november 2017 – Sida 2

Matt och något tagen

I går var jag helt slut efter mammografin. Hela gårdagskvällen låg jag i sängen och tittade på film, jag kände mig bokstavligt talat helt överkörd. Märkligt att jag blev så psykiskt matt av en sådan sak. I morse vaknade jag upp tidigt och satt på roddmaskinen redan halv åtta. Efter alla övningar på Friskis & Svettis kände jag mig i bättre form än i går, det kändes skönt. Motion gör verkligen underverk.

Trots det har jag under dagen gått omkring och småhuttrar och känt mig ruggig och kall. Jag behövde helt enkelt värma upp mig en smula. Det blev en varm och mysig brasan, jag älskar att sitta och titta in i elden, det är så rogivande. Dessutom passade jag på att blogga och dricka en kopp kaffe.

Jag har förstått efter tredje barnet att första året på gymnasiet är en tuff tid. Mellandottern sitter lutad över sina böcker hela sin vakna tid. Den här terminen har hon enormt mycket matte som tar väldigt mycket tid och kraft. Själv vågar jag inte ens luta mig över böckerna eftersom jag är rädd att det börjar snurrar till i huvudet på mig alldeles för mycket. Jag förstår nada av de olika uppställningarna eller de märkliga talen i böckerna.

Det är verkligen tur att de har en pappa som älskar allt som har med skolarbete att göra. Min lilla insats numera är väldigt blygsam.

Tvillingarna håller mest på med sitt gymnasiearbete. Förövrigt uppfattar jag att det sista året på gymnasiet inte är lika mycket plugg och stress som det var i 1:an och 2:an. De känns mer avslappnade denna termin.

Ha det fint!

So long, så länge.

En fruktansvärd mammografidag

För någon månad sedan var jag på en mammografiundersökning. Vilket jag tycker är otroligt viktigt att göra när man får kallelse dit. I dag var jag på återbesök på SÖS (Södersjukhuset) för en komplettering. Genom alla år och alla gånger jag gjort mammografi har jag tänkt på hur professionell, varm och omtänksam all personal är som arbetar med detta. Jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att gå dit just för den sakens skull.

Under åren har jag aldrig heller råkat ut för något stolpskott förrän nu. Kvinnan som utförde själva mammografin var både brysk och okänslig. När den svåra plågan äntligen var över, var jag helt tårögd och hade ont överallt efter alla hennes hårdhänta grepp ( Vilket jag aldrig varit med om tidigare.) Själv tittade hon på mig med kall blick utan att säga ett enda tröstande ord.

Jag vacklade ut i väntrummet för att hämta mig så gott det gick. Kort efter fick jag träffa om än möjligt en ännu mer empatilös läkare. Hon utförde ytterligare några prover och lik sin företrädare lyckades hon göra mig ganska illa.

Efter den omilda behandlingen minns jag att jag chockad stapplade mig ner till pendeltåget för att åka hem, för att sedan upptäcka att jag åkt en station för långt, inte likt mig. När jag äntligen kom hem var jag så slut i kropp och själ att jag gick och la mig på soffan och somnade omgående.

En sak är då helt säker dit kommer jag aldrig att gå igen.

Ha det fint.

So long, så länge.

En lista på saker som jag inte utsätter mig för i onödan

Det finns vissa saker i livet som begränsar mig. Den största saken hittills är att jag är helt skräckslagen för att flyga. Numera gör jag det, men för 10 år sedan gjorde jag det inte. Min flygrädsla började när jag var strax över 20 år och fram till jag var över 40 år. Det varade en ganska lång period i mitt liv.

Till slut insåg jag att jag måste ta tag i min fobi och beslutade mig för att göra någonting åt saken. Jag bokade en tid hos en psykolog med inriktning flygrädsla och vågade därefter ta steget till att börja flyga. Fortfarande är jag ganska begränsad och skulle aldrig långflyga. Mitt mål är att jag helt däckad ta mig ner till Medelhavet, det räcker långt för mig.

Här är fler saker som jag inte utsätter mig för frivilligt, om jag absolut inte måste:

Äta pölsa. Om du inte vet vad det är, grattis!
Titta på skräckfilmer. Jag slutade se på sådana filmer efter att jag vid 16 års ålder såg Exorcisten, med Max von Sydow. Min stol i biosalongen började mystiskt skaka efter halva filmen.
Bungyjump. Jag blir knäsvag bara av tanken.
Sjunga på scen. Inte bara stackars jag, utan stackars dig.
Kramas med en orm, men herregud varför?
Åka Finlandsbåt. Jag simmar hellre över dit än åker med någon av färjorna.
Prata med Försäkringskassan. Man behöver minst vara toppjurist i försäkringsfrågor om man mot förmodan skulle behöva fylla i en av deras blanketter eller värst av allt är när de ringer upp och har några kompletterande frågor angående något i blanketten. Jag blir kallsvettig bara jag tänker på det.
Rotfyllning. Efter att inte haft ett hål sedan gymnasietiden sprack en stor amalgamfyllning i en av käktänderna som förorsakade ett långt och smärtsamt lidande. Nä, roligare lidanden finns det faktiskt.
Köra bil på Söder. Hur många enkelriktade gator har de egentligen där?
Gå i sömnen naken. Vilken mardröm, det är tur att jag har på mig mitt röda nattlinne med ett Love-tryck varje kväll.

Listan kan göras lång. Om du fick välja en sak du absolut inte skulle utsätta dig för, vad skulle det vara?

Ha det fint.

So long, så länge.

Upphottning i höstmörkret

November är inte riktigt min månad. För det mesta går den i grått med inslag av regn, snöstorm och där till att det är så ruggigt att det går rakt genom märg och ben. Nä, jag blir inte särskilt upphetsad över denna tråkiga månad.

I går passade barnen på att liva upp tillvaron en aning. I stället för en grå tillvaro blev det en riktigt ljus tillställning.

Förutom sång och dans blev det en del häng i soffan också.

Dags för lite söndags-familjemys -eftermiddag med 80-tals filmen Little shop of horrors. Jag hoppas att den fortfarande håller, om inte får jag väl blunda mig igenom filmen.

Kvällens middag står min halvitalienska man för, han ska göra sin fantastiskt goda pizza. Vi ska fira barnens farmor som fyller år och kommer på besök om en stund.

Ha en skön Fars-dag!

So long, så länge

Lördagsfeeling

Nu är förberedelserna igång inför kvällens middag. Vi får besök av våra goda vänner som kommer över och hälsar på, det ett tag sedan vi sågs.

För en gång skull är alla barn och vuxna hemma samtidigt, oftast brukar något av barnen vara på vift. Jag älskar att ha familjen samlad omkring mig.

Rostbiffen är i ugnen och jag ska förbereda kvällens förrätt, det är även även dags att ta tag i kvällens dukning. Den nyinköpta cyklamen får pryda bordet tillsammans med min oljelampor.

Ha det fint.

So long, så länge.

Rödvin och mörkchoklad

Hela familjen hade spetsat in sig på att åka till landet i helgen, förutom mellandottern som ska kalasa och spela volleyboll dessa dagar. Vid lunch ringde min man och avblåste det hela, han måste arbeta. Det var tänkt att vi skulle elda på ön. Nu får vi vänta med det ett tag till.

Tanken är att vi framöver ska tilläggsisolera vårt gamla torp. Under sommaren rensade vi bort allt gammalt virke under huset från Gud vet när. Numera finns en jättehög med allsköns bråte på baksidan av tomten som väntar bara på att se sin sista dag… men det blir alltså inte denna helg.

Hörrni, ni har väl inte missat dagens största och kanske viktigaste nyhet, den om att rött vin och mörk choklad föryngrar cellerna och gör huden slät och spänstig. Sådana nyheter missar inte jag…Med gott samvete kan jag alltså dricka ett glas rött vin och vräka i mig massor med mörk choklad heeela helgen, tur att det är fredag redan i dag.

Här kommer: the vin-tips

Det här vinet köpte vi på Systemet för cirka fem år sedan. Jag har läst om det här vinet att det är alldeles för eldigt och hetsigt som ungt och att det bör lagras för att sansa sig. Så vi lät det vila ett halvt decennium. Vinet beskrivs som kryddigt med nyanserad smak med fatkaraktär med inslag av smak av torkade körsbär, kakao, rosor, salvia, nougat, pomerans och nypon. Detta är ett Barolo-vin helt i min smak, ett vin med karaktär. 249 pix.

Dags att ta helg!

Ha det gott.

So long, så länge.

Newportkulor

I dag har jag farit fram som en skottspole på olika möten. En sak hade de gemensamt och det var att det var iskallt på varenda ställe jag besökte. När jag kom hem på eftermiddagen försökte jag värma upp mig med en stor varm kopp kaffe men det hjälpte föga, fortfarande sitter jag här och småhuttrar.

Senare i kväll är det jag som ångbasar, kanske slår jag till på en ansiktsrengöring och lite nagelvård. Det är dags att förbereda sig för helgen med andra ord.

Dessa julgranskulor föll jag pladask för när jag såg dem, de kommer från Newport. Hur söta är de inte?

Ha det fint!

So long, så länge.

Rått-jäkel

I morse när jag kom till Friskis &Svettis var det knökfullt i själva motionsrummet med ett gäng träningsmänniskor som inte brukar vara där när jag är där. Det var proppfullt till sista träningscykeln. Inklämd längst in i ett av hörnen stod en av roddmaskinerna helt ensam kvar, den hoppade jag genast upp på tills en av cyklarna blev lediga. När jag illröd och uppvärmd gick in i själva gym-avdelningen ekade det ödsligt tomt. Det enda jag såg var en spenslig kille som satt på en av träningsmaskinerna och softade och pratade i mobiltelefon.

Likt en Duracell-kanin sprang jag fram och tillbaka i lokalen och försökte hinna med så många övningar som möjligt innan hela ligan från motionsrummet skulle dyka upp. Inget hände, oroligt började jag undra var alla dessa motionärer och pensionärer tagit vägen. Efter en hastig blick i motionssalen såg jag att motionsnissarna försvunnit och nu hade rummet intagits av de gamla vanliga ansiktena igen, ordningen var återställd. Visserligen tyckte jag att det var ganska skönt att husera själv bland medicinbollarna, hantlarna och gym-maskinerna men ändå.

På vägen hem från F&S var det nära att jag höll på att snava över en stor råtta som sneddade över vägen, äckligt lång svans hade den dessutom. Den var kanske inte lika stor som denna men nästan…

Ha en fin lill-lördag.

So long, så länge.

Branden på Stureplan

Redan 8.20 stod jag, min man och yngsta dottern utanför dotterns skola och väntade på höstens första kvartssamtal. Tio minuter senare var vi fortfarande inte insläppta och började smått ana oråd. Vi kollade in bokningen av utvecklingssamtalet och insåg att vi inte hade bokat in tiden ordentligt, eller, det var tydligen moi som hade glömt den lilla detaljen att trycka på bekräfta när jag bokade in det hela, ehh, hoppsan…

Då blev det alltså inget av med detta… så min man fortsatte till jobbet medan jag och dottern åkte in till stan. Vi bestämde oss för att gå på ett av stans bästa konditorier.

Lindquists på Odengatan 27.

Efter att ha avnjutit mitt hälsobröd som bestod av ost och skinka och på det en kopp kaffe, sneglade jag på dotterns beställning, en enorm kanelbulle som täckte halva dotterns ansikte kände jag att det var dags för en spänstig promenad till Stureplan. Målet för denna utflykt var att köpa ett par vinterskor åt henne.

När vi något andfådda kom fram till svampen möttes vi av denna syn.

Det var brandmän och poliser överallt. Hela kvarteret var avstängt och det luktade brandrök över hela området. Branden startade redan tidigt i morse och den var fortfarande inte under kontroll när vi var där. Brandröken vällde fram som en tjock dimma. Vi tog ett stopp på Zara, men det var för olidligt att vara där eftersom brandlarmet i butiken lät hela tiden och stanken från röken var fruktansvärd, stackars människor som var tvungna att arbetar där.

Vi stod inte ut utan genade snabbt genom resten av Sturegallerian och gick med raska steg till Nybrovikskajen, där kunde vi andas in lite härlig sjöbris i stället.

Uppdraget med dagen lyckades när dottern hitta ett par varmfodrade och snygga vinterskor som hon fick syn på när vi närmade oss Kungsträdgården.

Vi avslutade besöket på NK, där finns det verkligen mycket fint att titta på. I en av butikerna såg jag ett par jättefina juldekorationer som jag utan att blinka köpte.

Alla barnen är tokiga i Sushi så även den yngsta, för att fullända dagens mor-och-dotter-dag avslutade vi det hela med en 12-bitars Sushi. Det kanske vi inte skulle ha gjort för dottern fick gå dubbelvikt hem på grund av ”för mycket av allt.” När vi kom hem gick hon genast och la sig på sängen och sträckte ut magen. Min, är förövrigt fortfarande i fin form och jag hoppas att den så förblir, kan ju kanske bero på en viss vana, hehe.

Ha det fint!

So long, så länge.

Here we go Pitepalt

I går tog jag mig i kragen och lagade palt för ett helt kompani. Barnen har legat på och tjatat hål i huvudet på mig om dessa tingestar. Det var bara att ge upp och ställa sig och skala och riva potatis.

My God vad vi åt. För att inte tala om all stekt palt vi har smaskat i oss i dag. Hela familjen älskar denna norrländska maträtt, såklart äter vi den med ett berg av smör och dricker iskall mjölk till.

Receptet finns här.

Barnen undrade om vi inte skulle starta en palteria som de har i Norrland. Well, det kanske är något att fundera på.

Ha det fint!

So long, så länge