Dagarna har hastat på i rekordfart, jag hann knappt blinka förrän våren bokstavligt talat landade i knät. Numera är dagarna lika långa som nätterna och man kan ju inget annat än att älska det, nu går vi mot ljusare tider. Jag tycker inte att vårtecknen är lika tydliga i stan som de är på landet. När vi bodde i villa så var det tydligaste tecknet på vår, att kvarterets alla barn började vara utomhus och låta mer, det blev lite mer action på dem efter en vinter inomhus. Förutom det kunde man varje dag följa vårblommningens framfart, vilket är svårare att göra när man bor i stan. Nu ska jag inte beklaga mig för jag trivs väldigt bra där jag bor, men jag kan sakna naturen och de mer öppna ytorna.
För någon helg sedan rev vi ned den gamla vedboden på landet, i helgen efter att ha köpt mer virke och efter att ha kånkat på alla byggdelar blev det dags att bygga om det till ett pumphus.
Man blir ju rätt deppig av färgen på pumphuset, men det är som sagt, övergående. Jag gillar verkligen dörren, den är så enkel men ändå så snygg.
Det blev en god belöning också för allt slit och släp.
Efter en dag med tunga lyft och ett spikande och skruvande utan dess like tog vi ut rottingsoffan och satte oss på bryggan och drack varsin Jever och pustade ut.
Dimman smög sig på snabbt, det tog inte många minut innan vi blev helt insvepta i det gråa och disiga vädret. Det gjorde inte så mycket för det var så skönt att få sitta och ta det lugnt en stund.
Min rörlighet vid operationsområdet blir bättre och bättre tack vare att jag tränar på Sats, jag försöker gå dit varje dag för att göra mina övningar. I dag får jag sällskap av André, sonen, det ska bli kul.
lamatrona.net 