Tankar

Fortfarande har jag en besvärlig smärtan i vänster bröst som vägrar ge vika. Läkaren tror att det kan ha att göra med alla prover de tog i det området och det låter väl rimligt. När det onda hela tiden gör sig påmint har det också varit svårt att tänka på andra saker än bröstcancern. Nästan varje dag har det varit nya sjukhusvistelser som gjort att jag varit sjukskriven. Min förhoppning är att jag ska arbeta i morgon och på fredag. Det skulle kännas skönt med ett bra avslut med skolbarnen eftersom de börjar i en ny skolform till hösten.

I helgen var vi på landet och byggde klart verandagolvet vid vattnet, det blev toppensnyggt. Nu fattas det bara staket mot grannen, sedan är saken biff.

Det är tur att jag har landet, varenda gång vi åker dit slappnar jag av och släpper ner axlarna en aning. Det finns alltid så mycket att göra, och känner jag inte för det kan jag alltid koppla av i en solstol och bara njuta av utsikten. Jag och Patric har rankat en prioriteringslistan för sommarens alla projekt. Förhoppningsvis mår jag så pass bra efter operationen att jag kan vara delaktig i det som ska göras. En av sakerna som står med i vår ”to do” lista är att fixa grunden till stugan. Den är verkligen i ett bedrövligt skick och måste åtgärdas. Kanske, kanske hinner vi också måla om huset, vi har smygbörjat lite.

Det känns skönt att kunna fokusera på roliga projekt i stället för att tänka på sjukdom och elände. Hjärnan och psyket behöver koppla bort de jobbiga tankarna och bara tänka på allt det positiva. Jag försöker pumpa mig full av det, och jag tycker nog att det går ganska bra. Just nu är jag inte redo att prat- prata om min diagnos, det känns lättare att skriva om det, kanske är det mitt sätt att bearbeta det, jag vet inte. Det kan också vara så att jag inte tagit in allt, att jag fortfarande svävar i en overklighetsbubbla och inte landat i det… Jag tar en dag i taget.