I dag släpps alla pandemirestriktioner och jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå. Frågan är väl hur omfattande smittspridningen kommer att bli med tanke på vaccinmotståndarna och att var fjärde vuxen person i Sverige inte är fullvaccinerad. I veckan meddelade en kollega till mig att hennes syster och man som tagit två doser vaccin och fått corona i alla fall, de blev ganska sjuka, så nog finns det fog för att vara orolig, tycker jag. För övrigt verkar inte Folkhälsomyndigheten hålla med mig, de är inte oroliga att det blir någon drastisk ökning. Ja, vi får väl vänta och se vad som händer.
Det har varit en lugn helg för min del. Patric däremot har jobbat och har haft fullt upp, därav inget landet de här dagarna. Vi har ändå hunnit med att promenera längs med Karlbergskanalen i olika riktningar, det finns verkligen fina guldkorn på Kungsholmen. Min halva tand som smulades sönder när jag åt en vegobiff känns hyfsad bra så förhoppningsvis blir det en krona i stället för rotfyllning.
I går drack vi ett fantastiskt gott portugisiskt vitt vin till middagen, det var överraskande gott.
Tips, tips!
Vi gjorde även hemmagjorda dumplings som smalt i munnen, gudars skymmning så gott.
Sofie, mellandottern åkte in till sjukhuset i fredags efter bilolyckan i tisdags, de har röntgat henne och konstaterade att hon fått en whiplashskada. På måndag ska hon till sjukgymnasten, jag håller tummarna att det blir bättre av det. Corinne, äldsta dottern och hennes kille fortsätter med att gå på olika studentjippon i Uppsala. Älskar den här bilden på dem.
Då blir det nya friska tag inför nästa vecka, men fram tills dess…mys och film.
I går när jag satt och åt skollunch i godan ro och tuggade på min vegobiff med potatis till, knastrade det plötsligt till ordentligt i munnen. Jag kände något runt och hårt sitta mellan tänderna och tog ut det och upptäckte att det var ett vitpepparkorn. Smärtan kom från ingenstans och nockade mig totalt. Jag måste ha svalt halva tanden i underkäken tillsammans med den sista vegobifftuggan konstaterade jag spakt. I förmiddags klev jag in hos tandläkaren men innan jag tog plats i tandläkarstolen skickade jag försäkerhets skull en kärlekshälsning till min man, om nu saker och ting skulle gå fel…för man vet ju aldrig. Som tur var tyckte jag ändå att det gick skapligt bra efter att ha fått ett par bedövningsstick runt olycksplatsen. Tandläkaren kunde inte upptäcka någon spricka i roten så hon reparerade och snyggade till tanden igen. Om jag inte har besvär de närmsta månaderna ska jag dit igen och då blir det en krona, om inte…rotfyllning.
När jag sedan utmattad och halvt förlamad i ansiktet kom hem ringde telefonen. En bil hade kört på Sofie bakifrån när hon stod stilla med bilen. Hon och hennes kompis mår bra, varken de eller den jämnåriga flickan som körde på dem ådrog sig några allvarligare skador, men de är chockade, omtumlade och har ont i kroppen efter smällen. Polis och brandkår kom också till undsättning.
Otroligt jobbigt när sådant händer, det enda man vill är att skydda sina barn.
Det har varit en händelserik helg. I fredags kom mina tvillingar hem från Uppsala. Vi firade deras födelsedag. Både mellandottern Sofie och hennes kille Viktor var med på tillställningen. André och Corinne hade bestämt middagen, det blev toast skagen, sushimi lax och asiatisk tonfisk. Efter sista tonfisktuggan blev det presentöppning.
En av föelsedagspresenterna innehöll en duschtvål som kändes iskall och såklart ville alla pröva på den magiska tvålen.
På lördagen åkte jag och Patric iväg på lunchbröllop i Tyresö. En arbetskollega till Patric gifte sig. På busshållplatsen dit fick jag syn på de här skorna.
Tåskor? Jag tyckte sulan verkade vara i tunnaste laget. Bara tanken på att behöva trippa runt med dessa på kall asfalt kändes allt annat en härligt dessutom såg de inte ett smack bekväma ut, men jag kanske har fel. Bröllopet då? Jo, eftersom vi skulle hålla till utomhus och att temperaturen var burrkallt tog jag på mig mina långkalsonger dagen till ära. Ett klokt val visade det sig. Det blev en trevlig tillställning med mycket god mat och dryck.
När det började närma sig kväll tog vi förväl av brudparet och åkte och mötte upp yngsta dottern Chelsie. Smått hungriga bestämde vi oss för att ”Spisa hos Helena”, en trevlig kvarterskrog inte långt från oss.
I dag tog vi hand om det sista i villan i Huddinge. Det blev två varv med släpkärran till tippen, oj, vad jag inte kommer att sakna den. Vi skurade även under alla vitvaror och rensade i alla vattenlås. Nu är det gjort och det känns superduper bra. I morgon måndag…
Det är nog första gången som ingen av mina tvillingar var hemma på sin födelsedag. Båda två tillbringade dagen med att plugga i Uppsala. I morgon kommer båda hem så att vi kan fira dem ordentligt. De fyller 22 år, hurra!
Älskar er till månen och tillbaka. Hoppas att ni får en underbar dag.
Sent om sider kom vi till landet igår kväll. Det första jag möttes av var det svarta blänket från vår nyinstallerad kamin. Den har jag längtat efter ända sedan vi köpte landet i vintras. Nu står den stadigt placerad i vardagsrummet lagom till de kalla höst- och vinterdagarna. Det kommer att bli ren och skär njutning när vi väl börjar elda i den, men först måste sotaren göra sitt.
På landet har vi haft gemensam städdag, mest Patric faktiskt eftersom det var röjsågarnas tur denna gång. Själv har jag skrotat omkring i stugan och på tomten och njutit av lite ledighet. Det har varit otroligt intensivt de senaste veckorna med både flytt och nytt arbete. Det började inte jättebra på jobbet, all ordinarie personal blev sjuka och var hemma en hel vecka. Jag joggade runt och täckte upp överallt, det blev ganska slitsamt eftersom det var mitt i flytten. Den här helgen bestämde jag mig för att bara ta det lugnt och än så länge har det gått enligt plan.
De här två tjejerna hänger själva hemma i stan i helgen. Corinne, äldsta dottern blev nog lite besviken över att jag och Patric åkte till landet. Hon hade kunna tänka sig utforska Kungsholmen mer tillsammans med oss. Tyvärr hade vi andra förpliktelser här, såsom städdag och saker som skulle transporteras med släpkärra från Huddinge och till landet. Den 4 oktober tar de nya ägarna över villan och jag känner mig mest lättad och glad över det. Att sköta ett så stort hus och ett landställe när man arbetar så pass mycket har nästan känts övermäktigt. Att bo på mindre yta och i lägenhet känns riktigt bra, det gick fort att vänja sig.
I torsdags gick flyttlasset till Kungsholmen. Det gick smidigt och bra. Problemet är bara att jag har skalat ner på allt, jag har skänkt bort fullt med möbler, heminredningssaker, kläder och andra pinaler som jag inte använder och så vidare. När jag nu håller på att plocka upp allt ur kartongerna inser jag att det knappt finns något utrymme för de saker som jag faktiskt sparat på. Lägenheten är en ren mardröm ur förvaringssynpunkt.
Nästan alla kartonger och all plast är numera ett minne blott. Vi har kämpat hela dagen i all denna röra så nu börjar jag se ljuset i tunneln. Även skurtornadon har gjort sitt, nu glänser det i varenda vrå i lägenheten. I fredags fick vi hem en ny lampa, kotten. Den passade perfekt över matbordet.
Vi har också lagt ner en smärre förmögenhet på gardiner. Fönstrena är 3 meter höga, tyvärr är utbudet för så långa gardiner minimalt, men som tur var levererade Hemtex även denna gång. Min rygg är helt slut, i kväll ska jag parkera mig i soffan och mysa och titta på film.
lamatrona.net 