Förnimmelse

Jag älskar doften av tjära nu när båtarna håller på att sjösättas, det påminner mig om när jag var liten och bodde i Sigtuna. På den tiden hade vi en stor träbåt som mina föräldrar fixade med varje helg från mitten av april till den baxades ner i sjön. När vi flyttade därifrån såldes båten och mina föräldrar bestämde att de aldrig mer kommer att köpa en träbåt igen och så blev det. Efter det blev det enbart plastbåtar, den sista vi hade var en stor rackare med ruff både fram och där bak. Jag har så mycket fina minnen som är förknippade med båtar och lukten av tjära gör allt så mycket mer påtagligare. Jag gillar verkligen när vi tar en tur med ”gula faran”, vår lilla båt som vi tog över av de tidigare ägarna på landet. Tyvärr är det långgrunt vid vår brygga så innan vi skaffar en större båt måste vi hitta en lösning på det. Jag hoppas att vi kan klura ut det så småningom, men fram till dess får ”gula faran”duga.

För något år sedan köpte jag hem ett gäng med berlocker och andra tillbehör för att tillverka glasmarkörer, nu äntligen kom jag till skott och har under dagen hunnit med att göra några styckna. Förutom det hade jag också tänkt göra fler bivaxdukar, men insåg att jag inte har något bra tyg för det, förhoppningsvis blir det en tur till loppisen i Köping någon dag framöver och då kanske det finns något jag kan tänka mig köpa.

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma med barn mellan 18 och 24 år, André och Corinne är tvillingar och äldst, Sofie, är mellanbarn och Chelsie är mitt yngst barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar