När jag var liten åt jag ganska ofta bruna bönor med stekt fläsk eller stekt korv till middag. Numera vet inte ens ungdomarna vad det är för något. Därför bestämde jag mig för att köpa hem en burk och tänkte att kanske något av barnen kan tänka sig smaka denna kulinariska rätt.
Alldeles själv fick jag sitta med min tallrik till brädden fylld av bönor. När jag sedan klickade i en stor bit smör som smälte ner i maten tittade jag upp för att se om någon ändrat sig och ville smaka. Nix, meddelade alla.
För några år sedan var jag och min man med i en pitepalt klubb som någon dam långt upp i Norrland höll i. Vi fick en massa spännande pitepalt tips och även goda råd om hur vi skulle piffa upp anrättningen. Tyvärr var vi för få deltagare i guppen så den lades ner efter något år.
Nu funderar jag på att söka upp en bruna bönor klubb. Låter inte det kul?
Vad sägs om ett klubbemblem bestående av en brun böna, haha, vem vill inte ha en sådan?
Vickningen nedan mottogs desto bättre, sonen nästan låg över fatet, han greppade det mesta av de goda tryffelchipsen.
Vi andra fick knappt stopp på honom, hans fingrar var så flinka att vi bara häpnade över hans skicklighet att trycka i sig så många chips på kortast möjliga tid.
Jag säger bara: octopus vulgaris-bedrift.
Tryffelchips med stenbitsrom/löjrom
Tryffelchips
Stenbitsrom/löjrom
Finhackad rödlök
En klick gräddfil
Försvinnande gott!
Arrivederci!
lamatrona.net 