Suck och stön, nu blev det ytterligare en fortsättning på en av mina krämpor. Sedan minst 5 år tillbaka har min högra höft krånglat. Jag har till och från sprungit hos en sjukgymnast, men har aldrig riktigt fått ordning på det. I slutet av förra veckan gjorde jag slag i saken och bokade en tid på Sofiahemmet.
I måndags träffade jag en ortoped och innan jag ens hunnit yppa något om min värkande höft skickade han mig vidare till röntgenavdelningen. Domen blev: artros, som är en sjukdom där brosk och ben bryts ner och som inte går att stoppa. Jag fick också diagnosen trokanterbursit, det är en senfästesskada/slemsäcksinflamation som i mitt fall gör ont i övre lårben. När man har det sistnämda ska man undvika långpromenader och trappor, vilket är en del av mitt jobb. Jag blev sjukskriven i 6 veckor för återhämtning av höft och kommer också förhoppningsvis få bra behandling av en fysoterapeft. Ortopeden skickade samtidigt in en brasklapp om att det kan ta längre tid att få bukt med detta och att jag i så fall kan bli långtidssjukskriven.
Jag är inte toppenglad över sjukskrivningsbeskedet för jag gillar verkligen att vara i farten och har dessutom ett sådant arbete. Det känns svårt att bara ta det lugnt. I måndags fick jag en kortisonspruta och antiflamatorisk medicin, det har bidragit till att jag inte känt av höften så mycket under veckan. Utan att riktigt tänka mig för slet jag fram krattan och satte igång att ivrigt kratta på allmänningen eftersom vi har städdag på landet. Mitt i ett kratttag insåg jag att det här var ju inte så bra, slutade tvärt med allt jag höll på med och kastade mig sedan hem och landade i fåtöljen. Som sagt, lätt att glömma av sig.
För ett tag sedan var André med vänner på bal på slottet i Uppsala.Jag kan verkligen bli avundsjuk på hur roligt studenterna har det i Uppsala. Om jag ångrar något, så är det nog att jag inte pluggade på lärarhögskolan där i stället för i Stockholm.
Jag snodde några bilder från Uppsala studentkår. Alltså, hur stilig är inte André i frack?
lamatrona.net 