Det var ett tag sedan jag var hos frisören, i dag knallade jag dit. När jag halvlåg ner i tvätt/frisörstolen startade hon schamponeringen, det kändes som om jag var i sjunde himmlen. My gosch vad skönt det var, hon gav mig en ordentlig huvudmassage. Där låg jag helt avslappnad och höll tummarna att hon aldrig skulle sluta, men tyvärr som med allt annat så tog det lilla roliga slut alldeles för snabbt. Medan frisören stod och filade på håret satt jag och tittade runt, då  fick jag syn på en kvinna som färgade ögonfransarna. Hm, det är kanske något för mig? För några år sedan gjorde en vännina till mig mina fransar. Det var snyggt, men en aning bökigt, särskilt när jag skulle sova på sidan. Har efter många om och men bestämt mig för att inte fortsätta med det, men har börjat fundera på andra alternativ. Oftast går jag omkring osminkad men skulle vilja göra något åt fransarna. Jag får se om detta  är något för mig.

Redan fredag, hur gick det till? I kväll tänte jag bjuda på varmrökta laxssnittar till förrätt. Till huvudrätt blir det kyckling med jordnötssås och wokgrönsaker till.

Trevlig helg.

Jag är fortfarande mållös efter att ha varit på en lunchdate med min man i slutet på veckan. Vi möttes upp på en restaurangen i närheten av där vi bor. Jag skiner som solen i Karlstad, visserligen gör  han det med. Vi går in och beställer lunch: en sallad till mig ( mitt nya hälsosamma liv, ni vet) och en kalvmedaljong till honom. Vi slår oss ner vid ett av borden. Jag fortsätter le. Han märker ingenting utan pratar vidare om ett matteproblem som han funderat på att tipsa barnen om. -”Ok”, tänker jag, -”ser han verkligen ingenting eller är han helt blind?”

När vi börjar närma oss slutet av lunchen undrar jag (icke leende längre) om han inte ser något speciellt. Nu blir han genast på sin vakt och börjar nervöst tittar på mig, -”nja, nej, har du gjort något särskilt, eller?  -” Grrr, jag har  färgat håret mörkt, ser du inte det?”

Nu bör jag kanske tillägga att vi varit ihop i snart 25 år och varit gifta nästan lika länge. Men det ursäktar verkligen inte detta. Hur kan han missa en sådan sak? Till och med kassörska på Coop konstaterade att jag gjort något med håret och då är det illa.

Gissa vem som kommer att få gottgöra sin fru ett långt tag framöver?

Dessutom kommer jag inte att tillåta att han glömmer bort den här lunchen på ett bra tag…

 

 

Som ni redan vet älskar jag orkidéer men det finns faktiskt en blomma till som jag är väldigt förtjust i och det är cyklamen. Den är så otroligt vacker, när man vattnar den flitigt vill säga. Just den här färgen är  jättefin, den livar verkligen upp i höstmörkret som börjar smyga sig på.

Strået i blomman kommer från Cervera,  en fin liten inrednings detalj i mitt tycke.

Det är många som hört av sig och undrat hur det är med vageln. Jag har bara tråkiga besked att ge, det är Status Quo på den. På återhörande!

 

 

I går var vi hembjudna till min mans före detta sekreterare som fyllde jämt. Jag störtdök ner i garderoben för att leta rätt på lite finkläder. Längst ner och längst bak i garderoben hittade jag ett par byxor som visserligen är jättesnygga men för korta. Varför jag köpte dem från början är fortfarande höljt  i dunkel. Jag granskade dem och bestämde mig för att prova dem ändå. Döm om min förvåning, de passade på längden. Jag har, hm krymt…Nu gör ju inte det så mycket eftersom jag är en mycket reslig kvinna med mina 182,5 cm. ( Eller hur det nu är med den saken)  Men vilken lycka, se bild! Jag kan äntligen ha på mig mina snygg byxor som legat och skräpat i garderoben alldeles för länge.

 

Gaah, jag har fått en vagel. Det måste vara minst 40 år sedan jag hade en sådan i ögat. Fortfarande kommer jag ihåg min mors råd om hur jag skulle tackla denna tegelsten i ögat:  -Det är bara att spotta på den. Herregud, gäller det rådet än i dag?  Nåja, efter allt jag gått igenom under alla dessa år, vad är en vagel i ögat? Det är bara att  tiga och lida, någon gång försvinner den väl.

Well, det kanske inte är helt rätt dag att bestämma en lunchdate med min make, men det gjorde jag.

Precis innan jag gick iväg  sneglade jag på mig själv i spegeln och insåg att det inte fanns den minsta lilla möjlighet att försöka rädda upp mitt utseende. För inget smink i världen skulle kunna dölja denna rodnad och ocharmiga utbuktning runt ögat.

Men vad gör man inte för att äta lunch med sin make på tu mans hand?

Skulle faktiskt vilja påstå att jag och mellandottern är väldigt lika varandra just nu, hehe.

Min man uppmanade mig att börja träna på balansbrädan som  jag fått av honom för , ehhh, ett tag sedan. Han uppmuntrade mig med orden, -”tänk vilken fin balans och hållning du kommer att få till skidsäsongen”. Ok, tänkte jag och ställde mig på brädan. Döm om min förvåning, där stod jag rakt upp och ner i flera minuter och hade jättetråkigt. Vad är det här för träning?  Det är ju inte ens en utmaning.

Plötsligt slog det mig att för ett par år sedan var jag hos kiropraktorn för mina värkande axlar. När jag kom dit tog hon en mycket osmickrande bild på mig i helprofil på sidan. Hon behövde det för att vi skulle jämföra min hållning med ett diagram som visade hur kroppshållningen bör se ut. Både jag och kiropraktorn stod och gapade över resultatet. Häpnadsväckande skulle man faktiskt kunna säga. Det visade sig nämligen att min hållning var i perfekt  linje med diagrammet. Vem hade kunnat tro det om mig?

Extra roligt är att densamma skickade julkort år efter år efter detta, kan det möjligtvis ha något att göra med min fantastiska hållning?