Månad: april 2024

Haha, ja, här går jag på punkkonsert en helt vanlig söndag i slutet av april. Jag kunde faktiskt inte låta bli när KSMB spelade på Circus. När jag gick i gymnasiet älskade jag bland annat Ebba grön och KSMB. Då visste jag inte att Michael Alonzo, sångaren i KSMB var barn till mina föräldrar vänner och att vi lekte med honom och hans bror som små. Pappan i familjen arbetade som utrikeskorrespondent för den italienska tidningen Corriere della Serra. Han tillverkade ett gevär av trä som han gav till oss, den har jag fortfarande kvar och den finns numera på landet.

Kvällen till ära var Noice förbandet.

Dogge Doggelito skulle tydligen ha uppträtt först men blev avbokad, tack och lov.

Publiken bestod mest av gamla avdankade punkare, varav ett gäng med käpp. Det var tur att föreställningen kunde avnjutas sittande.

Det var hur som helst en kul upplevelse, stämningen var på topp och jag kunde fortfarande sjunga med bland vissa av de gamla låtarna. Vi tog sedan Djugårdsfärgan tillbaka till Söder, det var en fröjd för ögat, vilken himmel, så fint och mysigt.

Eftersom jag fyllde jämt tänkte jag från början att anordna en fest, men jag ångrade mig och bestämde mig för att bara göra något med familjen i stället. Efter att ha blivit uppvaktad med skönsång på morgonen av Patric och Chelsie kom resten av familjen lagom till att brunchen serverades. Under natten fick Sofie tyvärr feber och kunde inte delta. I present av barnen fick jag en detektivgåta som vi började försöka lösa efter vi ätit brunch.

Mitt i spelet var vi tvungna att bryta upp och bege oss till Kungsholmen, med stormsteg intog vi de bokad schuffelbordsborden.

Så himla kul, hälften av familjen hade inte spelat det tidigare men blev glatt överaskade över hur roligt det var.

När vi kom hem blev det dags för kaffe och tårta. I födelsedagspresent fick jag en resa till Köpenhamn, det var precis vad jag önskat mig.

Vi åt världens godaste tårta, en choklad- och hallondröm från Haga tårtcompani.

Där är hon ju, den där 60-åringen, omgiven av sin familj.

På kvällen tog vi en promenad till restaurangen som vi bokat för kvällen.

Jamen, skål då!

Patric hade beställt ett mat- och vindryckespaket till oss alla. Alltså, wow, allt vi åt var jättegott, det tog oss 3 timmar att äta sig igenom hela menyn.

När vi ätit klart gick vi hem och fortsatte lösa mordmysteriet, det tog sin lilla tid men vi lyckades till slut. Vilken toppendag det blev, helt i min smak, det enda jag saknad var Sofie, annars var allt tipp topp.

Senast jag tittat på fotboll live var när jag var i nedre tonåren, på den tiden var det jag och min pappa som besökte Råsunda fotbollsstadium och hejade fram A.I.K. Till mina fotbollsentusiastiska föräldrars glädje bodde Anders Limpar i vår portuppgång. Anders var ett år yngre än mig och alla som var yngre än mig på den tiden tyckte jag inte var särskilt intressanta, han å andra sidan gjorde inte särskilt mycket väsen av sig utan stod mest utanför vårt hus och dribbla med en boll dagarna i ända. Nåja, igår besökte jag och Patric Friends arena och såg AIK-Värnamo. Patric har aldrig gått på en fotbllsmatch tidigare och som sagt, det var mega länge sedan jag var på en.

Vilken upplevelse! Det här kommer inte att vara sista gången varken jag eller Patric går på en fotbollsmatch, jättehärlig stämmning och AIK-klacken var otroligt peppande.

I veckan har jag varit på Sats flera gånger, det har i sin tur medfört en träningsvärk som heta duga. Jag cyklar och tränar armarna, benen väntar jag med till fysioterapeften sagt sitt, det märks verkligen att jag inte har hängt där så ofta den senaste tiden. Jag har fram till i slutet av maj på mig att träna upp spänstigheten. När jag väl börjar arbeta igen är det svårt att få till Sats-besöken.

Jag och Patric var bjudna på Chelsies studentmiddag på Marie Laveau på Hornsgatan. Alla syskonen och deras vänner var på efterfesten. Men först lite piffing av mig.

Temat på festen var maskerad.

Haha, det var tur att det var någon av oss som avvek i färgskalan.

Men innan det var dags för middagen, gick vi och tog en fördrink på Söders hjärta.

Hur fin är hon inte, den blivande studenten!

Vi hamnade vid ett bord tillsammans med jättetrevliga föräldrar. Tiden bara flög iväg. Det serverades 3-rätters middag med vin och öl, till det blev också frågequiz, med bland annat musik- och skolrelaterade frågor.

Det blev en rolig kväll, vi var mer än nöjda när långmiddagen var slut. När jag och Patric promenerade hem så tog efterfesten vid och ungdomarna fortsatte att festa loss. Inom kort nalkas det stora studentfirandet, det är verkligen något att se fram emot.

Suck och stön, nu blev det ytterligare en fortsättning på en av mina krämpor. Sedan minst 5 år tillbaka har min högra höft krånglat. Jag har till och från sprungit hos en sjukgymnast, men har aldrig riktigt fått ordning på det. I slutet av förra veckan gjorde jag slag i saken och bokade en tid på Sofiahemmet.

I måndags träffade jag en ortoped och innan jag ens hunnit yppa något om min värkande höft skickade han mig vidare till röntgenavdelningen. Domen blev: artros, som är en sjukdom där brosk och ben bryts ner och som inte går att stoppa. Jag fick också diagnosen trokanterbursit, det är en senfästesskada/slemsäcksinflamation som i mitt fall gör ont i övre lårben. När man har det sistnämda ska man undvika långpromenader och trappor, vilket är en del av mitt jobb. Jag blev sjukskriven i 6 veckor för återhämtning av höft och kommer också förhoppningsvis få bra behandling av en fysoterapeft. Ortopeden skickade samtidigt in en brasklapp om att det kan ta längre tid att få bukt med detta och att jag i så fall kan bli långtidssjukskriven.

Jag är inte toppenglad över sjukskrivningsbeskedet för jag gillar verkligen att vara i farten och har dessutom ett sådant arbete. Det känns svårt att bara ta det lugnt. I måndags fick jag en kortisonspruta och antiflamatorisk medicin, det har bidragit till att jag inte känt av höften så mycket under veckan. Utan att riktigt tänka mig för slet jag fram krattan och satte igång att ivrigt kratta på allmänningen eftersom vi har städdag på landet. Mitt i ett kratttag insåg jag att det här var ju inte så bra, slutade tvärt med allt jag höll på med och kastade mig sedan hem och landade i fåtöljen. Som sagt, lätt att glömma av sig.

För ett tag sedan var André med vänner på bal på slottet i Uppsala.Jag kan verkligen bli avundsjuk på hur roligt studenterna har det i Uppsala. Om jag ångrar något, så är det nog att jag inte pluggade på lärarhögskolan där i stället för i Stockholm.

Jag snodde några bilder från Uppsala studentkår. Alltså, hur stilig är inte André i frack?

Såklart firade jag och min kompis Birgitta att vi känt varandra i 50 år, galet lång tid. Vi började kvällen med att mötas upp på ”The Hills” för att äta middag ihop.

För att sedan släntra ner till Göta lejon och titta på musikal.

Musikalen var nog i deppigaste laget för min smak, musiken var bra men handlingen var…mja, lite för mycket fosterställning.

När teatern var avklarad blev det en barrunda på Söder.

Haha, inte lätt att ta en bild på oss två ihop, lika spretigt då som nu.

Men där satt den! En 60-åring och en blivande sådan, som snart går över till andra sidan, som min kollega på jobbet uttryckte det hela i förra veckan.

I morse åkte vi ut till landet, Patric har fixat med fiber och jag har verkligen inte gjort mycket, ja, det tar ju på krafterna att slarva runt ute på stan. Däremot funderar jag på vad jag ska göra med dörren på bilden ovan som jag fått av vår granne. Jag funderar på att göra ett vitrinskåp av det, men jag får se vad det blir, det kommer att krävas lite mer tankeverksamhet för det.

Efter påskhelgen stannade André och Sofie kvar med mig på landet tills i onsdags, men efter en natt med öppen ytterdörr sjönk modet att vara kvar för dem båda, i början även för mig men jag ångrade mig och bestämde mig för att vara kvar. Det här med att ytterdörren stod öppen en hel natt var verkligen inte roligt. Dörren har krånglat under ett par dagar så därför stängde jag den ordentligt inför natten, men utan att låsa om mig. När jag vaknade vid halv sex på morgonen låg jag i sängen och tokfrös, med hackande tänder gick jag upp för att se vad som stod på, det var då jag såg den vidöppna dörren. Det tog mig flera timmar innan jag och huset tinade upp. Patric kom på eftermiddagen och hämtade upp barnen. Jag har sedan dess varit solokvist här ute. Dagarna har lunkat på med långpromenad på vår lilla landsväg med talbok i öronen och också med lite fix i stugan.

Mellan promenaderna och pysslandet har jag också målat klart natduksborden som ska sättas upp i sovrummet i stan, de blev så fina och jag gillar verkligen färgen, olivgrön.

Innan påsken ringde specialistläkaren som utreder min astma på S.Ö.S, han berättade att proverna jag gjorde för de vanligaste allergierna, var negativa. Men att det fanns en avvikelse i provsvaret, mitt ”tryptas”-prov var förhöjt. Med samråd av en annan specialist ville de att jag tar ett nytt prov i mitten av maj för att se om förhöjningen kvarstår. Om det gör det ska de utreda mig vidare. Under tiden fick jag denna spruta.

Att tryptas-provet är förhöjt kan innebära att jag är bi- eller getingsticksallergisk, vilket i sin tur kan betyda att jag kan få en anafylaktisk chock av ett sådant stick. I maj vet jag om det är så eller ej, men fram till dess skrev läkaren ut adrenalinsprutor som jag alltid ska bära med mig till dess utredningen är klar.

Den här veckan är jag påsklovsledig, med mig på landet har jag André och Sofie som håller mig sällskap resten av veckan. Utanför fönstret viner vindarna och det går stora vita gäss på fjärden, men vi håller oss varma i stugan med filtar- och filmmys. I går rev Patric ut grannens vedspis som vi fått sedan tidigare, jag gillar även tegelstenarna som fanns runt omkring den, så dem behåller jag också. Åh, vad jag älskar återbruk.

Den kanske inte ser så mycket ut för världen just nu, men när det är dags att sätta tänderna i den och börja putsa upp skönheten kommer den att glänsa. Vi fick inte bara med oss en vedspis av grannen (som också är en stor odlingsfantast) hon grävde även resolut upp ett gäng med jordärtskockor som jag fick ta med mig hem.

Hon berättade att det var jätteenkelt att odla dessa godingar, så det blir ett av mina projekt framöver. Ett annat arbete jag håller på med är att måla klart två nattuksbord som jag har designat och Patric tillverkat, de kommer vi att sätta upp hemma i stan så fort jag målat klart dem.

I helgen sjösatte vi ”gula faran”, men innan den åkte i spat behövdes en hel del omsorg i form av plastic padding på kölen.

Det känns så skönt att vara ledig, för det har varit väldigt intensivt på jobbet. Budgetmässigt går skolan back med många miljoner kronor så flera av mina arbetskamrater kommer att omplaceras eller sägas upp. Till hösten kommer det att bli ett mycket ansträngt läge. Jag vågar knappt tänka på hur det kommer att se ut.