Jag är verkligen glad att vi hamstrade upp oss på ett gäng med champagne när vi var i Frankrike i somras. För jösses vad lätt det är att slå till på en flaska vid festliga tillfällen, som igår.

Nu var det inte bara champagnen som gjorde kvällen utan att alla kom utklädda. ”All in” så att säga.

Till barnens förtjusning klädde även min man ut sig, visserligen gjorde han det ganska enkelt för sig. Kvällen till ära hade han köpt en Guy Fawkes mask. Han är påhittig min man…

Det känns som om vi firat halloween konstant i en veckas tid. Det har knappt gått en dag utan bus och en å annan godis. Nu är det verkligen dags att sätta punkt för denna högtid och kanske dags att ringa tandläkaren så att barnen får checka sina tänder. Om tandsingarna överlevt vill säga, jag är inte helt säker på det.

Ibland blir man ju häpen, äldsta dottern hotade nyss med att hon från och med nu ska börja värma upp familjen med julmusik.

Ni hör vilket liv jag kommer att ha fram till jul. Jag får helt enkelt hoppas på att jag överlever, det blir att hålla tummarna.

Som jag nämnt tidigare så gillar jag att ha det prydligt omkring mig. Det är inte så att jag springer omkring och jagar alla dammråttor i huset, snavar jag över en tar jag upp den. Nä, jag är mer för att inte alla saker ska ligga framme. Små enkla ting som att disken ska vara i diskmaskinen, tvätten i tvättkorgen. Att man ska plocka undan efter sig när man är klar med sitt. Lägga tillbaka allt man släpat ut ur kylskåpet och sist men inte minst stänga kökslådan efter sig. Alltså inte särskilt ansträngande saker.

Med 4 barn och en rätt slarvig man i ett stort hus kan jag bli jag rätt frustrerad emellanåt. För här har ingen någonsin koll på sina saker, förutom jag då och det får jag ofta ångra. Det är till mig de kommer när de inte hittar sina saker. Visst jag har koll på mycket men inte på allt. Vet jag inte var sakerna finns, vems är då felet? En liten gissning här, tack!

Min man är en hejare på att ta fram sina skitiga verktyg och ställa dem lite var stans i huset, jag blir galen och skäller på honom att han måste ställa tillbaka dem när han är klar. Han brukar ofta humma och bedyrar att det ska han göra… Om en stund. Ok, det är nu teflonminnet sätter in. Kommer människan ihåg verktygen?

Barnen är inte mycket bättre, verkligen inte. Varje gång jag kliver in i köket står alla köksluckorna vidöppna. Det är fullt med smulor överallt, disken står framme för den ligger såklart aldrig i diskmaskinen. Köksbordet är fullproppat med tuschpennor, klister, matteböcker, en och annan matrest. Hur galen blir man inte?

Mitt i denna soppa har ni denna unika ros som älskar att ha det fint omkring sig… Och får hon det?

Jag tror det är dags att kavla upp skjortärmarna och dra ner smilbanden och börja uppfostra alla, igen.

Vad jag verkligen skulle behöva är dessa damer som skulle kunna hjälpa mig på ett unikt sätt att hålla ordning och reda på dessa slarviga familjemedlemmar.

Ni anar inte vad jag har letat  efter sonens favoritchips, jag har dammsugit av hela chips-marknaden. De har verkligen  inte varit de lättaste att få tag i.

Sonen har dessutom hört att de här chipsen endast är en säsongvara. Nu hotade han med att köpa upp hela sortimentet som finns kvar.  För här ska det tydligen hamstras. Han påstod något om att han inte överlever resten av året om han inte har dessa tillgängliga.

Sonen är egentligen ingen chips-kille utan en popcorn-älskare.

Eftersom han aldrig har haft ett endaste ha-begär tidigare så  tyckte  jag att det var honom väl förunnat. Kanske just därför jag gick med på hans bisarra hamsterbegär.

Det är rätt gulligt att ha en 17-årig kantarellchips-lover i huset.

Ärligt, räck upp en hand om ni känner en sådan?

Jag önskar er alla en trevlig snacks-kväll, med eller utan kantarell.

Jag kan verkligen gå igång på ett bra Youtube-klipp. Den här icke-Volvo reklamen är en sådan. Mina mungipor kändes inte helt funktionsdugliga efter detta klipp, ska man skratta eller ska man gråta, det är frågan…

Jag  och äldsta dottern samt den yngsta var och shoppade vinterskor i går. Överlyckliga hittade vi nästan genast ett par snygga skor. De var helnöjda, tills jag  provdrog i yngsta dotterns dragkedja.

Expediten fick också jobba en stund med dragkedjan men gav sedan upp efter ett par försök. Tyvärr fanns inga andra kvar i hennes storlek. Suck!

Vi måste bege oss till Nacka forum, där finns de. Glädjande nog lyckades äldsta dottern hitta ett par, hon blev supernöjd. Det blev en sko precis i hennes smak.

Jag måste säga att höstlovet har gått rekordsnabbt, enligt mig. En hel del aktiviteter och i dag blir det bad med vänner för barnen.

Yngsta dottern fick rätt, det blev inte mycket till läslov, utan det blev mer ett  leklov och det vet jag är det bästa hon vet.

Nu ska jag till att förbereda lite saker inför våra festligheter i morgon kväll. Jag har en lista på beställningar från diverse familjemedlemmar som jag bara måste inhandla innan dagen är över. Bl.a engångshandskar, det kommer jag att berätta mer om i ett senare inlägg. Mohahaha…

Jösses vad jag var frusen i går kväll, det rådde jag  bot på genom att hoppa in i ångbastun. Precis innan jag gjorde det avböjde småtjejerna att komma med. Hm, vilken tur tänkte jag eftersom vi endast har två pallar i ångbastun och vis av erfarenhet visste jag att småtjejerna hade kastat sig över dessa och att jag hade fått lov att stå.

Glad i hågen hinner jag sitta där i 2 minuter innan jag hör ett  ihärdigt bankande på badrumsdörren. Yngsta dottern står utanför och ropar: -”Är du klar snart?” Jamen, får man aldrig vara i fred?  När hon äntligen gått därifrån hinner jag tänka att jag nog borde fila lite på mina fötter, då hörs ytterligare en ny knackning något hårdare. Den här gången är det min man: -” jag är klar med motionscykeln och behöver komma in och duscha.” Allvarligt, vad är det för fel på den här familjen?

Nåja, jag får helt enkelt göra ett nytt försök någon annan dag. Jag kanske lyckas bättre då..

Här är några ord på vägen. Den här lappen skrev  yngsta dottern för några år sedan. Den sitter fortfarande uppsatt i hennes rum.

Ha en riktigt fin torsdag på er.

Eftersom nu vädret har varit så trist och regnigt så beslutade vi oss för att hitta på något roligt. Jag, yngsta dottern och 5-åringen bestämde oss därför att åka till Exploria i Norsborg. Barnen hade superroligt, de sprang runt som illrar  bland rutschkanor och klätterställningar. Jag såg knappt röken av dem på hela tiden.

Jag var inte helt bekväm, alla söder om söder var där…Kanske  även någon från norr också.

Efter mycket letande hittade jag till slut  en liten soffsnutt som jag lyckades  trycka mig ner i.

Glad i hågen över det lilla utrymmet slet jag upp telefonen för här skulle det tittas på nyheter och Facebook. Just i detta ögonblick insåg jag att telefonen knappt hade något batteri kvar. Den paniken! Jag djupandades  och började febrilt tänka ut hur jag skulle tillbringa de övriga tre  timmarna med att inte ha telefonen tillgänglig, gulp!

Jag försökte så gott det gick med att vara sparsam med batterierna. Kunde därför se lite upptagen ut när jag väl använde den. Däremellan fick jag hushålla med min fantasi och det var inte det lättaste med tanke på alla skrikande barn som for förbi näsan på mig. Jag vågade heller inte lämna min inklämda hörna, eftersom jag och barnen bestämt mötesplats där. Kände inte heller för att stå i 3 timmar.  Vad gör man inte för sina barn?

Tänk att det faktiskt  finns föräldrar som tycker det här är kul. Jag såg ett gäng med pappor som såg ut att ha kul i alla fall. Inte så många mammor, vad det nu kan bero på…

Innan det var dags att gå kroknade den minsta violen ihop och var helt slut.

Resten av dagen blev det hemmabio med godis och mys, vilken lyx.

Det är nog första året som jag sett att de säljer så små pumpor. Jag passade därför på att införskaffat var sin till alla barn. De har själva fått gröpa ur och göra  sina alldeles egna konstverk av dem.

Jodå, mycket kladd blev det och mycket kul hade de.

Men vilket slutresultat det blev, oh my gosh, så snygga pumporna blev. Jag är mäkta imponerad.

Förutom pumpatillverkningen har de också gjort fullt med fantasifulla godisskapelser.

Deras fantasi är det definitivt inte fel på.

Det är inte varje dag som det blir så här mycket bus och godis och det är väl bra för annars vet jag inte hur jag skulle stå ut med alla dessa godisråttor.

Halloweenmorgonen kunde inte börja bättre.  Jag väcktes av en morgonpigg 5-åring som gav mig en present på sängen, haha, så gulligt.

När hon såg  att yngsta dottern  fortfarande låg och sov kunde hon inte bärga sig längre utan såg genast till att få upp henne ur sängen. Allt detta skedde på en sjättedels sekund. Gissa om det blev full fart på damerna efter det?

Nu kommer vi till det mest märkliga. Här sitter jag i godan ro i köket med min frukostbricka när jag ser både mellandottern och äldsta dottern på benen…klockan åtta… på morgonen… den chocken.

Det finns i alla fall lite hopp om livet, jag har inte sett till sonen. Den killen är definitivt inte morgonpigg, skulle han mot förmodan råka kliva upp skulle det troligtvis enbart bero på att huset står i lågor…