En olycka kommer sällan ensam

I går när jag satt och åt skollunch i godan ro och tuggade på min vegobiff med potatis till, knastrade det plötsligt till ordentligt i munnen. Jag kände något runt och hårt sitta mellan tänderna och tog ut det och upptäckte att det var ett vitpepparkorn. Smärtan kom från ingenstans och nockade mig totalt. Jag måste ha svalt halva tanden i underkäken tillsammans med den sista vegobifftuggan konstaterade jag spakt. I förmiddags klev jag in hos tandläkaren men innan jag tog plats i tandläkarstolen skickade jag försäkerhets skull en kärlekshälsning till min man, om nu saker och ting skulle gå fel…för man vet ju aldrig. Som tur var tyckte jag ändå att det gick skapligt bra efter att ha fått ett par bedövningsstick runt olycksplatsen. Tandläkaren kunde inte upptäcka någon spricka i roten så hon reparerade och snyggade till tanden igen. Om jag inte har besvär de närmsta månaderna ska jag dit igen och då blir det en krona, om inte…rotfyllning.

När jag sedan utmattad och halvt förlamad i ansiktet kom hem ringde telefonen. En bil hade kört på Sofie bakifrån när hon stod stilla med bilen. Hon och hennes kompis mår bra, varken de eller den jämnåriga flickan som körde på dem ådrog sig några allvarligare skador, men de är chockade, omtumlade och har ont i kroppen efter smällen. Polis och brandkår kom också till undsättning.

Otroligt jobbigt när sådant händer, det enda man vill är att skydda sina barn.

Ta hand om dig!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar