Månad: september 2022

I dag fick jag den sista strålbehandlingen för min bröstcancer. Det har varit en otroligt jobbig och tung period för både kropp och själ. I två veckors tid har jag dessutom mått illa och emellanåt känt mig otroligt trött. Sjuksköterskan viftade också med rödflagg och varnade mig om att även om behandlingen är klar så slutar inte processen i kroppen upp. Jag får räkna med att det tar lite mer tid innan jag är riktigt på banan igen.

Just nu känns hela min cancerbehandling som en droppe i havet jämfört hur saker och ting i Sverige och världen utvecklat sig. JULIA KRONLID, (SD) denna kvinna som numera är vår andra vice talman som inte låter sig luras av fakta och vägrar gå med på att hon är släkt med apor utan tror på ”högre makt som ligger bakom hela skapelsen.” Hon vill dessutom förändra aborträtten, vilket gör mig helt vansinnig. För mig står det här för den amerikanska religiösa högern, med hemskolning och hjärntvätt på programmet. Sen har vi Putin … Han blir mer och mer desperat och tar fler och fler ogenomtänkta beslut, vilket i förlängningen kan innebära att fingret slinter på nuclearknappen och då…hemska tanke! Det är ingen munter tid vi lever i. Stora feta svarta moln hopar sig ovanför våra huvuden. De demokratiska rösterna måste höjas ännu mer, alla måste ta ansvar för att bevara den, innan det blir för sent.

Lite mer än halva strålbehandlingen är nu avklarad och jag tycker att det gått ganska bra. För det mesta är jag relativt pigg, men vissa dagar känns det som om jag blivit överkörd av en ångvält. De dagarna har jag mest legat på sofflocket och vilat mig. Mina arbetskollegor är helt fantastiska, de har visat stor förståelse för min situation även när jag i sista stund har ställt in allt. Livet får vara så här ett tag till även om jag ivrigt väntar på att allt ska bli mer normalt igen.

I fredags fyllde André och Corinne 23 år. Corinne firade vi innan hon åkte till Skottland och André firade vi i fredags. Födelsedagsbarnet fick själv välja mat. Han beställde calamares till förrätt och schnitzel till huvudrätt. Såklart längtade vi extra mycket till vår Edingburgsstudent som inte var på plats.

I lördags åkte jag och Patric till landet efter att ha släppt av André i Uppsala. Patric byggde på ett vedförråd och jag har klippt gräs och målat en hylla. Precis en lagom syssla efter sommarens stora målarorgie. Lite senare i vinter tänkte vi ta ner ett par träd till, så att ljusinsläppet på framsidan av tomten blir bättre. Efter det kommer vårt vedföråd sannerligen bli enormt.

Med häpen min och lyfta ögonbryn läser jag Linus Bylunds svar när en journalist frågar var SD:s fokus just nu ligger och Bylund svarar : – ”Nu har vi haft några månader där vi har dansat efter er pipa och varit på era debatter, med era debattpunkter, era uppställningar och era frågor, så nu kör vi tvärtom ett tag. Nu är det vi som bestämmer när vi pratar med media om olika saker.” Fler och fler visar upp sina rätta ansikten ohämmat som under valvakan då en berusad kvinnlig SD-profil skriker: ”Helg seger!” Alltså en anspelning på nazisternas: ”Sieg Heil!” (Hell seger) och ändrar sedan till ”Segerhelg. Det är en segerhelg!” ”Herregud säger jag bara! en bunt med arga, arroganta bruna skitstövlar som dessutom var 5:e person i Sverige valt in. Det vänder sig i magen på mig.

Vart är Sverige påväg?

Det har helt klart varit en anorlunda vecka med strålbehandling på programmet. Tidigt varje morgon har jag varit på Radiumhemmet och fått min stråldos. I går blev jag så trött att jag inte orkade gå till jobbet, tyvärr är det en av biverkningarna som man kan få av behandlingen. Jag låg och sov i princip hela dagen. Veckorna framöver arbetar jag 50% och det känns just nu ganska lagom. I förrgår uppvaktade vi Corinne och hennes kille Simon som båda fyller år i mitten av september.

Vi passade på att fira dem tidigare eftersom de båda åkte till Edingburgh i morse. De ska plugga där fram till jul. Läste i tidningen att Queen Elizabeth kommer ligga på ”lit de parade” i katedralen St Giles i Edinburgh om tre dagar och att allmänheten får komma dit och titta. Kanske något för det nyblivna skottlandsparet.

Ja, jösses, vad man får vara med om mycket i livet. Är det inte det ena så är det det andra. I morse åkte jag till Karolinska sjukhuset och fick min första strålbehandling, men allra först tog de ett blodprov eftersom jag är med i en forskningsstudie. Vilka maskiner! Rena rama science fiction. Jag fick ligga raklång och blixtstilla på en brits och hålla andan i några sekunder medan lasermaskinerna jobbade, men det var inte det jobbiga, värre var det med mina tankar. Oron över att något skulle gå fel fanns där hela tiden. Man är inte stor i sådana här samanhang. Jag älskar när sjukvårdspersonalen talar om för en att man har varit duktig, lite som när man var liten och fick ett bokmärke. Efter denna pers mötte Patric upp mig och bjöd på lunch. Vi åt på Greacy spoon på söder, riktigt god brunch.

Jag kommer att strålbehandlas i 15 dagar, efter i dag 14 med undantag för helger, vilket känns bra. En del får svåra symptom medan andra knappt känner av det, fast de flesta blir mest trötta och hängiga. Vad det blir för mig återstår att se.

Läste precis detta: ”Richard Jomshof och andra SD-toppar har ”varnat” för vad man hävdar är ”oärliga politiker och valarbetare” som kan komma att bli avgörande för utgången av söndagens val.” Jag blir heligt förbannad när jag läser sådant. SD försöker sig på att göra en repris på Trump med att försöka förinta demokratin, utrota homosexuella och människor från andra världsdelar. Och nu har de jäklarna blivit rumsrena, eller hur M,Kd, och L?

I fredags bjöd jag på en hallomivåffla till förrätt, den blev jättegod. Samtidigt är den väldigt enkel att göra. Jag rev en bit hallomi och duttade sedan på lite olja i våffeljärnet och stekte den. Innan hade jag gjort i ordning en toast skagen som jag sedan fyllde våfflan med. Det som är bra med med denna förrätt är att man kan variera sig i det oändliga, alltså no limits med fyllning.

I lördags hämtade vi upp Corinne i Uppsala och åkte sedan ut till landet, men först stannade vi till hos ”Kräftrolf” och köpte 2 kg Hjälmarekräftor av honom för nästan ingenting. Vi blev tipsade om honom av våra grannar på landet. Innan vi stoppade i oss kräftorna öppnade vi en riktigt sur burk.

På kvällen var det dags igen att smaska i sig mer kräftor, fast dessa var absolut de godaste kräftorna vi ätit i höst. Det som blev över, c:a 1 kg, frös vi in och dem kommer vi att äta vid ett senare tillfälle.

Vi har inte bara ätit mat, vi har även gjort en liten skogsutflykt och tagit en tur med båten.

Nästa vecka börjar min strålbehandling. Lite orolig är jag, men det kommer att gå bra. Corinne flyger med sin pojkvän till Edingburgh på torsdag och ska plugga där fram till jul. De har en utbytestermin på civilingengörsprogrammet som de båda går på. De har hyrt en jättefin liten lägenhet mitt i stan, inte särskilt långt från universitetet de ska gå på. När de kommer tillbaka börjar de i samma klass igen. Det ska bli roligt att få följa dem.

Och så blev det ändrade planer …igen. I dag ringde min läkare från Radiumhemmet och berättade att det inte räcker med 5 dagars strålbehandling för min bröstcancer. De kommer i stället att utöka det och jag kommer att strålbehandlas i 15 dagar, med start på tisdag. Det kom som en kalldusch. Jag hade så innerligt hoppas på att få slippa fler dagar, men jag visste att det eventuellt skulle bli så, det fanns där i bakhuvudet. Nu kommer ju proceduren att bli betydligt tuffare.

Det ska bli skönt att komma ut till landet i helgen och dra några djupa andetag i den friska luften. I veckan kom jag äntligen i gång med träningen. Jag har varit på Sats två gånger den här veckan. Men vilka träningspass!? Jag har ont EXAKT överallt och imorgon kommer jag antagligen inte ens kunna röra mig alls! Kanske är det just därför som jag funderar på ett tredje träningspasset i morgon…