Jag ser verkligen fram mot det nya året. På hemmaplan har 2018 varit ett bra år, men ute i världen har det varit desto större oro. Nationalismen, klimatet och Donald Trump. Det är lätt att bli deppig när man följer nyhetsrapporteringarna och när rubrikerna skriker ut om alla hemskheter som händer i världen och det som sker runt omkring oss, men det finns hopp. Metoo är ett av dessa. Jag vill också slå ett slag för alla dessa ungdomar/ unga vuxna som vågat öppna upp om psykisk ohälsa, och som står upp för sin sexuella läggning. Heja er! Jag tror att många människor är kapabla att välja den rätta vägen i svåra tider. Samtidigt är det viktigt att bibehålla framtidstron. Genom åren har jag stött på energitjuvar och de som aldrig är nöjd över någonting och de som ständigt tycker synd om sig själva. Det kan verkligen ta musten ur en. Som tur är har jag väldigt många fantastiska, varma och positiva vänner. Livet är inte alltid enkelt och ibland  går man igenom oerhört påfrestande perioder, men det är en helt annan sak än att vara bitter på livet… jämt. Själv har jag tagit en del tuffa beslut genom åren och bestämde mig då för att avsluta både släktskap och vänskap på grund av just detta. Jag tror att alla kan åstakomma både små och stora förändringar i livet om man bara vill och vågar. Kanske är det dags att ta det där steget? Det kan ju leda till att man mår bättre i både kropp och själ och dessutom  få lite sinnesfrid. Och vem vill inte det?

Otroligt men sant. I dag blir min yngsta dotter 13 år.❤️

Det var ju inte länge sedan hon var ett litet knyte.

Nu är alla mina barn i tonåren. Tiden bara flyger iväg och plötsligt är de…ehh, stora.

Födelsedagsbarnet fick själv välja frukost. Det blev amerikanska pannkakor med lönnsirap och granatäppeljuice till.

När frukosten var avklarad åkte vi till Mall of Skandinavia. Chelsie fick en slant i födelsedagspresent att shoppa loss för. Väl där blev hon ganska snål och köpte inte så mycket, men det spelade inte så stor roll för hon älskar varenda minut som hon är där tillsammans med sin kompis och med oss. Varje år önskar hon sig samma sak, en dag på M.O.S. med shopping och lunch. Rekommenderar det varmt.

När hon shoppat klart fick hon själv välja lunch-restaurang. Såklart valde hon att äta sushi.

Tack Chelsie för att du är du. Jag älskar dig till månen och tillbaka. Massor med kärlek till dig och dina fantastiska syskon. Jag är lyckligt lottad som har er. Tack för att ni berikar mitt liv. ❤️ All kärlek ❤️

Milda makaroner, hela jag befinner mig i någon sorts julmatskoma. Jag har doppat i grytan, ätit sill och potatis  och slukat varenda jordnötspralin. Det har varit en matorgie utan dess lika. I morgon är det jag som hänger på låset till Sats…nu är det nog.

Varken på julafton eller i går var jag utanför dörren. I morse kände  jag att jag bara måste komma ut och skaka ner resten av sillen. När jag tittade ut genom fönstret anade jag att det skulle behövas ett par riktiga tantvarningsdubbar på fötterna så dem slet jag fram ur garderoben. När jag och min man hunnit ta några steg utanför huset kändes det som om jag tagit helt rätt beslut. Min man däremot hade kängorna på sig och mumlade något om att det bara var på vår uppfart som det var sådär halt. Och hur fel hade han? När han några meter senare höll på att tappa balansen på en av isfläckarna, tackade jag de högre makterna att jag välbehållen tog mig ur det, herre Gud, som han viftade med armarna… Resten av promenaden kröp åtminstonne han fram medan jag såg betydligt spänstigare ut. Härligt var det i alla fall att komma ut och andas in den krispiga luften, det kändes stärkande.

Ännu en minnesvärd jul att lägga bakom sig.  I år var det flera nya spännande ingredienser i allt julstök. Efter att ha jobbat som en gnu med att pynta upp julbordet i topp notch-klass spiller Sofie ut nästan hela sitt glögg-glas på den nystrukna och stärkta vita julduken, nåja sådant händer. Efter att alla försiktigt tassat ut till vardagsrummet utan att spillt en endaste droppe av glöggen satte sig  alla i soffan och njöt av den varma drycket, vilket jag stunden innan råkat koka bort varenda gnutta alkohol i de vuxnas glögg.

Som vanligt blev det trångt mellan alla julmatsfaten. Jag serverade allt från Janssons frestelse, sillar, västerbottenpaj till revbenspjäll, skinka och kålrotslåda.  Alla försåg sig som om de aldrig sett mat tidigare. Jag älskar när alla äter så bra.

På kvällen tittade tomten- och tomtemor förbi med några klappar.

André och Corinne missade tyvärr tomten och tomtemor när de var iväg ”köpte chips”. När de kom tillbaka hem blev det fullt ös. Barnen/ungdomarna kastade sig över paketen. I år var det hysteriskt mycket. De slet och drog i julklapparna som aldrig verkade ta slut. Då händer det som inte får hända. När Corinne och Chelsie ligger utsträckta under granen ger den plötsligt vika. Vi ser hur den ramlar in i  Sofies rum med ett brak.  Alla stirrar förvånat på det som utspelar sig. Barnen är helt oskadda men spiran och de flesta julkulorna går i tusen bitar. När vi till slut dammsugit upp de sista vassa och trasiga julkulorna och satt oss ner för att pusta ut råkar jag i samma ögonblick svälja en salivdroppe i fel strupe. Jag får ingen luft. Jag känner paniken komma, studsar upp från stolen och ställer mig intill diskhon. Börjar då hosta så pass mycket att hela julbordet kommer upp på ett bräde. Efter den pärsen kände jag mig helt slut och färdig. Försökte pigga upp lugorna med min astmasprey, vilket gick riktigt bra. Resten av kvällen satt jag med en ömmande hals och vi kunde skratta åt julaftonens alla tilldragelser, my God, vilken dag.

Granen i dag…

Granen innan den fick slagsida.

I dag har det varit betydligt lugnare. Vi har tittat på film och jag har knappt rest mig upp ur soffan. Det tänker jag fortsätta med resten av kvällen, alltså, inte göra så mycket. Bara mysa och äta.

God jul till er alla.

Önskar er en riktigt fin och härlig  julafton.