Denna vecka har jag svitchat ledighetsdagar eftersom min skola har ett stort jubileum nu på fredag och det ville jag inte missa. Det passade bra eftersom jag var hos sjukgymnasten i dag och det mötet gick jättebra. Om två veckor kommer jag att dyka upp med mina motionskläder och träffa honom igen fast på hans rehab-ställe, som ligger på samma gata som jag bor, han ska då ha hunnit sätta ihop ett träningsprogram till mig utiftån min benskörhet. Han tror även att jag har en början på atros i höger höft. Efter en stunds höftkulsprat började han mumla något om att dans var en bra träningsform, gissa om jag stelnade till, alltså, jag och dans vi är inte kompatibla med varandra. Fast om det nu är den höftvickande dansen som är den bästa träningsformen för mig kommer jag antagligen, fast mycket motvilligt lyda honom och ägna mig helhjärtat åt att vifta på höften.
I går ägnade vi oss åt det här, innan vi landade i varsin fotölj på Dramaten. Jag och Patric såg ”Körsbärsträdgården”. Patric tyckte inte om den och jag kan väl hålla med om det till viss del, handlingen och utstyrsel var inte bra, däremot var skådespelarinsatserna och musiken jättebra.
Det känns som om hela världen står i lågor, stora klimatförändringar som drabbat oss alla och då tillkommer också alla dessa klimatförnekare som jag blir galen på. Krig som pågår och andra som blossat upp. Republikanerna med Donald Trump i spetsen som vill slita demokratin i småbitar påhejad av Orbán och partiet ”Lag och rätt” i Polen. På hemmaplan är det inte mycket muntrare, SD, gängkriminalitet, bränder, sprängningar och mord…där oftast förövaren och offret bara är barnet. Vi får inte ge upp, även om många saker ser mörkt ut just nu. Det viktiga är att vi inte ställer oss likgiltigt inför problemen eller sticker huvudet i sanden, alla kan bidra med något och är en viktig och värdefull pusselbit i detta samspelet. I bland får man djupandas och ta en paus och zooma ut, det är okej det med!
lamatrona.net 