Har tagit det lite hasta manjana den här veckan kan man säga, dagarna har mest bestått av soffläge och bredvid mig i soffan har det legat ett berg av snytpapper. Känner mig för övrigt bättre, jag hostar inte lika mycket som tidigare och huvudvärken har avtagit avsevärt, det finns hopp om liv alltså. Jag har till och med slitit fram dammsugaren och skurat golvet som numera går i ett nafs. Jag längtar inte tillbaka till villan i Huddinge med sina 300 kvm att städa.
På många sätt har jag nog aldrig varit gladare och stabilare än i dag. Jag vet vem jag är. Jag har mindre skamkänslor för saker som hänt och för saker som kanske inte blev så lyckade. Jag ligger inte längre sömnlös på nätterna över något som sagts eller gjorts. Jag vet vilka människor jag tycker om att omge mig med, och vilka som inte vill mig väl. Ekonomi finns för att parera olika livslägen, det kan vara allt från att unna mig att gå på spa till att gå ut och äta en god middag, när jag inte orkar laga mat. Att jag åldras känns varken stort eller tungt, rynkorna finns där som en påminnelse om livet. I kropp och knopp har jag gått från klarhet till klarhet och känner mig starkare och ser fler möjligheter än tidigare. Min stora livsglädje har jag fått från min familj och mina vänner som bidrar med så mycket gott. Såklart är inte livet hela tiden på topp, men i det stora hela så är jag nöjd.
Det är tur att min man bidrar med så mycket fint och lyfter mig när livet inte alltid står i zenit.
Ta hand om dig!
lamatrona.net 