Månad: december 2020

Jag kan inget annat än att känna mig tacksam och ödmjuk. 2020 bjöd på ett omskakande år i alla bemärkelser. För 20 år sedan dog en god vän till mig, han dog alldeles för ung. Veckan efter hans död dog även min älskade mamma i sviterna av lungcancer. Där och då bestämde jag mig för att jag måste ta till vara mer på livet, jag var då en nyckläckt tvillingmamma. Med en titt i backspegeln tycker jag nog att det har gått ganska bra. Fortfarande lever jag mer i nuet än jag gjorde tidigare. Jag är bättre på att se och njuta av vardagliga saker och jag fortsätter skratta, glädjas och ha det roligt både privat och på arbetet. Det är lätt att dras ner i mörkret av intriger, passivitet, lögner, konspirationer och pandemi. Och där någonstans, försöker jag att inte glömma min väg, den väg som jag för 20 år sedan bestämde mig för att anamma.

Jag önskar dig ett riktigt gott nytt år!

Ta hand om dig!

I tisdags kände jag mig en aning låg i kroppen och dagen före julafton fick jag feber och lite ont i huvudet. I går fick jag besked. Jag testades positiv för covid-19. Hela familjen är satt i karantän. Jag känner mig inte särskilt sjuk. Jag har ingen feber, men jag känner mig lite trött och har en svag huvudvärk som kommer och går, men annars har jag knappt någon symtom alls. Det är tur att kylen- och frysen är välfyllda. Tyvärr är väl inte alla jättesugna på att bara stoppa i sig julmat den närmaste dagarna så vi får väl se om vi kan trolla bort julskinkan och trolla fram något mer spännande ur frysen. På måndag väntar en jättematbeställning som vi gjort via nätet. Vi passade på att beställa hem hela nyårsmenyn också, så oss går det ingen nöd på. För övrigt håller jag tummarna att ingen i familjen blir smittad, men det vore i så fall ett mirakel. Summan av kardemumman blir ändå att 2020 blev det märkligaste året EVER på alla sätt och vis. Vi får väl lov att genomlida ett par dagar till men efter det, blir det nytt år.

Ta hand om dig!

Otroligt men sant, det blev en vit jul i år. Det var inget jag såg komma, men roligt var det. För min del gjorde jag inte många knop i går. Jag satt mestadels i fotöljen som Patric burit fram från Corinnes rum. Där satt jag och kunde hålla någolunda avstånd och samtidigt ändå vara med på ett hörn. Sofie och Viktor öppnade sina julklappar tidigare på dagen eftersom de skulle åka till Viktors släktingar och äta julmiddag där.

De fick i princip bara ”flytta hem i från” grejer. Jag tror de blev nöjda, liksom de övriga blev, när tomten tittade förbi.

Senare på kvällen när Sofie och Viktor kom hem spelade vi spel och jag kunde njuta av att alla barnen var samlade.

Snart är det dags att lassa in ytterligare en mängd med julmat igen. Resåren i byxorna sitter fortfarande inte tillräckligt hårt åt, så plats i magen finns det, åtminstonne ett tag till.

Ta hand om dig!

Vilket jättetrist betonggrått väder vi har med varma sommartemperaturer. Det har verkligen varit en deppig december. Den månad som annars brukar vara fylld med en massa ljusglimtar har i och med pandemi och det sorliga vädret lagt sordin på humöret. Jag kommer att arbeta fram till julafton så i går bestämde vi oss för att klä granen och ta fram allt julpynt tidigare än vi brukar göra.

I år lyckades Sofie pricka in den rätta julgranen, det blev en riktigt ståtlig kungsgran. Den bästa vi haft hittills skulle jag tro. I somras när vi tapetserade om i vardagsrummet bestämde vi oss för att inte sätta upp tv igen eftersom vi har tv-apparater lite varstans i andra rum i huset. Så här i efterskott blev det ett bra beslut. Granen har fått en ny plats och kan bre ut sig och stråla i all sin prakt.

Skönt att det blir en kort arbetsvecka. Dessutom kan jag koppla bort en del julmåsten. Alla paket är inslagna och julbaket tar barnen hand om. Patric kommer att få laga ganska mycket av julmaten som jag annars brukar hinna med att göra. Nu är det bara att luta sig tillbaka och insupa en god glögg och tända det 4:e ljuset. Äntligen lite Julefrid..

Ta hand om dig!

Jag har börjat så smått att juldekorera här hemma. Längst ner i en av adventskartongerna hittade jag torkade apelsiner som jag köpt för många år sedan, av dem gjorde jag girlanger och fäste upp dem runt skåpet i matsalen. Måste säga att jag blev riktigt nöjd.

I torsdags firade vi Nobeldagen fast på ett litet annorlunda sätt än tidigare. André arbetade, men Corinne var med oss på Zoom liksom Sofie och Viktor. Jag, Patric och Chelsie åt en god tre rätters meny medan ungdomarna åt på något som såg en aning torrt ut. Patric delade som vanligt ut Nobelpriset till samtliga i familjen med underfundiga formuleringar. Hemmafamiljen hade även klätt sig i finstassen. Jag i min nya vita blus med ett härligt halskrås som toppades med generösa ärmpuffar. Patric hade mer eller mindre på sig sina vanliga arbetskläder det vill säga skjorta och slips. Chelsie bar en svar/vit randig snygg lång skjorta.

Jag och Chelsie har gjort polkaknäck. Jag var inte helt nöjd med smaken men Chelsie däremot tyckte det var jättegott, så den lär nog gå åt ändå.

Ta hand om dig!

Den här helgen har verkligen swischat förbi med stormsteg. Visserligen har vi inte gjort särskilt mycket, men tiden hastade i alla fall iväg snabbare än blixtenshastighet. I morgon är det jobb igen. Jag är fortfarande ganska tagen efter förra veckans övertidsarbete. Varje dag jobbade jag över på grund av att nästan alla mina arbetskollegor var sjuka. Jag har ingen aning om vad som väntar mig i veckan. Jag får bara hoppas att de är återställda och kommer tillbaka så att vi blir fulltaliga igen. Deppigt är det också att inte kunna gå till Sats och träna. Jag har gjort några hemmaövningar men det är så booooring att klockorna stannar, men, men det är bara att bita ihop under dessa speciella pandemitider.

Chelsie blev helt plötsligt jättesugen på risgrynsgröt. Jag tog henne på orden och gjorde i ordning en rejäl sats. Det är ju så gott med varm gröt, kanel och kall mjölk.

Eftersom det är den 2:a advent blev det julglögg även denna söndag.

Gott var det. Särskilt den något stingsliga ädelostbiten till pepparkakorna, mums.

Ta hand om dig!

Med näsan i backen blev promenaden på 5 kilometer allt annat än gemytlig. Efter första skogskröken vågade jag inte titta upp en sekund för att beundra den troligtvis annars så vackra naturen. Det var både lerigt, vått, snårigt och framför allt halt i skogen. Tvillingarna hade ingen problem med det, utan sprang som ett par kalvar på grönbete.

Jag och Corinne bakade pepparkakor på eftermiddagen. I vanlig ordning tillverkade jag min favoritpepparkaka ”Tant Brun”. Hon kommer även i år att pryda köksfönstret. Ingen jul utan Tant Brun.

Ta hand om dig!