Tänk att livet kan vända på en femöring och allt förändras i ett nafs. Inte trodde jag att jag skulle behöva oroa mig när den senaste mamografiundersökningen visade på förändringar i vänster bröst. Jag har haft vattencystor i båda brösten så länge jag kan minnas och med jämna mellanrum har jag tömt de största cystorna när de börjar bli allt för stora och börjar värka. Jag är van vid att komma på återbesök efter ett mamografibesök, orsakerna har varit lite olika men oftas berott på oskarpa bilder på grund av bland annat cystor, så särskilt oroad över ett återbesök har jag aldrig varit. Men den här gång kom ett besked som jag inte riktigt var beredd på, jag fick diagnosen bröstcancer (DCIS)
—Lite information om böstcancer DCIS från 1177. —
Duktal cancer in situ, (DCIS) DCIS, uppstår i bröstets mjölkgångar och är bröstcancer i ett tidigt stadium. DCIS är icke-invasiv, vilket betyder att den stannar på platsen där den uppstått och inte sprider sig utanför bröstet. Vid DCIS fylls mjölkgångarna av cancerceller så att mjölkgångarna förkalkas. Förkalkningarna kallas mikrokalk och kan upptäckas med mammografi. Diagnosen ställs med ett vävnadsprov.
DCIS ger sällan några symtom och bildar vanligtvis inte knölar i bröstet. Duktal cancer in situ DCIS kräver inte snabba åtgärder, men lämnas den obehandlad under lång tid kan den växa och breda ut sig i stora delar av bröstet. Det finns också en risk för att DCIS till slut utvecklas till invasiv bröstcancer som växer ut i den omgivande bröstvävnaden, eller sprider sig via
lymfbanorna till lymfkörtlar i armhålan och via blodet till andra organ i kroppen. Behandlingen av DCIS är oftast bröstbevarande operation följt av strålbehandling. Vid mycket utbredd DCIS rekommenderas oftast en operation där hela bröstet tas bort. Strålbehandling kan ibland behövas även efter att hela bröstet har opererats bort. Oftast behövs inte hormonell behandling och behandling med cytostatika är ovanligt. Vid mycket utbredd DCIS eller om risken är hög för att du samtidigt har invasiv cancer, kombineras ibland bröstoperationen med en operation i armhålan.
Utsikterna ser alltså ganska goda ut med tanke på diagnosen. Jag fick en ungefärlig tidsplan över hur saker och ting kommer att se ut framöver. Inom två veckor ska jag göra en MR-röntgen och efter det gör läkarna en bedömning över hur cancerspridningen ser ut. Om de inte upptäcker tecken på spridning kommer det att göras en mindre operation ganska så snart efter granskningen, i så fall innebär det att de endast opererar bort ett mindre område i bröstet där cancercellerna sitter. Om det blir strålning eller ej sa läkare ingenting om. Jag kommer att bli sjukskriven minst tre veckor efter operationen för vila och återhämtning. Beskedet att jag har fått bröstcancer känns både overkligt och svårt att ta in men jag är ändå hoppfull i allt detta. Jag älskar Patrics wikepedia-hjärna som aldrig slutar med sitt kunskapsintag. Jag tvivlar inte en sekund på att han snart kommer vara lite av en expert på området och jag kommer att få stå ut med både diagram och positiv fakta tills jag bokstavligen ligger däckad på marken, han bara är sådan. Barnen, barnen…Ett cancerbesked är aldrig lätt att ge eller att ta emot, det går aldrig riktigt att linda in det även om jag skulle vilja det. Det blev jättejobbigt för var och en av dem. Jag vet att de kommer att oroa sig enormt mycket för min skull och jag förstår det, samtidigt vill jag att de fortsätter med sitt och pluggar på som vanligt, det här kom emellan men jag fixar det, min prognos ser bra ut.
