Som en blixt från klar himmel insåg jag hur skolor hanterar mobbing. Och vet ni, det är alltid den mobbades fel att just de mobbas, även om skolinspektionen eller de självmordsbenägna barnen och ungdomarna säger något helt annat. Det är lätt att lägga hela bördan på den som blivit utsatt, särskilt när mobbarna kommer till tals. De berättar för skolpersonalen om alla fel som den utsatta har, att den utsatte har ett annat beteende än de andra barnen i skolan. Den utsatte är för tyst, för ledsen eller är helt enkelt för känslig. Mobbarna förklarar även för skolpersonalen att de gör allt i sin makt för att den utsatte har det bra i skolan, men eftersom den utsatte har just nämnda problem vet man inte riktigt vad man ska göra åt saken. Skolpersonalen förklarar inlindande med många invecklade fraser för föräldrarna att det är deras barns fel att den här situationen har uppstått. Vad föräldrarna behöver göra är att se till så att den utsatta träffa en psykolog eller någon annan för att behandla barnets tillkortakommande med. Mobbarna själva är bara naiva barn som inte förstår bättre och framför allt har de gjort allt för att den utsatte inte ska känna sig utanför. Skolpersonalen har full förståelse för de utåtriktade och framåt och de lite tuffare barnen i deras bedömning av den utsatte, eftersom de är så trovärdiga. Den utsatte själv har inte den förmågan att uttrycka sig, utan förblir tyst.
Ett ord på vägen:
Tillåt aldrig dig själv att bli ett offer. Acceptera aldrig när någon annan försöker bestämma vem du är. Bestäm själv vem du är.
lamatrona.net 