Det som hände i går är verkligen något att förfasa sig över. Det känns både tungt och ledsamt, mina tankar går till offren och deras anhöriga som mist sina nära och kära i detta fruktansvärda attentat.
I går åkte jag och yngsta dottern in till stan på förmiddagen. När vi hoppade på pendeltåget såg jag en man som genast fångade mitt intresse. Han gjorde inget särskilt, men min blick drogs till honom gång på gång. Det var någonting med honom som gjorde att jag inte kunde slita blicken från gestalten.
När vi hoppade av vid T-centralen så tänkte jag inte mer på honom, tills jag såg bilden i tidningen. Då bestämde jag mig för att ringda polisens tipstelefon. Nu vet jag inte med säkerhet om det just var han som jag såg, men likt var det i alla fall och han hade en likadan grön jacka på sig.
Yngsta dotter har varit jätteskakig och har som i ett mantra upprepat gång på gång hur vi gick förbi Åhléns och hur mycket hon ville gå dit in och leta upp ett speciellt lim som de har där. Hon upplever också att det blev så skrämmande eftersom vi timmarna innan hade rundat stället där terroristen kört in lastbilen.
Jag kan bara hålla med, allt känns så fruktansvärt och meningslöst. Vi har pratat mycket med henne, på hennes villkor och försök förklara det som egentligen inte går att förklara…
Hat leder till hat medans kärlek leder till mer kärlek.
Ta hand om varandra och kramas extra mycket.
All kärlek!
lamatrona.net 