Jag har aldrig besökt Skogskyrkogården, det känns konstigt att aldrig ha varit där tidigare, men i dag blev det av. Jag och Patric tog en promenad bland gravar, kapell och en massa tallar och fick syn på Greta Garbos grav.


När vi kom hem dukade vi upp de nyinköpta semlorna med hasselnötskräm som vi köpt på konditoriet bredvid oss och till det njöt vi av varsin rykande het kopp kaffe.

Med en doft av tulpaner och semlor känns det som ett hopp om ljusare tider.

I fredags kom våra goda vänner över på middag, två av dem är gamla klasskamrater till mig, Birgitta har jag känt i 50 år och Kicki lärde jag känna i gymnasiet när jag var 16 år. Det är lite omskakande att inse hur långt tillbaka i tiden det är. Jag är glad över att vi fortfarande är så oförändrade av tidens tand fastän vi både blivit äldre och fått mer livserfarenheter på gott och ont.

Vi är många som fyller jämt i år, vilket är jättekul. 60 år är inte fy skam. Det kommer att hända så mycket roligt framöver i vår, festligheter, middagar, jag fyller jämt, Chelsie tar studenten och Corinne blir klar med sin civilingengörsutbildning, det blir mycket att fira!