Nu är det åter vardagsliv för min del, jag har börjat arbeta. Det har gått bra, det dröjde inte många timmar förrän jag var varm i kläderna igen. Konstigt egentligen hur fort man anpassar sig. Jag trodde att det skulle vara mer ansträngande än det var de första dagen eftersom jag fått ett helt nytt arbetslag samt nya barn och deras föräldrar, men det har gått galant. Arbetsschemat som jag fick var också överraskande bra. Jag har ingenting att klaga på. Det känns skönt när saker och ting börjar falla på plats.

Den 6 september börjar jag med strålbehandling , då kommer jag att vara sjukskriven halvtid en period. Jag var där förra veckan på besök, de ställde in maskinen efter mig och jag fick träna på att andningsstyra efter direktiv. Det gick bra. Jag har ganska jobbiga minnen av strålning sedan tidigare. Min mamma fick lungcancer år 2000 och genomgick bland annat strålning, kort efteråt dog hon, inte på grund av lungcancern utan för att de strålade sönder hennes tarm. Läkaren som gav mig beskedet om detta efter obduktion sa ”rena råttboet.” Inget trevligt minnen alltså. Nåja, det var ju ett tag sedan detta skedde men det sitter såklart i och vad jag vetligen vet är ju att vetenskapen har utvecklats sedan dess.