Zero

Sedan i början på helgen har jag haft ont och är svullen i området där de tog bort lymfkörteln. Det är jobbigt att känna så eftersom jag bara vill att det ska bli bättre, inte sämre. Jag har känt mig trött och har vilat mycket, dessutom sover jag som en stock och drömmer mycket på nätterna. Jag älskar att promenera och gillar att känna att jag gjort något men samtidigt väller tröttheten över mig när jag ansträngt mig. Koncentrationen är det lite si och så med, det är som om jag inte orkar att ta in allt utan stänger av mig. Jag hoppas att det är övergående, men just nu känns det som om det har varit lite väl mycket de senaste 9 månaderna. Min värld har varit lite sådär ofokuserat och det kanske inte syns på mig, men det känns inuti.

På onsdag ska jag träffa min läkare igen. Hon ska göra en klinisk undersökning på min svullnad vid lymfkörteln. Det är ingenting jag är särskilt oroad över men jag avskyr att ha ont och att vara tvungen att äta smärtstillande.

I går tog vi en härlig promenad runt Orlången, med det här gänget.

Efteråt den raska promenaden bjöd Sofie och Viktor på gofika och vi hann även med en omgång kortspel. I dag har orken varit nästan nere på noll så det har bara blivit en kort promenad och inte så mycket mer, hoppas på nya friska tag i morgon.