Jag vill börja med att tacka alla mina fina vänner som titt som tätt hört av sig med stöttande och uppmuntrande sms. Jag önskar att jag orkade träffa er alla eller bara greppa telefonen och ringa var och en av er och bara chit chatta, men det är för tungt för det just nu. I onsdags när jag gick till tandläkaren frågade hon mig hur jag mådde, av bara den enkla frågan bröt jag i hop så att tårarna sprutade i tandläkarstolen. Jag är skör när mitt välmående kommer på tal, det är svårt att prata om bröstcancern. Vi alla reagerar olika inför svåra händelser i livet. Jag behöver bida min tid och bli starkare på egen hand, sedan är jag otroligt lyckligt lottad över att ha världens mest fantastiska man, som stöttar mig i vått och torrt.
Under hela den här processen så har barnen utgjort en sorts normalitet som gör att livet ändå lunkar på som vanligt, vilket jag är djupt tacksam över. Den här sommaren kommer att bli som den blir. Vi kommer mestadels vara på landet, kanske göra några utflykter och bara vara.
lamatrona.net 