Trump depp

I morse när jag vaknade gjorde jag i ordning en stor kanna kaffe och satte mig och tittade ut genom fönstret och bara njöt av den underbara soluppgången, vilken himmel att vakna upp till.

DSC_0283

Sedan var det dags att läsa igenom alla nyheter om presedentinstallationen, ja, vad säger man om det? Förutom att det var en rätt deppig läsning, det enda som egentligen piggade upp var presenten som Melania gav Michelle, en kul  förvirringen som gaskade upp den annars så stela mottagningen.

Nyfiket undrar jag förstås vad paketet innehåller, kan det möjligen vara ett foto på henne och Donald, hånleende?

Det händer mycket ute i världen just nu och även på hemmafronten. Det bästa kanske är att inte hetsa upp sig allt för mycket utan se var det landar, även om det tar emot i vissa avseenden.

Om jag lyckas slita upp min man från alla nyheter tänkte jag att det är dags att hitta på lite skoj denna fina dag. Vem vill sitta inne en dag som denna? Inte jag i alla fall.

So long!

Antipasto

Det är alltid lika mysigt att lunchdejta med min man och äta en bit mat ihop. Bara att sitta ner en stund och koppla av och hinna prata några ord med varandra är guld värt.

Efter lunchen tog jag en ordentlig bensträckare så att fisksoppan kunde landa på ett  tryggt och smidigt sätt i magen. Vädret har för övrigt varit på topp med mycket sol och helt vindstilla. Jag bannade mig själv för att inte hade tagit med mig solglasögonen. Det är dags att ha dem liggande framme så att man inte glömmer bort dem nu när det förhoppningsvis blir mer och mer sol ute.

Jag blev ganska inspirerad av den Italienska lunchrestaurangen vi besökte och bestämde mig därför att göra lite antipasto till kvällens middag, det är så mysigt med en massa skålar med skiftande innehåll. Dessa chilimarinerade champinjoner är verkligen en riktig liten mumsbit.

Marinerade chilichampinjoner

750 g små champinjoner

5 dl fin olivolja

2 msk citronsaft

2 st finhackade vitlöksklyftor

1 krm strösocker

1 st röd chili, finhackad

1 st grön chili, finhackad

1 msk hackad färsk koriander

1 msk hackad persilja

Gör så här:

Blanda olja, citronsaft, vitlök, socker och chili. Häll marinaden på champinjonerna och blanda väl. Täck över med gladpack och marinera minst 30 minuter. Tillsätt örterna innan servering, salta och peppra.

Obs: Tillsätt örterna innan marineringen om du vill ha en starkare smakupplevelse. Håller i en vecka i kylskåp.

DSC_0257

Trevlig fredagskväll på er!

Juice funderingar

Hur skönt är det inte att vakna upp och inse att det är fredag, det blev nästan ett litet rumpvift av glädje.

DSCN2471

Jag brukar köpa hem massor av frukt och den går åt på nolltid, det är knappt så att jag  hinner vända ryggen till fruktfatet förrän allt är rensat och slut. Utom när jag köper blodapelsiner då är det bara min man som äter av dem. Jag däremot är ingen fruktis och önskar verkligen att jag vore en. Visst jag kan trycka i mig en och annan mogen clementin men annars… nä.

Något som jag faktiskt tycker om är pressade apelsiner. Är jag på stan kan jag unna mig en nypressad apelsinjuice då och då. Här hemma är det lite sämre ställt med den saken, det är inte direkt jobbigt att pressa ett par apelsiner men nä, det blir liksom aldrig av. Men i morse bestämde mig för att göra lite juice åt mig själv, mmm, det var riktigt gott!

DSCN2458

Nu är jag på tur att fylla år. Visserligen dröjer det jättelänge, men jag önskar mig en juicepress. Då kanske jag kommer att pressa i mig mer apelsiner eller kanske jag slår till och överraskar mig själv med att pressa ner andra spännande frukter, vups, vups.

Jag känner mig verkligen redo för en juicepress, faktiskt redan i dag.

Den man tror man känt ett tag…

Falskt alarm, tack och lov, det blev ingen vinterkräksjuka. Sonen tillfrisknade mirakulöst efter ett par timmars vila. Handspriten är tillbaka i ett mörkt hörn i  badrumsskåpets igen, så skönt.

I julklapp fick jag ett gäng med ansiktskrämer av min man. Jag blev jätteglad tills jag upptäckte att alla krämerna var för stressad hud. ”Ehhh, hur tänkte du där?” undrade jag. Min man svarade att han grep tag i första bästa förpackning i en skönhetsaffär.  Redan där stelnade jag till. Människan hade alltså ”greppat” tag i en box på vinst och förlust och kilat iväg med den under armen? ” Alltså inte ens bemödat sig att se efter vad det var, än mindre att se efter om det var en kräm som passade mig.

Jamen sa jag, du vet ju att jag har en känslig och torr hud, vi har ju varit i hop i 25 år så du borde ju veta om det vid det här laget. Dessutom är jag ju lugnet själv, inte stressad för fem öre. Nå? Han harklade sig för en stund och svarade: -” jo men, märket på krämerna är ju både dyrt och fint.”

Suck, vidare…

Härom dagen bjöd jag på en jättegod rödbetsgratäng som jag tänkte tipsa er om, överraskande god måste jag säga.

Rödbetsgratäng med getost

6 potatisar

1 gul lök

150 g getost

2 dl grädde

1 1/2 dl mjölk

0,5 dl färsk rosmarin

Salt och peppar

Gör så här:

Koka rödbetorna 25 min. Skala dem och gör skivor av dem. Skala potatis och lök i tunna skivor. Varva potatis, rödbetor, lök och smulad getost samt den färska rosmarinen i en ugnsfast form( strö samtidigt över salt och peppar mellan lagren). Blanda grädde och mjölk och häll över. 200 g i ugnen, 45-50 min.

Kan serveras till en bit kött eller varför inte en vegetarisk sådan.

DSC_0121-2

P.S. Min icke stressade hy är numera mer än lugnet själv, om ni nu undrade över den saken. D.S.

Ha det gott!

En god och krämig soppa

Dagen kunde inte börja bättre, det första jag gjorde när jag slog upp mina grå/blå var att sanera toaletten som sonen kräkts i under natten. Den stackaren är magsjuk, vilket är det värsta som man kan vara, enligt mig. I dag får han ligger hemma i sängen och försöker kurera sig så gott det går.

Jag kommer att  göra allt för att se till att detta virus inte når oss andra, handspriten är på plats och ingen kommer att få röra sig här i hemmets vrå utan en massa handsprit på sina händer.

Handspritskontrollören kommer att slå till när de minst anar det, hehe.

I går gjorde jag en riktigt god soppa till middag. Till det serverade jag surdegsbröd med sockerärtor och flingsalt på.

Blomkål- och palsternackssoppa

4 pers.

1 st blomkålshuvud

2 st vitlöksklyftor

2 palsternackor

2 msk smör

4 dl grädde

0,5 dl matlagningsvin

1 grönsaksbuljong

5 dl vatten

Salt och peppar

Gör så här:

Skölj och dela grönsakerna i små bitar och fräs dem en stund. Häll i de övriga ingredienserna och låt det småkoka i c:a 20 minuter. Mixa soppan slät och smaka av med salt och peppar.

Servera gärna med ett gott bröd till.

DSC_0245

Ha en fin dag!

Fuck cancer

Jag tycker att cancerfonden gör ett helt fantastiskt jobb. Och nu vill jag  också slå ett slag för rehabiliteringen som är minst lika viktig. Alla former av rehabilitering tror jag är A och O för att bearbeta det man gått igenom, oavsett vad det är. Alla är vi olika och därför bearbetar vi saker och ting på olika sätt. Ni kan läsa mer om detta här.

Båda mina föräldrar dog i cancer och nu har även en i min närmaste omgivning blivit drabbad. Den maktlöshet, sorg och smärta som omges av denna diagnos med allt vad den medföljer blir ibland allt för stort för att ta in.

Min pappa dog i testikelcancer och min mamma dog i lungcancer, endast 71 och 73 år gamla. Jag var 31 respektive 36 år när de gick bort. När de fick  cancerbeskedet var det redan för sent för att göra någonting åt det hela. Under hela processen fanns jag med och fick uppleva detta helvete. Inte bara att de båda blev fullpumpade med morfin för att slippa de fruktansvärda smärtorna utan också följa min mors utsatthet på sjukhuset.

Det finns otroligt bra personal som jobbar på sjukhus och så finns det rötägg…  vi hade oturen att träffad på några av dessa, min mor och jag, innan hon dog. Det finns inget som helst värdigt i det, utan bara ren och skär sorg och ilska i hur man behandlade en dödssjuk människa på detta nervärderande sätt.

Än i dag knyter det sig i magen på mig när jag tänker på den läkaren de skickade fram till mig och mor för att berätta om min fars cancerbesked. Jag minns att vi efteråt inte hade förstått ett enda ord av vad han sa eftersom han bröt kraftigt på Indiska. Vi missade helt att min far var döende tills en sjuksyster undrade häpet varför vi inte visste något om detta efter så långt tid.

Eller andra gången jag fick dödsbesked när läkaren kom fram till mig efter att de  opererat tarmarna på min mor som de dessförinnan hade strålat sönder. Läkaren skakade på huvudet och sa -”jag kan tyvärr inte göra något mer, hennes tarmar gick inte att rädda. Det såg ut som rena rama råttboet i hela magen, det var bara att sy ihop henne igen.” Ett uttalande som jag helst hade velat slippa höra. Hade han valt att uttrycka sig på ett litet smidigare sätt hade det hela gått så mycket bättre och i detta läge hade det varit bra om jag hade fått reda på saken lite mer avskiljt än i korridoren utanför operationssalen.

Därför känns det extra viktigt att man bemöter människor på ett bra och lämpligt sätt när de ställs inför fullbordat faktum. Finns det grava språksvårigheter så kanske inte den personen är den mest  lämpligaste att delge ett bud om att en anhörig ligger inför döden. Och för att inte tala om vikten av hur man formulerar sig inför ett sådant viktigt besked.

Jag vet att vi är många därute som har olika erfarenheter och historier om cancer. Tillsammans kan vi försöka hjälpa dem som kämpar och de som blivit friskförklarade med mycket stöd och peppning och så klart ett bidrag till Cancerfonden/ CancerRehabFonden.

Till minne av mina älskade föräldrar som gick bort för tidigt. Jag älskar er och saknar er massor. All kärlek!

DSC_0230-2

Fuck cancer!

Vardagslunk, igen

Med besked är vi tillbaka i vardagslivet igen. Yngsta dotterns läxor har har minst sagt skjutit i höjden. Till skillnad från hennes gamla skola ser vi nu något helt annat, matte-läxorna behöver man minst vara Einstein för att kunna förstå, dottern är inte riktigt där än (men som tur är kan min man fortfarande hjälpa till).

Jag sneglade på ett av talen för att sedan bli helt skräckslagen, herregud! Jag kunde inte räkna ut ett enda tal. Det var till och med svårt för maken att lösa några av talen och nu pratar vi om en 5-e klassares matematikläxa.

Jag lugnade mig med att man inte kan vara bra på allt.

Härom dagen fick hon hem en bok som hon har som läsläxa,  jag kände genast igen den. Alla barnen har haft boken som skoluppgift i högstadiet.

DSC_0237-2

Själv får jag nog ta en snabbkurs i alla ämnen… hur jag nu skulle lyckats med det.

Jag håller modet uppe, mer blir det nog inte.

Skridskor i Kungsträdgården

Det är nio år sedan jag sist stod på ett par skridskor och vid det tillfället åkte jag på en mycket knölig skridskois i närheten av oss i någon minut. Gången innan dess var det ytterligare tio år sedan som jag åkte och det var den gången jag drog runt min man ett varv på Östermalms IP. Bara jag tänker på den situationen känner jag hur mungiporna möter varandra i bakhuvudet, som jag har skrattat åt det, dock ej min man. Efter det har han inte åkt skridskor och enligt honom själv kommer han heller aldrig att göra om det igen.

Men nu var det dags för mig och jösses säger jag bara, vad kul det var.

Det enda  misstaget jag gjorde räddade jag upp galant. Precis när jag kände att nu kommer jag att ramla omkull kastade jag mig över första bästa karl. Jag klamrade mig hårt fast vid hans ryggsäck, killen själv stod stadigt kvar medans jag fasthängande jobbade med min balans, med vilka medel det än må vara stod jag där och gjorde allt för att klara mig från att falla. Jag hade ingen som helst  tanke på att mannen som jag krampaktigt höll i möjligen också kunde ramla.

Stunden senare kände jag  att jag åter fått styr på skridskorna och vågade då släppte det hårda greppet om den stackars mannen. Det visade sig att han var en like. Minuten efter vinglade även han iväg, han åt sitt håll och jag åt mitt, resten av skridskoturen undvek han mig å det bestämdaste.

DSC_0161

Haha, här kommer galningen, glad att kommit undan med livet i behåll…

DSC_0170

DSC_0180

Efter denna kraftansträngning tog vi oss en promenad till Gamla stan och fikade.

Det blev inte vilket fika som helst utan vi mumsade i oss semlor och choklad med vispgrädde i stora soppskålar.

DSC_0201

DSC_0214

DSC_0207

DSC_0203

Sedan skrek 5-åringens korv med bröd-tarm, att nu måste hon få i sig en sådan för det går absolut inte att bara gluffa i sig en massa gofika.

DSC_0228

M.O.S.

Det blev ett besök på Mall of Scandinavia för att byta mellandotterns Nike-skor. Det är andra gången jag är där på besök. En gång i tiden bodde jag precis bakom M.O.S. alldeles intill Råstasjön. Numera är ingenting sig likt, jag blev inte ens nostalgisk eftersom jag inte kände igen mig.

Yngsta dottern blev helt förälskad i hela konceptet och tyckte att vi skulle hänga där i stället för söder om söder. Även 5-åringen blev heltokig när hon såg Disney-butiken, självklart gjorde vi ett stopp där.

IMG_1353

IMG_1366

Mellandottern försökte tjata till sig denna klänning. Och likt den småbarnsförälder man en gång har varit  blev det ett strängt nej, hur hon än tjatade…

IMG_1370

Min man kan även tacka mig att vi hamnade på rätt  parkeringsplats. Han försökte förövrigt tvinga ner oss på helt fel ställe som jag satte stopp för. Att han inte lärt sig efter alla dessa år att han bör lyssna på mig i sådana sammanhang, dubbelsuck!

Kikärtsblinisar med touch av Norrland

Den här familjen kan verkligen konsten att roa sig , i går berättade jag att min näsa vuxit. Barnen och min man höll på att baxna, de skrattade och frågade samtidigt hur jag visste det. Jag visade dem med hjälp av tummen.

Se bild.

DSC_0124-2

Sedan många år tillbaka har jag mätt min näsa på detta sätt och därför kunde jag konstatera att den blivit en aning större.

När min man slet upp detta instrument fanns det ingen hejd på skrattsalvorna. Han började genast mäta allas näsor samt öronen, för nu började vetenskapsmännen (min man och äldsta dottern) spåna loss.

DSC_0126

DSC_0125

Det blev också en fantastisk bild på mig och maken som vid detta tillfälle mäter mitt öra.

Nu ni, har ni fått ett riktigt hett fredags-tips som ni kan roa er med på helgerna eller någon annan veckodag.

Innan vi kom till denna händelse åt vi denna goda förrätt som blev en riktig succé den är både smarrig och fin att titta på.

Kikärtsblinisar med touch av Norrland:

 4 pers.

Kikärtsblinisar:

1 pkt kikärtor 380g

1 ägg

0,75 dl mjölk

0,75 dl maizena

Salt och peppar

Gör så här:

Skölj kikärtorna noga. Lägg dem i en matberedare med resten av ingredienserna och blanda  hop till en jämn smet. Stek dem i smör så att de får fin stekyta.

Den Norrlänska touchen:

100 g renkött

150 g Philadelphiaost

1 st liten purjolök

1 dl crème fraiche

Salt/peppar

1 st avokado

Skär renköttet och purjolöken i mindre bitar. Rör i hop alla ingredienser och lägg röran på blinisarna. Toppa med några avokadobitar.

DSC_0111