Månad: december 2016

Helgerna går alldeles för snabbt enligt mitt tycke, plötsligt är det måndag och vad har man hunnit med, förutom att ha varit på återvinningscentralen då? Vill man ens komma ihåg att man varit där, ehh?

Barnen blev lite desperata när de insåg att vi fortfarande inte köpt någon gran. Vi kanske slår till på en i kväll. Jag kan bara hoppas på att det inte bara finns fula granar kvar, en rysare om så är fallet.

Yngsta dottern är julledig så jag tänkte att vi skulle passa på att ha en mysdag, bara hon och jag. Vi har inget inplanerat utan hon ska själv få bestämma något skoj.

Känner jag henne rätt skulle hon kunna föreslå sofflocket med en stor godispåse till, hm, jag kanske ändå måste  styra upp utsvävningarna en smula.

Eller så överraskar hon mig ordentligt med orden: ”-Mamma, vad sägs om en trevlig skogspromenad, jag längtar nämligen efter en.” Haha, då skulle jag troligtvis hastigt droppa ner på golvet av pur förvåning och hämta mig två timmar senare.

Fortsättning följer på den…

En till trädkramare har jag närt vid min barm. Det finns hopp med andra ord.

Nu lite kärlek.

Ta hand om er där ute.

So long så länge!

I morse var vi uppe med tuppen och åkte och hämtade våra vänner för att sedan bege oss till julmarknaden i Sigtuna.  I över 20-års tid har jag och min man varit där och såklart blev det även en självklarhet när barnen kom till världen. Numera brukar också våra vänner vilja följa med, vilket är extra roligt.

Jodå, det blev  ett fikabesök hos Tant Brun också som jag by the way älskar.

Traditionsbundna som vi är beställde vi in jultallriken med kaffe och varm choklad med vispgrädde till barnen. Vilket vi gjort de senaste åren, här tänker vi inte utanför ramarna alls.

Är det en tradition så är det.

Barnen berättade fnissandes att de just pratat om att de förra året  stött på en man som var ute och rastade sin iller och plötsligt stod de där igen båda två, vilket sammanträffande.

Jag förhörde mig genast om illerns namn och fick reda på att den hette Zingo.

Yngsta samt mellandottern bestämde sig för Belgiska våfflor till lunch.

Vi andra älskar Bärstaklämman och valde såklart den. Yngsta dottern ångrade sitt val av mat och tittade på mig med en ledsen hundvalps-min. Nästa år vill hon att jag ska påminna henne om att hon inte ska äta någonting annat än denna mumsbit och det kan ni lita på att jag kommer att göra.

Tyvärr fick jag själv inte njuta särskilt mycket av min gourmetrulle, eftersom hon (med hundvalps-looken) smaskade i sig nästan allt av min delikatess, morr.

Det är verkligt fint i Sigtuna. Som liten bodde jag där och tycker det är extra mysigt med dessa besök.

Mariakyrkan som jag döptes i och vår båt som låg nedanför centrumet och guppade tryggt i hamnen. Japp, lite nostalgisk blir man på ålders-höst

Till barnens stora förfäran köpte jag en mistel även i år… för här ska det pussas.

Ha en riktigt skön söndag.

Det första som stod på programmet i morse var att gå till frisören med yngsta dottern. Efter 45 minuter började jag undra om hon inte var klar snart. Frisören grymtade något om att ungen hade väldigt mycket hår att klippa. Det var bara att fortsätta luta sig tillbaka ytterligare en kvart till.

Visserligen blev det jättefint men 1 timme för toppklippning, nytt rekord?

Jag håller förövrigt med barnen om att det knappt syns att hon kapat en rejäl bit på längden. Damen i fråga blev nöjd förutom att hon hade hoppats på att få en klubba.

Frisören såg rätt slut ut efter allt klippande och glömde antagligen bara bort det. Men det gjorde inte dottern så det blev till att springa in i en affär och hugga tag i en av godispåsarna som såg lagom god ut för att sedan gå hem och smaska i sig allt.

Lite hjälp fick hon faktiskt av sin sega-råtta-lovers till mamma. Tur att hon har en sådan snäll och förstående mor som ställer upp och hjälper till med godiset och allt…glufs.

Resten av dagen gick i motionens tecken, oj, vad vi har sprungit runt och letat efter den sista julklappen, my god så svårt det blev.

Med misslyckat resultat kom vi åter hem något spänstigare  (alltid något) men utan klappen. Det blir en ny sittning i kväll med att försöka lösa sista julklappsknuten.

Ha en mysig lördag på er.

I går morse hade jag en nära döden upplevelse i köket och det är ett rent under att jag fortfarande har kvar alla ben i kroppen.

Stunden innan gick jag  omkring i min ensamhet och fixade med disken och råkade halka till på en blöt fläck. Jag kände att nu jäklar blir det splitt. Insåg att då är det kört.

Funderade på att snabbt kasta mig framåt för att ta emot mig med händerna, men förstod samtidigt att jag inte kommer att vara tillräckligt snabb för att klara det.

Tillslut lyckades jag på något märkligt sätt att styra upp kroppen med några piruettsteg, för att sedan åter vara på banan.

Men herregud, mitt hjärta, min puls…Detta kan bara inte vara bra för en 50 +(are)  att utsättas för någonting sådant kroppsligt så tidigt på morgonen.

Bör tilläggas att det tog nästan hela dagen att återhämta sig från detta balettdrama.

Fredag, så härligt det ser ut, kommer vi möjligtvis få mer snö måntro? Tyvärr ser jag att vi har is på uppfarten, visserligen hade jag tur igår med lårbenshalsen, men vågar jag utmana dagen utan broddar, eller rättare sagt avsaknaden av dem? Hm, tål att tänkas på…

Jag måste snart iväg för lite shopping, det ska nämligen inhandla en del godsaker till kvällen. Det kommer att  blir mycket viktiga inköp såsom en till liten plastgran, chips, läsk och kvällens middag: Nachos, mums. Kanske ska man slå till på en Mexikansk öl? Nä, inte så gott!

Jag har fått ett hett tips av en god vän till mig som sa att alkoholfritt öl ”is da shit.” Tja, inte för att vara motvalls, men ”nej, tack.”

Min man är en ganska kräsen öldrickare och älskar nästan bara äckliga ölsorter, det räcker med en sniff på kapsylen och jag ligger avtuppad på golvet. Inte på grund av alkoholstyrkan i sig utan snarare över doften, so help me god!

Julmust låter som det mest förnuftigaste alternativet i den här situationen. Det blir nog att köpa en eller möjligtvis två flaskor till kvällen, så bra. Då var allt löst för denna gång.

Hörrni ha en toppen fredag på er och stressa inte ihjäl er där ute.

Jag följde med mellandottern till tandregleringen häromdagen. Det blev goda nyheter, hon slipper tandställningen i slutet av januari.

Hurra! Jag slipper allt som har med gummiband att göra, så skönt. Vet ni hur svårstädade dessa rackare är? Inte? Vad skönt för er. Ni andra, ni vet vad jag pratar om…

Såklart firade vi det glädjande beskedet med en lunch,  vi slog till på en veggi-wok båda två.

Suck, vad jag ångrade mitt val av mat när jag såg de spröda friterade räkorna som bordsgrannen smaskade i sig, det var nästintill olidligt. Skarpt  funderade jag på att försöka byta bort min tallriken mot hans, men samtidigt förstod jag  att han troligtvis inte skulle var särskilt sugen på att byta till mitt veggo-tråk.

Bara en vegetarian skulle gå igång på en sådan trist rätt.

Nä, jag kommer då aldrig att bli vegetarian, jag gillar kött, fisk och skaldjur alldeles för mycket för att bli en greengirl.

Dessutom har jag väldigt svårt att inte se mig själv i framtiden med en stor bit ansjovis i munnen. Hua lia, vilket skräckscenario.

Så var det med det, ha en fin dag på er.

Vilket fantastiskt fint Lucia-tåg vi såg i går, vilka underbara toner de bjöd på. Jodå, jag känner att jag börjar komma in i lite julstämning så smått.

Yngsta dottern var stel som en fiskpinne när hon hade lussat klart efter dryga timmen utomhus. Näsan kunde lätt förväxlas med Rudolfs röda mule i stället för den gnistrade stjärnan hon ändå utgav sig för att vara.

Vad tror vi om vanten? Girl power?

När vi kom hem beordrade jag yngsta dottern att sätta sig i ång-bastun men hon var inte med på det tåget. Hon bestämde sig för att kura ihop sig under täcket i stället, vilket absolut inte vare en dum idé.

Slut som artist…

Jag tyckte att det passade bättre med varm choklad och lussebullar än glögg och pepparkakor, gårdagen till ära. Alla var med på noterna och ville vara med och mysa framför brasan. Åhh, vad  jag älskar när alla är samlade.

Tja, Lucia var nog inte så pjåkigt ändå.