Adrenalinspruta

Efter påskhelgen stannade André och Sofie kvar med mig på landet tills i onsdags, men efter en natt med öppen ytterdörr sjönk modet att vara kvar för dem båda, i början även för mig men jag ångrade mig och bestämde mig för att vara kvar. Det här med att ytterdörren stod öppen en hel natt var verkligen inte roligt. Dörren har krånglat under ett par dagar så därför stängde jag den ordentligt inför natten, men utan att låsa om mig. När jag vaknade vid halv sex på morgonen låg jag i sängen och tokfrös, med hackande tänder gick jag upp för att se vad som stod på, det var då jag såg den vidöppna dörren. Det tog mig flera timmar innan jag och huset tinade upp. Patric kom på eftermiddagen och hämtade upp barnen. Jag har sedan dess varit solokvist här ute. Dagarna har lunkat på med långpromenad på vår lilla landsväg med talbok i öronen och också med lite fix i stugan.

Mellan promenaderna och pysslandet har jag också målat klart natduksborden som ska sättas upp i sovrummet i stan, de blev så fina och jag gillar verkligen färgen, olivgrön.

Innan påsken ringde specialistläkaren som utreder min astma på S.Ö.S, han berättade att proverna jag gjorde för de vanligaste allergierna, var negativa. Men att det fanns en avvikelse i provsvaret, mitt ”tryptas”-prov var förhöjt. Med samråd av en annan specialist ville de att jag tar ett nytt prov i mitten av maj för att se om förhöjningen kvarstår. Om det gör det ska de utreda mig vidare. Under tiden fick jag denna spruta.

Att tryptas-provet är förhöjt kan innebära att jag är bi- eller getingsticksallergisk, vilket i sin tur kan betyda att jag kan få en anafylaktisk chock av ett sådant stick. I maj vet jag om det är så eller ej, men fram till dess skrev läkaren ut adrenalinsprutor som jag alltid ska bära med mig till dess utredningen är klar.