Månad: januari 2022

Lägenheten på Kungsholmen som vi köpte i somras har jag inte bondat med alls, så hela hösten har jag letat efter en ny våning. Patric har trivts bra men inte jag. I förra veckan fick vi napp på en lägenhet i närheten av Mosebacke på Södermalm. Vi åkte dit och tittade och jag föll som en fura. För en stund sedan skrevs papprena på och nu är den vår. Inflyttningsdatumet blir redan den 4 april, så det är snabbt marscherat. I morgon tar vi kontakt med vår mäklare och hoppas på en snabb försäljning av vår bostad. Hade det inte varit för att jag tog min 3:e coviddos i går och att jag blev jättesjuk hade jag hjulat runt och gjort ett par hoppsasteg av glädje, men tyvärr är det inget för mig just nu, för jösses så sjuk jag blev i natt. Jag fick närmare 40 graders feber och i dag har jag varit konstant illamående. Jag är superduper peppad och glad men väldigt illamående och orkeslös.

I helgen har vi hjälpt Sofie, mellandottern och hennes sambo Viktor med att sätta upp taklister i vardagsrum och sovrum, det blev jättefint. Vi har också passat på att äta god mat.

Det kommer att bli bråda dagar framöver. Nästa helg ska vi hyra en skåpbil, vi kommer att ta med oss fullt med saker till och från landet. Vi ska styla om i lägenheten så att det ser luftigt och fint ut till försäljningen. Fast i kväll ska jag bara ta det lugnt, jag hoppas att mitt illamående lägger sig till i morgon, för då blir det nya friska tag.

Helgen i bilder…

Det blev en mat- och dryckorgie hela helgen samt lite altanbygge.Längtar att komma ut till landet igen och sätta tänderna i trallen.

I onsdags var jag återigen i tjänst efter min omicronåkomma. Det blev två dagar i hetluften, nästan alla på min arbetsplats var hemma i covid eller satt i karantän för att någon i deras familj var sjuka. Själv hade jag redan under jullovet begärt ledigt denna fredag och eftersom den var beviljad och klar åkte jag och Patric ut till landet redan i går efter jobbet. Den här helgen firar vi nämligen att vi varit tillsammans i 30 år och till sommaren firar vi 25 år som gifta. Tanken från början var att vi skulle åka till Rånäs slott och bo där en långweekend men vi kom på att vi hellre ville åka till landet. Det första vi gjorde i morse var att åka till ett byggvaruhus och köpa virke till altanen vid vattnet. Hela dagen har vi byggt på den, kan det bli mer romantiskt?

Men om jag får säga det själv hade jag verkligen tur som träffade mannen i mitt liv och far till våra fyra (4) fantastiska barn. Jag kan bara hoppas på ytterligare 30 år eller mer, tillsammans med denna otroligt fina och underbara man.❤️

Med munnen vidöppen av förvåning hör vi vår landetovilliga tonårsdotter undra -”ska vi inte åka till landet och karantäna där i stället?” Varken jag eller Patric fick fram ett ljud, till slut smällde vi igen käkarna och nickade stumt. När vi återhämtat oss efter chocken bestämde vi med den numera landetälskande dottern att åka tidigt dagen därpå, innan hon fick chansen att ångra sig. I morse susade vi snabbt i väg. I Västerås vek vi av till KFC och smällde i oss friterad kyckling för hennes skull, hon blev glad som en lärka. Det har varit en fantastisk dag på landet, vi har eldat och varit utomhus hela dagen. I morgon ska vi fortsätta elda och Patric ska såga ner några träd. Föresten fick jag positivt besked på PCR-testet.

När jag inte trodde det kunde bli värre så blev de det, pizzaförgiftning. Hela dagen i går låg jag utslagen i sängen och kräktes i ett och med en huvudvärk från hell, tack vare denna räka på pizzan, livet var verkligen eländigt i går.

Tack och lov känner jag mig helt återställd i dag, inga krämpor alls faktiskt. Chelsie, yngsta dottern mår mycket bättre hon med, hon känner knappt av halsen längre. Patric har varit oförskämd frisk hela tiden, han tog ett snabbtest samtidigt som jag och hans test visade negativt medans mitt var positivt. I onsdags tog vi ett PSR-test och i går kväll fick han svar, det visade positivt, han blev lite snopen eftersom han trodde att han kanske hade klarat sig. Jag väntar fortfarande på mitt svar men är ganska säker på att jag har corona, jag har inga illusioner om annat.

Åh, vad jag längtar till landet, förhoppningsvis åker vi ut dit i nästa vecka. Den här bilden togs från vår badplats på landet, den är verkligen rogivande.

Min covid går åt rätt håll men jag har fortfarande en slemhosta som vägrar ge med sig och min näsa rinner i ett, annars känner jag mig bra. Patric är helt symtomfri. Chelsies halsont och feber har sakta men säkert gett vika. Dagarna går ju inte direkt i ljusets hastighet, långtråkigt är bara förnamnet på den här historien. Jag har svårt att titta på tv-program mitt på dagen, det känns helt enkelt inte rätt, utan jag tycker att det är mer en kvällssyssla. I går försökte jag få i gång symaskinen för att sy upp några gardiner, men det misslyckades eftersom det hade uppstått något sorts elproblem mellan pedalen och symaskinen. Gahh, typiskt när jag äntligen hade bestämt mig för att göra något åt gardinerna och så gick det inte. I förmiddags tog jag och Patric bilen och åkte till Karolinska sjukhusets drive thru och tog ett PCR-test, enkelt och smidigt, nu återstår bara ett svar.

Jag längtar efter att livet blir lite mer som vanligt igen, så att jag kan låna Chelsies prinsesskrona och bege mig ut på nya äventyr.

Alltså, orka…Hela förra jullovet hade jag covid, två vaccinationssprutor senare får jag covid igen. Både jag och Patric har lättare symtom, Chelsie, yngsta dottern har däremot hög feber och har så ont i halsen att hon gråter när hon sväljer. I torsdags åkte vi upp till Uppsala och hjälpte tvillingarna att frakta hem en soffa och nu är jag orolig att jag smittade dem med. André mår bra men Corinne har fått ont i huvudet och börjar känna av halsen. De sitter i karantän sedan jag fick covidbeskedet. Jag kan bara hålla tummarna att de klara sig. Att smittan är skenande den slutsattsen drar även jag, sedan i fredags har jag försökt att få tag på ett PCR-test vilket är heeeelt omöjligt, det visar vilket tryck det är. Om jag fick välja skulle jag nog hellre sitta i karantär på landet än i stan, men, men, nu är det som det är.

Jag älskar att vakna upp på landet och dricka en kopp kaffe och blicka ut över fjärden, det är så rogivande och fint, särskilt nu när isen lagt sig.

Jag har inte gjort många knop sedan vi kom ut. Vi har byggt lite på altandäcket nere vid strandkanten annars har jag bara skrotat runt i stugan.

I helgen firade vi Sofie, mellandottern. Hon och hennes kille, Viktor kom över på middag, alla syskonen var för övrigt på plats de med. I år önskade hon sig något så ovanligt som kurslitteratur i födelsedagspresent, vilket hon fick pengar till. I mitten av januari drar hennes grundskoleutbildning i gång, det kommer att bli så spännande att följa.

I dag är jag ledig men arbetar resten av veckan, de här juldagarna har inte varit toppen ur ledighetspersektiv, så det är bara att kravla sig upp ur det varma dunbolstret och jobba på.

00.05 i natt ringde vi och gratulerade Sofie, mellandottern på födelsedagen. I kväll kommer hon och hennes kille över på middag och då får vi fira henne ordentligt. I går blev det en jättetrevlig nyårstillställning hos våra vänner.

Det spelades spel och mat inmundigades. Efter att ha klämt i oss toast skagen till förrätt och oxfilé med potatiskaka till varmrätt blev det dags för efterrätten som jag och Patric stod för, det blev två fantastiska köpetårtor från tårtkompaniet.

När klockan började närma sig tolv tog vi en promenad upp till toppen av ett vackert utsiktsberg i närheten av där våra vänner bor. Det var inte helt lätt att ta sig dit, vill jag lova.

Men det var värt varenda steg för utsikten var magnifik. Vi såg över hela stan och kunde njuta av de fantastiska nyårsraketerna och skåla in det nya året.