Saknar er…redan!

Den här veckan har gått väldigt långsamt jämfört med hur dagarna annars brukar springa i väg. Jag håller på att lära mig minst 80 nya barns namn och jag har fullt sjå att hitta i de enorma lokalerna, skolan är kolossalt stor. Det är mycket att sätta sig in i förutom barnens namn och hur deras föräldrar ser ut, det är också nya rutiner som ska sitta och även vad som gäller för varje enskilt barn. Under dessa omständigheterna tycker jag ändå att det gått hyfsat bra.

I dag flyttar mina tvillingar till Uppsala; André till sin nya studentlya och Corinne tillbaka till sitt gamla studentrum efter att ha bott hemma hela sommaren. Corinne fortsätter plugga till civilingengör och André ska studera till röngensjuksköterska. De bor inte många steg ifrån varandra så därför gick flyttlasset väldigt smidigt.

Allt fick inte plats på släpet. Jag och Patric fick vända hem igen och stuvade ner det sista. Själv stannade jag hemma och fortsatte packa inför nya boendet medans Patric åkte tillbaka till Uppsala. Under tiden var ungdomarna till Ikea och shoppade lite förnödenheter. Redan nu saknar jag dem, det känns jättekonstigt att inte träffa dem varje dag, visserligen är jag van vid att Corinne bor i Uppsala, men hon har varit hemma ganska mycket eftersom hon har distanspluggat och arbetat på Ikea i Kungens kurva under sommaren. Det är inte bara dem jag saknar, i går ringde jag till Sofie, jag ville bara höra hennes ljuva stämma, det riktigt sved i mammahjärtat av längtan efter henne. Det ska bli skönt att flytta, nu när huset ekar såååå tomt.

Ta hand om dig!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar