I går tog jag och Chelsie en kvällspromenad till vårt vackra utsiktsberg och stod och beundrade den fridfulla utsikten.

Det var lugnet före stormen…

På natten höll jag på att hoppa ur pyjamasen. Blixten och åskan slog ner i vårt hus eller möjligtvis i grannens hus. Vilket brak. Förskräckt ställde  jag mig upp i givakt och undrade förvirrat vad som hände. Jag blev varse om det ganska omgående. Blixten och åskan ven tätt över taknocken och regnet fullständigt sprutade ut som om en kran hade öppnat sig. När vädret lugnat ner sig någorlunda låg jag med uppspärrade ögon och förstod att det skulle bli svårt att somna om. Fortsättningen på dagen har varit  lite av ett håll-i-hatten-väder. Varmt men blåsigt.

Jag har mest pulat omkring, städat i torpet och grundmålat en av glasdörrarna. Här ute på ön händer det inte så mycket, vi bara är och tar dagen som den kommer, väldigt skönt och mysigt.

Jag kan lätt konstatera att jag inte kommer att bli den nya kitt-drottningen. Fastän jag har tittat på både Youtube och ett bildspel om hur en kittning bör gå till så blev det inte bra. Med smetiga och kladdiga fingrar försökte jag få skiten att fastna runt fönsterkarmen, men icke. Hela korven fastnade i stället på mina fingrar och ville inte släppa taget. Med våld och ännu mer svordomar lyckades jag tillslut pressa ner kladdet så att  det satt någorlunda kvar. När jag och grannen tog vår morgonpromenad stunden senare tipsade hon mig om att man kan slicka på fingret för att jämna ut kitt-massan. Över min döda kropp…

En av sakerna jag älskar med vår elbil är att min man numera pendlar fram och tillbaka till landet. Visserligen tycker jag lite synd om honom när han ger sig av redan halv sex på morgonen. Men desto härligare kvällar får vi tillsammans. I går tog vi en mysig båttur och fiskade. Det blev inte ett napp men det gjorde inte så mycket för kvällen var både varm och fin.

Pju, vilken värme vi haft i dag. Det har inte blivit mycket vettigt gjort. Jag har googlat mig fram till hur man kittar fönster, för den biten ska jag snart sätta i gång med. Jag håller på att renovera glasdörrar till vårt förråd. Det går sakta men säkert framåt.

Det blev en promenad till vårt närmaste badstrand som ligger en bit härifrån. Den har sandstrand och en glasskiosk som tyvärr var helt igenbommad

Grannpojken är som en säl i vattnet till skillnad från Chelsie. Det tog lång tid innan hon ens hade doppat fötterna och då är det ändå 27 grader varmt i vattnet.

Min bikiniöverdel hade rymt så jag fick snällt stanna kvar på stranden och tittade på medan de badade i den gassande solen. På vägen hem träffade vi på en av grannarna på ön som precis varit och handlat. Hon trollade fram varsin glass till de glass-stinna barnen. Den lyckan.

Nä nu är det dags att fortsätta med att ta bort färg på mina glasdörrar. Min man kommer ut till ön om en stund och då funderar vi på att ta en liten båttur.

Hela dagen har jag stått böjd över glasdörrarna till vårt förråd. Jag har slipat, svurit och dragit bort färg från dem. I sittande stund skänker jag min stackars rygg lite kärlek, för oj vad det är jobbig att stå med böjd rygg sådär onaturligt en längre stund.

I förra veckan när min man kom ut till ön åkte vi ganska omgående i väg till vår mysiga fiskebod och köpte på oss en massa parmesanräkor och god aioli. Tidigare hade vi lyckas få tag på Hjälmarekräftor, vanliga räkor och ett gäng rökta. Det blev dags för årets första kräftskiva som jag och min man njöt av på tu manshand.

Det blev skaldjursfrosseri på hög nivå. Jösses vad vi åt. Det var nästan så att man hade kunnat tro att vi aldrig sett mat förut.

Vilken sommar det har varit. Många av dagarna har varit otroligt varma, medan andra har innehållit mer dramatik. Jag och Chelsie har vaknat upp vid ett flertal tillfällen mitt i natten av att värsta regn -och blixtovädret dragit fram. De nätterna har vi gått upp och satt oss i vardagsrummet och blickat ut över Mälaren där vi fascinerat tittat på väderdramat. Båda två tyckte att det har varit mysigt men samtidigt lite läskigt när åskan mullrade till i huset.

Fast det märkligaste av alla väderfenomen var nog när vi åkte tillbaka till landet i lördags. Då fick vi se ett pridemoln. Vi kunde inte sluta att titta, det var verkligen något i hästväg att uppleva och se.

Det blev en tur till en minigolfbana i Västerås i dag med våra ö-grannar.

Vi hann knappt att slå den första bollen innan det spårade ut. Vår yngsta förstod inte alls charmen med att slå på en boll. Särskilt inte när det inte gick som hon ville. Hack i häl efter oss stod en annan familj med sina två söner som blixtsnabbt blev klara med sina hål. Vi var inte lika snabba, så vi fick även dem som publik. Vår ö-granne bjöd på sig själv, så när det blev hennes tur gjorde hon ett par fantastiska golfdansmoves, som imponerade stort på alla. Några av oss lyckades även vid flera tillfällen skicka iväg bollen utanför hela golfbanan och ner i ett dike utanför. Man skulle inte tro att det vore möjligt med en putter. Dessutom ven golfbollarna över huvudena på andra spelare vid något tillfälle.

 Jag och min man bet ihop lite mer allvarsamt och hoppades på att den yngsta skulle rycka upp sig. Mitt i spelet insåg vi att vi tappat bort hennes klubba. Alla minigolfentusiaster bakom oss hade stenkoll på var den låg och pekade snabbt ut den. Överraskningsmomentet på banan var en båt som vi behövde åka med för att  ta oss över till nästa hål.

Ö-grannens son blev eld och lågor över båten och hade nog kunnat varit chaufför på den hela dagen. När sista bollen var slagen  öppnade sig himlen och det började ösregna. Den yngsta muntrades upp när vi avslutade turneringen med en glass. Hon å andra sidan undrade på vägen till bilen om vi kunde åka hit igen och spela. Hon upphör aldrig att förvåna mig…

Chelsie har tjatat halva sommaren på att hon vill att vi ska åka till Vingåkers outlet. Vi tyckte det passade bra som i går. Då dök grannen upp och undrade om hon kunde låna Chelsie och ta med sig henne till vattenlandet Lost City i Örebro. Dit ville hon såklart hellre  följa med än att åka  till Vingåker. Och med det sagt  blev det bara jag och min man som åkte till outletten.

Jag hittade ingenting som  jag ville ha. Däremot shoppade min man loss, my God, jag tror aldrig jag sett honom så shoppinginriktad tidigare.

Det blev jobbkostym, skjorta, slips och i samma veva ser jag hur han provar ut ett par läsglasögon som illa kvickt dyker ner i korgen. Va? Jag tror minsann att det är hans första. Ett par som han bara la vantarna på utan att rådgöra först med mig. När jag tvingade upp dem igen på hans näsa såg jag att han faktiskt hittat ett par som passade honom. Nöjda och glada kom vi ut därifrån och tyckte nog att han hade gjort ett par riktigt bra fynd.

Det var jag också sugen på att göra så vi stannade till i Jullita och gick på en jättemysig loppis. Tyvärr var det en man som kunde sätta pris på sina saker. Jag hittade ett slagbord som jag bara kände att jag måste ha, tills jag såg prislappen. På loppis vill man göra fynd inte bli ruinerad.

I morgon åker Sofie till Frankrike och ska bo i ett ekumeniskt kloster i en vecka. Hon var där förra året och tyckte det var jättekul och ville åka med även i år. I morse packade vi ihop oss från landet och begav oss av i ösregnet till stan för att hjälpa Sofie med utrustning och annat smått och gott.

Under dagen har vi  handlat ett uppblåsbart liggunderlag. I Taize ska de nämligen sova i tält. Hon behövde ett litet och mer behändigt liggunderlag än det vi har sedan tidigare.

När vi kommer ut  från affären ser jag fästingbussen och ringer snabbt hem till min man. Jag ber honom att ta med André så vi kan fixa den andra sprutan på vår vaccination. När det är min tur att få det lilla sticket säger sköterskan att vi lite äldre måste ta en tredje spruta inom 2 månader. Oförstående tittar jag på henne, vadå lite äldre? Vad menar hon? Sköterskan som var sisådär 100 år refererar alltså oss som om hon och jag var i samma ålder. Min man som är några år yngre än jag log brett så att snusen tydligt syntes, sa glatt-” jag slipper.” Morr…

Eftermiddagen har  gått i  poolbadetstecken.

I kväll åker vi åter till landet. Längtar redan dit.