Kantarellkul

Som jag har längtat efter detta svampögonblick…

Sofie, mellanbarnet och hennes kille Viktor var lika taggade som jag.

Vi lyckades till och med snava över skogens guld.

När magen kurrade som högljuddast fann vi en jättefin och solig glänta, där slog vi oss ner och mumsade i oss vår matsäck, ja, näst intill oslagbart, för jösses, vad gott det är att äta ute i naturen.

Vi gjorde inte enbart svampfynd.

Vi hade nog kunnat stanna hur länge som helst för det fanns gott om ”gullgubbar”som team, ”jag och Viktor” kallade våra trattkantareller. Oklart vad team ”Patric, Sofie och Chelsie” kallade sina, de försökte villa bort lag 1 genom att namnge dem olika, vilket lag 1 lätt genomskådade.

Väl hemma bjöd vi på middag, det blev bland annat kronärtskocka med skirat smör och äppelpaj.

Alltså, dessa två…

Då var det dags att förbereda sig för en ny arbetsvecka, nya friska tag som det heter.

Ta hand om dig!