Åtgärd

Då var den här helgen till sin ända. Jag har mest arbetat ute på tomten på landet. Tanken var att vi skulle tapetsera klart i hallen, men tapeten är försenad. När vi drog ner tallarna framför stugan i vintras gjorde vår granne vågen och sa att det var det bästa som hänt dem, då förstod vi inte riktigt vad han menade, men nu vet vi bättre. I helgen stod plötsligt en nybyggd veranda klar på deras tomt. När de satt och fikade kunde hela grannfamilj se när jag och Corinne krattade barr vid stranden, det kändes jobbigt eftersom jag vill vara mer privat och inte ha mer insyn än den vi för närvarande har. Innan det här uppdagades hade jag och Patric pratat om att bygga en pergola för att få mer insynsskyddat från vägen ovanför och där även grannens nya utsikt är. Vi hade tänkt bygga den senare i år men har bestämt att vi ska släppa allt och börjar bygga den redan nu i stället.

Det var kallt men skönt att vara ute i trädgården. Jag är visserligen ute rätt mycket på jobbet, men i stugan har jag mestadels arbetat inomhus. Det finns gott om sysslor att utföra både inom -och utomhus. Projekten slutar aldrig att sina känns det som.

Vi tog också bort en duschanordning med hjälp av Corinne och Simon. Nä, snygg var den inte. Kanske något färgglad men det vet jag inte om det var någon fördel.

Det blev genast mycket bättre när duscheländet försvann. Mycket återstår, men en sak i taget. Skönt med söndagkväll, jag ska mysa framför en film och bara ta det lugnt.

Ta hand om dig!

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma med barn mellan 18 och 24 år, André och Corinne är tvillingar och äldst, Sofie, är mellanbarn och Chelsie är mitt yngst barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar