Ett födelsedagsbarn

Det blev en riktig kantarellhelg. Först hittade vi ganska mycket av de solgula svamparna på landet och i dag hitta vi några fler, fast i stan.

I våras flyttade vi den gamla vedboden på tomten och gjorde om den till ett pumphus. I somras byggde vi till ett litet växthus på ena gaveln. Jag blev jättenöjd över resultatet.

Min gamla äppelknyckarstege har jag målat om och hängt upp på baksidan av pumphuset.

Tomatplantorna har vuxit så mycket att de har börjat leta sig ut.

När vi var i Rom för några år sedan åt jag en jättegod förrätt som jag ibland serverar här hemma. Den är superenkel att göra, ta en bit god gorgonzola och lägg upp en det på ett fat, ringla över olivolja och balsamico, finhacka sedan grön paprika och servera det med ett gott bröd eller kex.

I morse blev det skönsång för födelsedagsbarnet som även fick en kopp kaffe och present på sängen. När morgonbestyren var avklarade hoppade vi in i bilen och hämtade Sofie, mellandottern och hennes kille Viktor. Vi styrde kosan mot vårt svampställe.

När det var dags att äta vår brie- och salami smörgås slet Sofie upp ett gäng med partyhattar till allas förvåning. Alltså, hur snygga blev vi inte?

Det blev en härlig och skön stund i skogen men tyvärr hittade vi inte någon större mängd med kantareller, de lös med sin frånvaro, kan man säga. Till middag blev det Hjälmarekräftor och en avocado- och räk förrätt.

I morgon är det dags att kavla upp ärmarna igen och börja jobba, men oj vad jag uppskattar mina lediga fredagar, veckorna går ju så mycket snabbare tack vare det.

Terror och midnattsloppet

Det har varit en tung och rörig första jobbvecka och inte hann vi med särskilt mycket planeringsmässigt heller, det kommer tyvärr att ligga oss i fatet resten av året. Nåja, det blir som det blir. Jag är tacksam över att min skola prioriterar att lägga den skrala ekonomin på rätt saker, såsom barn med särskilda behov och personaltäthet. Jag kommer att jobba 80% under året och kommer att vara ledig på fredagar, tjohoooo! Det känns verkligen jätteskönt att ha tre dagar sammanhängande ledighet.

Den här helgen har vi hållt oss på Södermalm eftersom Patric var tvungen att arbeta, men det gick ingen nöd på oss. Jag och Patric tog en sväng till Söders hjärta och drack varsin öl och satt och småpratade. Chelsie kom förbi och hängde med oss en stund och efteråt beställde vi hem varsin fredagspizza, det blev både en mysig och rolig inledning på helgen.

På lördagkvällen klev vi ut genom porten och tittade på Midnattsloppet, ett roligt engagemang som går av stapeln här på Söder.

Ingen har säkert missat att säkerhetspolisen höjde terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala i torsdags. Samtidigt så uppmanade de människor att leva sina liv som vanligt och det är ju lättare sagt än gjort. Såklart undrar man ju var det kommer att smälla inte om det kommer att göra det. Jag tror ändå att de har rätt, vi måste leva som vanligt och vi behöver vara mer uppmärksamma på platser där det samlas många människor. Jag har uppmanat mina barn att inte utesluta bruset i hörlurarna och inte spela för hög musik i dem. Vi alla får försöka göra det bästa vi förmår i denna ängsliga tid.

Vågar man säga…höst?

Det här sommaren kommer inte att gå till historien som en av de bästa, men om den nu nämns så blir det nog med två ord, regn och rusk. Patric har arbetat hela sommaren, själv har jag varit på landet, lätt chockad över att varje dag har varit den andra lik, med bara dåligt väder. I morgon när jag börjar arbeta ska det bli sol och 24 grader, jo, jag tackar, precis lagom fint väder när man är på plats på jobbet igen. I helgen var vi på fest, tanken var att vi skulle ha partajet på vår byväg på landet (vi hade det året innan) men såklart öppnade sig himlen och det började spöregna, vi blev därmed tvungna att klämma ihop oss på grannens inglasade veranda i stället. Jag gjorde gourmetrullar och till vår lycka följde Chelsie också med.

Vi har ett fantastiskt kantarellställe i stan som vi brukar åka till när det är dags för våra svamputflykter. I år utforskade vi närområdet vid stugan, men fann tyvärr bara några få stackare. Det var ändå härligt att komma ut i skogen.

Chelsie kom hem från sitt äventyr i Grekland i torsdags. Corinne, äldsta dottern och hennes kille åkte dit i lördags, jag å andra sidan kan bara drömma mig bort med några fina bilder från i början av sommaren, för då var det ju faktiskt jättevarmt och fint väder.

En av sakerna som jag verkligen har lyckats med den här sommaren, är att jag har kopplat av till fullo och känt att jag hunnit bearbeta och kommit vidare i min efterbehandling av min bröstcancer. Inte så att jag gått och tänkt på det så mycket utan för att det gått mer tid efter min senaste operation och det har verkligen gjort susen. Däremot så har min astma försämrats på grund av min cancer, den har verkligen varit på en bottennivå sedan juni månad. Jag har fått utskrivet en starkare astmamedicin än tidigare och den är jag tvungen att inhalera flera gånger per dag, vilket knappt var nödvändigt tidigare. Jag hoppas att den blir bättre när jag börjar träna ordentligt igen.

Jag känner mig ganska redo för hösten. Jag gillar min arbetsplats och det ska bli kul att träffa mina kollegor igen. Hoppas också att det blir lite fler solchanser för det behövs verkligen.

Ösregn igen

Då är jag inne på min sista semestervecka. På måndag börjar allvaret igen. Jag har gått ner i arbetstid och kommer att vara ledig en dag i veckan, vilken dag det blir vet jag inte än. Jag har haft ett fantastiskt arbetslag under året, tyvärr kommer flera av mina kollgor att få byta avdelning, ledningen rör om i grytan varje år och stuvar runt personalen, på gott och ont. Jag kommer fortfarande att arbeta med flera härliga kollegor, så det känns ju bra.

Förra veckan och den här veckan är jag helt solokvist på landet. Mellan regnskurarna och blixtarna har jag i bland råkat sticka ut näsan utanför dörren, det är ju inget drömväder direkt. Vid ett av dessa tillfällen alltså i dag såg jag något gult glimma till mellan cyklarna som står intill boden och vad ser jag? Ta da…

Ja, ja, inte jättemånga men det räcker för att göra en kantarelltoast som kommer att sväljas med hull och hår av undertecknad. Vi har också en massa andra svampar i tomtterrängen, de blir jag tyvärr inte lika upphetsad över utan plockar bort dem i ilfart när de poppar upp. Jag har verkligen inte gjort många knop under den senaste tiden, mest läst böcker. Jag fick ett boktips av en kompis och har nu börjat på en ny bokserie: De sju systrarna av Lucina Riley.

I fredags hjälpte vi André, sonen att flytta in till sitt nya studentboende i Uppsala. I slutet av augusti kommer han att fortsätta plugga till röntgensjuksköterska. Han har redan pluggat ett år men gjorde ett studieuppehåll, men nu är han på banan igen. I slutet av veckan kommer Chelsie hem från Grekland, hon åkte själv till Aten för att hälsa på sin kompis vars föräldrar har en lägenhet en bit därifrån. Jag tycker att det var väldigt modigt av henne att resa dit alldeles själv, det är inte alla som vågar göra.