Förra sommaren fick jag nog av det dåliga vädret. Vi bestämde oss för att vi måste bege oss av till varmare breddgrader denna sommar utifall det skulle råka bli en likadan skitsommar som tidigare. Hoppsan så fel det blev, men å andra sidan vet man ju aldrig hur det svenska vädret blir. Nåja, i morgon bär det i väg till spanska solkusten. Den här gången var det varken jag eller min man som valde semesterort utan det gjorde Sofie. I år är det hon och Chelsie som följer med. De övriga är hemma och arbetar. Min man och jag var inte särskilt sugna på Spanien eller för den delen charter. Vi gillar att hyra hus och då särskilt i Italien, där vi känner oss hemma och har släkt. Sofie vill leva charterliv i Spanien, så det blev en kompromiss. Vi bor i ett lägenhetshotell precis vid beachen.
De senaste dagarna har gått åt att shoppa saker vi bara måste ha med oss, och den stora biten… tvätta, tvätta och packa.
I går stupade jag i säng av ren mental utmattning. Jag är nämligen fruktansvärt flygrädd, vilket har begränsat våra resor och därför har vi endast flugit inom Europa. Den här flygresan är den längsta jag åkt sedan jag i 20-års åldern flög hem från Kalifornien. Den senaste veckan har jag försökt förtränga själva flygturen och har bara fokuserat på Spaniensemestern. För att klara av resan har jag till min hjälp några nock out tabletter som jag tar några timmar innan flyget går. Förra gången vi flög sov jag mig igenom hela flygresan och fick föras stapplande ut från flygplatsen halvliggande på min man. Jag hoppas att det blir likadant denna gång. Ingen av barnen har farit illa av min flygrädsla, de älskar att flyga och förstår inte alls vad jag är rädd för.
Nu så är det dags att ta tag i det sista av packningen. Chelsie hoppar jämfota av förväntan inför morgondagens strapatser. Hon är inte stilla en sekund. Jag misstänker att hon packat med sig flera helt onödiga saker som bara tar plats i bagaget. Bästa att kolla upp, vill inte komma till Arlanda helt överviktiga.
lamatrona.net 