Det har varit lite av en kamp sedan jag kom hem efter min bröstcanceroperation, det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält, men känner ändå att jag är i ganska hyfsat skick även om smärtan stundtals varit jobbig. Den första natten petade jag i mig ett par morfintabletter och blev jättedålig av dem, jag mådde fruktansvärt illa och kände mig yr och konstig. I går när jag åkte tillbaka till St:Görans sjukhus för att ta bort dränaget fick jag nya smärtstillande tabletter, jag får se om de passar mig bättre. Själva operationen gick bra, de fick ut en lymfkörtel vilken inte var en självklarhet med tanke på att de nyligen tog bort två stycken. På nästa läkarbesök kommer jag att få reda på om cancern spridit sig, det sker genom en analys av just lymfkörtlarna.
![](https://lamatrona.net/wp-content/uploads/2023/01/snapchat-1786819037.jpg?w=503)
Patric mår bra efter omständigheterna, vissa dagar blir han så pass rastlös att han kastar sig över jobb, ingen rast, ingen ro som egenföretagare. Vår målsättning just nu är att röra på oss så mycket vi orkar, vi ska försöka gå runt i kvarteret och försöka få en nypa luft. Just nu känns det som ett rimlig mål, orken är ju lite sisådär.
![](https://lamatrona.net/wp-content/uploads/2023/01/20230125_095839.jpg?w=577)
![](https://lamatrona.net/wp-content/uploads/2023/01/20230125_095830.jpg?w=577)
När jag kom hem efter operation hade Patric köpt tulpaner, han vet hur mycket jag älskar dem särskilt om de går i orange. För mig skvallrar det om att våren är i antågande och om ljusare tider, något att se fram emot, det känns dessutom fint att ha något att vila blicken på. Min fina och omtänksamma man!