april 2018

Birthday

I morse blev jag uppvaktad med både skönsång och kaffe på sängen av familjen.

Wow, jag blir hela 54 år i dag.

Vem älskar inte att bli så till åren, bästa känslan.

Yngsta dottern överraskade mig med ett gäng med recycling-pryttlar som jag en gång i tiden gett bort till henne. I lådan låg även en bit toapapper med ett vackert meddelande på. Av äldsta dottern fick jag mina favoriter, geléråttor.

Jag fick också några fina Mateus-tallrikar som jag sparar på.

I kväll myser vi i stugan på landet. Det blir god mat och till det blir det säkerligen ett gott bubblande vin till. Älskar att komma ut till ön och bara njuta av den lugna och avkopplande atmosfären som råder här.

Trevlig helg.

Mobbas aldrig till tystnad

Som en blixt från klar himmel insåg jag hur skolor hanterar mobbing. Och vet ni, det är alltid den mobbades fel att just de mobbas, även om skolinspektionen eller de självmordsbenägna barnen och ungdomarna säger något helt annat. Det är lätt att lägga hela bördan på den som blivit utsatt, särskilt när mobbarna kommer till tals. De berättar för skolpersonalen om alla fel som den utsatta har, att den utsatte har ett annat beteende än de andra barnen i skolan. Den utsatte är för tyst, för ledsen eller är helt enkelt för känslig. Mobbarna förklarar även för skolpersonalen att de gör allt i sin makt för att den utsatte har det bra i skolan, men eftersom den utsatte har just nämnda problem vet man inte riktigt vad man ska göra åt saken. Skolpersonalen förklarar inlindande med många invecklade fraser för föräldrarna att det är deras barns fel att den här situationen har uppstått. Vad föräldrarna behöver göra är att se till så att den utsatta träffa en psykolog eller någon annan för att behandla barnets tillkortakommande med. Mobbarna själva är bara naiva barn som inte förstår bättre och framför allt har de gjort allt för att den utsatte inte ska känna sig utanför. Skolpersonalen har full förståelse för de utåtriktade och framåt och de lite tuffare barnen i deras bedömning av den utsatte, eftersom de är så trovärdiga. Den utsatte själv har inte den förmågan att uttrycka sig, utan förblir tyst.

Ett ord på vägen:

Tillåt aldrig dig själv att bli ett offer. Acceptera aldrig när någon annan försöker bestämma vem du är. Bestäm själv vem du är.

Knaperstekta celluliter

Jag älskar känslan av att komma hem efter att ha svettat mig igenom ett gym-pass på Friskis &Svettis. Jag går fortfarande dit 2-3 gånger i veckan och gymmar loss. Numera brukar jag visa upp mina fantastiska biceps i tid och otid för hela familjen. Om de har tröttnat? Ja, alla, utom min man för han kontrar alltid med att visa upp sina. Anledningen till varför jag började på gymmet var att rumpan gungade lite för mycket och groparna på låren satt som ett täcke längst med lår och rumpa. I det ögonblicket bestämde jag mig för att det var dags att göra någonting åt saken. Med tanke på att jag har jobbat ganska hårt med bland annat benen de senaste 8 månaderna så tycker jag att celluliterna borde ha minskat något, men nej då, de sitter fortfarande envist kvar. Så visst, lite missnöjd är jag över att de inte försvunnit i den hastigheten som jag hoppats på. Nåja, man kanske inte kan få allt. Det bästa med alla dessa träningspass som jag tagit mig igenom är att min kondis är på topp, kroppen har tajtat till sig och det bästa av allt, jag har knappt varit sjuk under den här perioden. Det finns så många fördelar med att hålla igång, det gäller både kropp och knopp.

Extra härligt är det sedan att sätta sig nyduschad i soffan och bara hämta andan en stund.

Jag och yngsta dotter har spelat Memory. Helt ärlig har jag inte lyckats vinna över henne en enda gång ( vi spelar ganska ofta ) För övrigt tror jag att det beror på att motiven i Memory ser identiska ut. Det beror alltså inte på mitt sviktande minne eller att det finns så många andra mer roliga spel, nej då, inte alls.

I kväll ska vi äta stekt torsk med potatis, kikärtsröra och sallad till. Jag gillar verkligen fisk i alla dess former. Dessutom går fisk hem bland ungdomarna, särskilt lax. I kväll får de hålla till godo med torsken.

Droppen urholkar stenen

Hela familjen blev ordentligt omskakade av nyheten att Tim Bergling (Avicii) dött i Muskat, Oman i helgen, endast 28 år gammal. Mina tankar går framför allt till hans familj som måste bära denna gränslösa sorg och smärta med allt vad det innebär. Vilken tragedi för alla inblandade.

Bildresultat fÃ¶r tim bergling bilder

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut
– Nils Ferlin

Spindlar och en kort sommarfrisyr

När jag något trött blickade upp mot taket i hallen i morse fick jag syn på denna enorma best, med stor förvåning undrade jag vem som matat den med anabola steroider. I vår familjen är jag den enda som inte är hysteriskt rädd för spindlar och således blev det mitt jobb att få det ut ur huset.

För mindre än två månader sedan klippte yngsta dottern håret . Det märktes knappt att frisören kapat en bit av topparna.

Problemet är att hon lätt får tovor i håret och i och med det blir det en himla gissel med att få ut dem varje morgon. Så i morse pinnade vi åter iväg igen fast till en annan frisörsalong i krokarna. Den här gången blev det ett ordentligt tag på hårlängden. Jag hoppas det kommer att hjälpa trasselbollarna.

I går grillade vi fläskkarré och i kväll blir det ytterligare en grillkväll, men denna gång åker majskycklingen fram på grillen. Det är lika bra att passa på när det är fint väder ute.

Lunchdate

Så otroligt härligt med det varma och höga temperaturerna vi fått på den Södra sidan av stan. Glad som en lärka flög jag upp ur sängen i morse när jag hörde fågelkvittret under taknocken. Ännu bättre blev det när jag och min man möttes upp för en lunchdate på Långbro världshus.

Det blev heller inte särskilt svårt att välja dagens lunch. Det var både gott och fräscht, särskilt när jag hade klämt ut varenda droppe av citronen.

När jag kom hem stod äldsta dottern och trampade i hallen och undrade om jag ville ta en runda medan hon tog en joggingtur. Det blev en varm och ganska andfådd promenad i motionsspåret. Hon är verkligen duktig på att ta sig ut och springa. Själv kände jag att en spänstig promenad kommer att gör susen innan jag sätter tänderna i all mat inför den stundande helgen. I kylskåpet ligger köttet i marinad och grillen ska snart tändas. Nu är det dags att ta helg.

Åh, vad jag älskar fredagar.

Trevlig helg.

En aptitretare

Vi åt en underbar liten aptithöjare till förrätt, det med tanke på att det är lill-lördag och allt.

Jag stekte pimientos de padrón i olja, vitlök och en orange chili på medelhög värme tills de mörknade och fick fin färg. Jag avslutade det hela med att strö över lite flingsalt.

Enkelt och jättegott.

Skojakt

Jag tittade in i garderoben i hallen där alla familjens skor finns i hoptryckta lite varstans. Jag var på jakt efter ett par lättare gymnastikskor. Med ett stadigt grepp om handtaget stängde jag snabbt igen ”the mess from hell” ganska ögonblickligen. Det känns inte som att det kommer att bli ett särskilt roligt jobb att ta tag i. Efter en kort titt in i röran verkar det som om jag behöver ett par nya skor. Mina fötter är tyvärr en aning känsliga och som ett brev på posten brukar jag få skoskav av att bara titta på ett par nya skor, även om det bara råkar vara ett par tofflor. Och apropå tofflor, vilken bedrövlig syn att skåda ner på mina favoriter. Hela vintern, dag in och dag ut har dessa godingar suttit som klistrade på mina fötter. Nu är de helt utslitna och har antagligen sett sin sista dag. Det är med ett stort vemod och inte med ett glatt leende på läppen som jag borde slänga mina husch puppies med jättehål i.

Ja, jag vet, de ser fruktansvärda ut. Men ack så sköna.

Söndagsfix

I ett nafs var helgen till sin ända. Underbart att värmen äntligen har dykt upp, som jag har längtat. Hela helgen har varit en riktig fixarhelg. Mellandotterns rum är äntligen klart. I förra veckan målade jag klart det sista i hennes rum och i går hämtade vi min ”systers” gamla säng som mellandottern fick ta över.

Nu ska hon bara köpa lite ny inredning. Hon vill bara ha sprillans nya inredningsdetaljer till sitt rum. Det ska bli kul och spännande att se vad hon tänkt sig.

Annars har det varit en intensiv dag. Alla har på sitt sätt bidragit med något hemmafix under dagen.

Ja, det finns en hel del fönster att putsa, det här är bara baksidan.

Yngsta dottern jobbade så att svetten lackade och efter ett tag hittade jag henne i en av stolarna på altanen. Hon var fullständigt slut, meddelade hon.

Jag är inte så mycket för drinkar men igår innan middagen bjöd min man mig på en ruggigt god gin och tonic. Det kändes väldigt somrigt att sitta på altanen och sippa på en drink i solskenet.

Det kan jag verkligen tänka mig göra om fler gånger. Jag hoppas och tror att det kommer att finnas fler tillfällen för det.

Älskar våren.

Nötter

Inte nog med att det är fredag dessutom gassar solen in genom fönstret och värmer riktigt skönt. Jag läste att fredagen den 13:e är en riktig lyckodag också. Ja, inte mig emot.

Någon lyckodag är det kanske inte för den ex-ständiga sekreteraren Sara Danius i Svenska akademin i alla fall. Vilken fars som har utspelat sig inför öppen ridå. Hade jag haft en knytblus hade den garanterat åkt på. Efter allt som hänt under Metoo-rörelsen borde kanske pajasen Horace Engdahl som gick ut med att Jean-Claude Arnault var en riktig hedersknyffel, en livsstilsförebild och uppmanade unga män att inte bli hipsters utan gentlemän kanske ha reflekterat över hur hans ord skulle falla ut i pressen efter hans uttalande om Sara Danius när han röt till om att hon var den sämsta ständiga sekreteraren någonsin. Jag kan bara sucka, djupandas och skaka på huvudet. Det konstigt är att de inte ordentligt tog tag i röran Frostenson/Arnault från första början. Fast å andra sidan med korten på bordet ser vi nu hur gubbväldet verkar ha haft ett sorts övertag i den här oredan sedan en längre tag tillbaka. Jag kan bara hoppas och tro att akademin får sig en ordentlig bakläxa och börjar fundera på sin egen roll i samhället, alltså det jämlika samhället. Det är dags för akademin att möta morgondagens förändringar.

Hur svårt kan det vara?