte Trump men avgjorde den valet?

Det har varit en toppenmysig helg med tvillingarna, de har fått bära allt från tunga dörrar, bastuaggregat, dammsugit bilen till att gå på fest som handelsträdgården i området ordnade, minst sagt en varierad helg.

Själv har jag mest suttit på en donut och viftat med foppatofflorna.

Och lite till!

Jag och Patric har själva designat bastun, så den kommer att bli väldigt unik. En liten detalj som jag från början vill ha var denna lilla nich, den har ingen som helst funktion men som ger bastustugan det där lilla extra.

Patric bjöd på den godaste efterrätten ever, det blev en succé för smaklökarna.

Här kommer receptet:

Limoncellotiramisu:

För fyra portioner

Fyra ägg

100 gram strösocker

Saft och cest från två ekologiska citroner

500 gram mascarpone

några matskedar limoncello

en matsked vatten

Savoardikex

kakao

Gör så här: separera gulorna och vitorna på äggen. Vispa äggvitorna med hälften av sockret tills det bildas toppar. Vispa gulorna med resten av sockret väl. Blanda ner mascarponen och cesten i ägguleblandningen. Vänd ner äggvitan försiktigt i smeten. Blanda ihop citronsaften, limoncellon och vattnet. blötlägg kexen i vätskan. Lägg kexen i botten på desertskålar och häll över ägg- och mascarponesmeten. Pudra kakao över och låt stå någon timme i kylen. Klart!

I början på veckan kommer vi att vara i stan, jag ska på läkarbesök och Patric ska arbeta, men efter det åker vi till landet och fortsätter bygga bastu.

Just nu smaskar jag i mig fullt med jordgubbar som är en av mina favoritbär. Helt underbart att det finns självplock eller att tillgängligheten av dem är så stor så att de finns lite varstans att köpa.

Jag är också väldigt förtjust i rabarber så redan i början på sommaren funderade jag på att göra rabarbersirap, men det blev först i går som jag slog till och gjorde en mindre sats.

Rabarbersirap:

4 dl socker

3 dl vatten

700g rabarber

Gör så här: Tvätta och skär rabarbern i mindre bitar. Koka upp vatten, socker och rabarber i en kastrull till sockret har lösts upp. Sänk värmen och låt sjuda 15 minuter. Sirapen ska bli tjock. Sila och låt svalna. Spar kompotten som blir över, den kan du använda till paj, smoothie eller annat. Häll upp sirapen i en rengjord flaska. Serveras över glass, pannkakor, eller varför inte till en somrig drink. Förvaras i kylskåp.

Appropå godsaker, när vi åkte in till Köping fann jag superbilliga kronärtskockor som vi slog till på, det var länge sedan jag åt det. Dessa behöver man bara koka i saltvatten och sedan räcker det med att man äter dem med smält smör och lite salt, en god och trevlig förrätt!

I morgon kommer tvillingarna till landet, som jag längtar, men de kommer att få jobbar hårt den här helgen. På lördag ska vi hämta en tung leverans från Eskilstuna, i paketen finns ett bastuaggregat och en bastudörr som väger ton. Patric håller på att lägga sista handen på väggen där dörren ska sitta och jag har målat klar allt virke som finns kvar, jag börjar skönja ljuset i tunneln.

Patric behövde åka till Västervik för att arbeta, jag passade på att följa med så att vi kunde semestra ihop och göra stan, det blev två jättefina dagar i staden.

Min farfar och faster bodde i Västervik och som barn var jag mycket där, det blev nostaligskt att besöka huset som farfar bodde i.

Vi tog in på ett jättetrevligt familjeägt hotell bara ett stenkast från citykärnan, alltså vilket rum vi fick, jag blev helt tagen.

Precis när vi skulle bege oss ut på stan blev det en ordentlig störtskur, som tur var gick det snabbt över. Jag älskar verkligen den svenska sommaren, i alla fall när det är över 20 grader och att solen skiner, regna kan det göra på nätterna.

Vi strosade runt lite i hamnen och tittade på den vackra omgivningen. Jag har fortfarande svårt att gå eftersom min höft värker, därför blev det inte någon längre sträcka, vi höll oss inom en ganska begränsad del av stan.

Senare på kvällen åt vi middag på restaurang Smugglaren. Jag beställde in oxfilé med cheddarpotatis, den köttbiten smalt som smör i munnen, mums!

Västervik är verkligen vackert, det finns så mycket att se och uppleva, som barn tänkte jag inte på hur pittoreskt och fint det var, men nu vet jag!

Vi avslutade vistelsen med att äta en jättegod räksmörgås. Jag och Patric fortsätter att äta oss igenom räksmörgåsar under somrarna och jämför och betygsätter dem. Det har blivit som en kul hobby, den här som vi svalde på Tant Grön fick en toppnotering, som sagt, Västervik levererar.

Det bästa med att åka långturer med bilen är nog att lyssna på alla sommarpratare och bra dokumentärer, tiden går så mycket snabbare då. I dag blir det att snickra och måla på bastun, ett aldrig sinande projekt, men kul är det!

I helgen åkte jag och Patric till våra vänners landställe i Tidaholm. Jag har nog aldrig pratat så mycket väder som jag gjort denna helg och det berodde antagligen på att det knappt fanns några ljuspunkter i det.

Vilken snickarglädje det är på deras gård, så himla charmigt!

De har ett fantastiskt utedass, men som inte används, det är numera bara en prydnad.

Vi har också besökte en del loppisar, jag gjorde ett jättefynd, bland annat fick jag syn på en Rörstrandskruka som låg inklämd i en hörna och var nästan gratis, till och mannen i kassan tyckte jag gjorde ett riktigt bra kap.

I Tidaholmsskogarna har vi plockat gula kantareller som vi gjort kantarelltoastar av.

Sedan blev det en åktur till hjortronmarker, magiskt kul, visserligen var de omogna än, men ändå. Jag har inte plockat hjortron sedan jag var barn.

Efteråt blev det en lunch med den här utsikten.

När vi ändå var i trakterna åkte vi och titta på Birger Jarls gravplats. Vi kunde lungt konstatera att den mannen hade inte varit lång.

Ja, där liggar han och i denna kyrka i Varnhem.

Det blev en natur- och kulturhelg som avslutades på bästa sätt, skumpa, tryffelchips och kortspel och ingen kan väl ana vem som vann?

Jag och Patric är bara hemma i stan över natten, för i morgon blir det nya friska äventyr.

I början på veckan träffade jag min ortoped på Sofiahemmet, han konstaterade att magnetröntgen som jag gjorde för ett tag sedan såg bra ut, ingen cancer så långt ögat nådde. Däremot går inte min inflamation i höften åt rätt håll. Jag har fortfarande jätteont både i vila och när jag går. Läkaren sjukskrev mig till den 1 september. Med andra ord fortsätter jag att vara något av en halta Lotta ett tag till.

I måndags flyttade Sofie in till sin nya studentlägenhet i gamla skatteskrapan på Götgatan, nu bor vi bara ett stenkast från varandra, men jösses vad huset är baunta stort och högt!

Efter en dag med Ikeabesök, hämta prylar här och där och försöka bringa någon sorts ordning i hennes bostad ramlade vi uttröttade in på pizzerian 800 grader, som gör den absolut godaste pizzan på Södermalm.

Dock med ett undantag! Den absolut godaste söderpizzan är nog den som vi bjöd på under Chelsies studentskiva, alltså mums, den är så fräch med fantastiska smaker och känns mycket sommrig.

Här kommer recept på tarte flambée:

Tarte flambée

25 g jäst

640 gram ljummet vatten

22 g salt

840 g vetemjöl

2 msk olivolja

två buntar sparris

Västerbottenost

250 g créme fraîche

en ekologisk citron

flingsalt och svartpeppar

Gör såhär:

Lös upp jästen och saltet i vattnet. Blanda i mjölet. Flytta degen till en inoljad bunke och låt jäsa cirka en timme. Lägg ut degen på en mjölat bänk och knåda lätt. Dela degen i fyra delar och kavla ut dessa på ugnsplåtar. Pensla på créme fraîche och lägg generöst med Västerbottenost över. Placera ut sparris och tunnt skivad citron över hela pizzan. Grädda i ugn på 250 grader cirka 11-12 minuter eller tills det ser bra ut. Salta och peppra.

Basubygget går i rasande fart, Patric är som en duracelkanin, även i regnovädret. Jag tar det betydligt lungnare och står mestadels och målar och försöker njuta av dagen mellan sågklingans oväsende och sjöfåglarnas ihärdiga skriande läte, haha, ren och skär njutning!

Efter arbetsdagen slut är det skönt med en stunds avkoppling på bryggan.

Bastun kommer att bli så bra, under resans gång hittar vi på nya lösningar och vi har kunnat verkställa en hel del roliga idéer. Den här bastun kommer att bli helt unik och i min smak.