Förra helgen slet Patric fram vår gamla kantstötta Vespa. Egentligen är den inte särskilt gammal men eftersom den blivit ordentligt tilltuffsad efter år av misshandel och noll omsorg tog han sig ann den. Till vår lycka lyckades han se till att den rasslade igång. Efter en varm dag på jobbet lyckades jag ”jättegracilt” svinga mig upp där bak, för här behövdes det en rejält avluftning.

Va, hur coola är vi inte?

Efter flera månaders uppehåll på gymmet kände jag hur jag chanserat, rejält. Sedan förr-förra veckan har jag börjat gymma igen med ”två dagar i veckan Sats-besök.” Redan nu känns ryggen bättre. Faktiskt känns hela jag i bättre form, tänk vad mycket det gör att röra på sig.

I morgon har jag tagit ut en kompdag sedan arbetar jag till och med torsdag. Den dagen blir min sista dag på jobbet. Efter det börjar jag på min nya skolan. Det ska bli så kul. Annars rullar dagarna på. Den här veckan har ju varit helt fantastisk, med sol, hög värme och bad. Jag har slängt mig i poolen efter jobbet nästan varje dag, de doppen har jag  längtat efter mest hela dagarna.

Ta hand om dig!

I våras bestämde jag mig för att det var dags att byta jobb igen. Jag hittade ett nytt i närheten av där jag bor och sökte tjänsten som fritidspedagog. Sedan gick det undan. I torsdags hörde de av sig och ville anställa mig. Jag har tackat ja. Jag har tre månaders uppsägningstid men hoppas att de släpper mig tidigare. Det har varit ett lärorikt år med många spännande och stora utmaningar. Att ta klivet och byta arbetsplats bara efter ett par månader kändes ändå helt rätt,  jag har inte trivts till 100 procent, så nu är dags att gå vidare.

Liksom ett mantra tänkte jag först:  ”Man vet vad man har, men vet inte vad man får”  Tryggheten, det välbekanta, men ofta också ack så mördande förutsägbara och tråkiga. Den som gör att ingen utveckling sker och tillvaron står stilla samtidigt som frustrationen växer. Man tar inte ett steg extra utanför sin invanda box, utan går omkring och idisslar på samma gamla gräs tills käkarna håller på att ramla av. Många stannar kvar i det gamla invanda på grund av bland annat rädsla för förändring, för det okända och ovana.

Det kändes stort när jag i höstas tog steget ut i arbetslivet efter 10 år som jourhem, men kanske ännu större att våga bryta upp från det nya efter så kort tid. Nä, jag vet inte vad som väntar mig, men jag visste dock att något behövdes göras. Nu väntar något nytt bakom nästa knut och jag är så tacksam över att jag vågade ta det beslutet.

Ta hand om dig!

Första året på många, många år som vi är hemma i stan och firar midsommar. Det känns bra. Tyvärr går det halsont i familjen, även jag har fått en släng av bacillen. Vi är inte dåliga men vi tar det lite lugnt. I morse tog vi en tur till ett naturreservat i närheten av oss och plockade blomster.

När vi kom hem satte vi genast igång med lunchen, den viktigaste måltiden på hela midsommar.

Snapsen hjälpte föga mot halsontet men eftersom jag bara tar en (1) snaps på julafton, påskafton, kräftskivan och midsommar var det bara att svälja ner den. Gott var det inte denna gång heller.

Corinne är på fest och kommer hem i morgon. André och Sofie ska också på fest i kväll. Det blir således bara de med dem skakiga halsarna kvar. Nåja, vi kommer att göra det bästa av situationen, mysa och grilla och äta en bit oxfilé, så oss går det ingen nöd på.

Ta hand om dig!

Då gick studentfirandet för Sofie av stapeln igår. Vilken dag! Vädret var på topp om något blåsigt, men dock varmt och soligt. Vid tolv stod vi med vår skylt redo att ta emot henne vid det avspärrade polisbandet. Endast två fick delta. Jag och Patric blev avbockade av en gulvästare när vi  kom fram till det avspärrade området som omgärdade skolan. Ungdomarna bestämde sig för att ta en smitväg genom skogen och lyckades ta sig fram i terrängen utan att passera vare sig polis eller någon vakt. Däremot stod en lärarvakt intill utspringet och verkade tycka att det var helt ok att de varit så påhittiga.

Efter skolgårdsfirandet hoppade vi in i bilen och begav oss till Strandvägen. Där väntade ett bokat bord på Glashuset för lunch.

Det blev god mat och gott rieselingvin. Stället var charmigt och mysigt. Sofie som inte sovit så mycket under de senaste dagarna och dessutom varit uppe tidigt på morgonen för champaniefrukost tog en taxi hem före oss andra så att hon kunde vila sig innan det blev fortsatta festligheter på kvällen.

I present fick hon en massa flyttahemifrån-saker som hon önskat sig, det blev både kaffebryggare, glas och tallrikar. Av ungdomarna fick hon ett flak energidryck, hm.

På kvällen hastade Sofie vidare på fest, vi andra stannade hemma och smaskade på delikatesser och grillade. Under rådande coronaomständigheter måste jag ändå säga att det blev en riktig toppendag.

All kärlek och lycka till Sofie!

Älskar dig!

Syrener… Min absoluta favoritbuske. Den doftar magiskt och är så otroligt vacker med sina lila och vita färger. Till min lycka har vi fullt av dessa ljuvliga blomster lite varstans på tomten. Näsan går på högvarv för att ta in dessa himmelska aromer, alltså, man är ju nästan i doftparadiset. Nästa vecka är det skolavslutning, jag blir först ut på tisdag. På onsdag är det Chelsies tur att få börja njuta av sommarlovet. Sist men inte minst tar Sofie studenten nästa fredag. Det har varit många och långa diskussioner om hur vi skulle göra med studentfesten hemma. Till slut landade vi i att ställa in mottagningen med hänsyn till corona och att vi helt enkelt blev för många gäster. Sofie har ett jättestort kompisgäng och ville även bjuda in många andra vuxna. Därför blev det bättre att ställa in det hela än att börja utesluta några av de inbjudna. Hon har i stället anordnat grillfest med några kompisar här hemma och på själva studentdagen kommer vi att gå på restaurang och äta lunch tillsammans med familjen. Det blev kanske inte vad hon hade hoppats på från början men jag tror att hon blir ganska nöjd ändå.

I dag har jag lagade rejält med mat. Det blev tre rätter samtidigt. Jag gjorde chili con carne, currykyckling och cevapcici med aivarsås och stekt potatis till. Tanken är att barnen kan äta det till sina luncher och även som extra kvällsmat.

I morgon måndag, men först ska jag soffhänga och titta på någon bra söndagsfilm.

Ta hand om dig!

Jag har knappt hunnit sitta ner under hela helgen. Vi har slitit som djur varje dag från tidig morgon till sen eftermiddag. Nästa vecka flyttar André hem igen. Den första mars flyttade han hemifrån. Veckan senare fick han sparken från Vapiano på grund av corona. Tyvärr har det inte sett särskilt ljust ut på arbetsfronten för honom så därför blev det bara att packa sitt pick och pack och flytta hem till pojkrummet igen. Såklart förstår jag att det inte känns särskilt kul för honom så därför har vi i helgen målat- och tapetserat om hans rum. Jag blev så nöjd, särskilt över den engelska tapeten från Morris & co, den är ”to die for”.

Det känns inte helt fel att bara fokusera på huset. Tidigare har vi mest ägnat oss åt landet, det behöver vi inte längre fundera över utan nu är det hemma som gäller. Det känns faktiskt riktigt skönt. Vi har heller inga särskilda sommarplaner i år mer än att fixa här hemma och göra några utflykter i närområdet. Under hela februari-mars arbetade Patric i Örebro. I sommar är det Jönköping som gäller. Jag hoppas att i och med pandemin som härjar att han kan få jobba i cyberrymden i stället för att vara på plats i den delen av landet. Det var tufft nog med Örebro. Men nu är det dags att kavla upp ärmarna igen för det är dags att flytta runt sängar.

Ta hand om dig!