Kategori: Okategoriserade

För några veckor sedan åkte vi och tittade på ett landställe i Köpings kommun. Både jag och Patric blev helt tagna av stället och bestämde oss för att buda på det. Det har tagit tid för säljarna att anta vårt bud, de har varit så veliga. Och under tiden har vi gått omkring som på nålar och önskat något sorts besked. I går blev det äntligen vårt, eller rättare sagt i veckan blir de det, för då ska alla papper skrivas på. Jippi!

Landstället som vi tar över har bebotts av ett äldre par som har haft det i sin ägo sedan 40-talet. Det kommer att finnas hur mycket som helst att göra både inom- och utomhus. På visningen höll vi på att sätta saliven i halsen när vi såg att huset var knökfullt med små och stora tavlor med olika dasskämtshumor på, de fanns verkligen överallt. Ingen var särskilt rolig heller. Med lite färg och nya tapeter kommer det att bli jättefint. Själva huset behöver målas om också, just nu går den i gult, inte en fin härlig gul färg, utan en apful mörk gulkulörtfärg. Knutarna är bruna och även grunden har samma brun färg, brrrr. Utomhus måste vi ganska omgående såga ner en massa träd. Tomten är hyggligt stor men täcks av en massa onödiga träd som gör att den ser mindre ut än vad den är. Ja, ni hör, det kommer att finnas en massa projekt framöver. I veckan vet vi mer om när vi får tillträde. Tyvärr ser det inte ut som om det bli av detta år, utan det verkar som om vi får vänta ett bra tag till, men den som väntar på något gott…

Ta hand om dig!

Nu har jag alla samlade under ett tak. I går kom Corinne hem från Uppsala och då passade vi på fira hennes födelsedag. Hon och André fyllde 21 år i veckan. André kunde vi fira samma dag som han fyllde år .

I dag har vi ägnat oss åt pool- och verandafix, så mycket mer bad blir det ju inte i höst. Däremot räknar jag med några fina höstdagar på verandan. Jag har även försökt att ta det lugnt. Kände att jag behöver det efter veckan som varit. I går dröp jag hem efter jobbet som en urvriden trasa, helt slut. Skönt att det är helg! Annars går det bra på jobbet. Jag trivs, men det bästa är nog att jag är där på två röda. Jätteskönt att ha det så nära till arbetet.

Ta hand om dig!

Ni skulle se mig just nu. Russin är nog en rätt beskrivning. Jag har legat i vatten från igår eftermiddag till sen eftermiddag idag. Så här avslappnad i kroppen har jag inte varit på evigheter. I går checkade vi in på Hasseludden. Rummet (Ryokan Megumi) var väldigt rymligt, vi hade en stor och härlig balkong och till det en het källa i badrummet. Vi fick även en egen passopp som serverade både mat och bubbel på rummet. Vi unnade oss allt detta eftersom Patric knappt varit ledig under sommaren. Det passade också bra i och med att Chelsie skulle på hajkläger. Vilken helg det blev. Hasseludden levererar verkligen, massagen var magnifik, baden och alla bastuar var otroligt härliga och varma. Utomhusbaden hade en temperaturer på 39 grader. Ett stort aber var dock att jag var tvungen att åla mig i en svart badräkt som alla var tvungna att bära. Jag tog såklart den största stoleken men ändå smet den åt som ett korvskinn. Jag var inte bekväm. Deras badräkter är definitivt inte gjord för en lång kvinna som jag. Nåja, kimonon gottgjorde utan tvekan det hela.

Utsikt över havet.

Maten kommer inte att få en Michelinstjärna, men den var helt okey.

Efterätten var det som stack ut, den var riktigt god.

Den japanska stolen var heller inte så dum. Den var ganska bekväm, vilket jag inte trodde när jag såg den.

Den heta källan på rummet var väldigt varm och mysig. Utsikten gick inte av för hackor den heller.

Tillbaka till Hasseludden lär det bli igen. Jag kan varmt rekommendera det. Sitter just nu i soffan och känner harmoni i kropp och själ. Hoppas att det håller i sig.

Ta hand om dig!

Det har tagit emot att gå och gymma i dessa corona-tider. Jag har helt avstått från det sedan sportlovet. Och det ska gudarna veta att det känner jag av. I morse svingade jag inte med lätthet benen över sängkanten. Ryggen kändes helt stel. Någon timme senare började den göra så pass ont att jag fick klämma i mig några alvedon/panodil för att överhuvudtaget överleva. Under hela dagen har jag  haltat fram som en ledbruten hund. Nä, någon glädjens tid känns det verkligen inte som. Vädret har ju inte heller varit på topp, kallt, regn, snö, hagel om vartannat. Det är tur att det är fredag i morgon annars vettetusan hur det skulle gå. Morgondagen kommer förhoppningsvis bli den stora ljusglimten i allt det blygråa. För här ska det mysas. Det kanske kan bli så att jag får smaka en sardin av Sofie.

För vem älskar inte en chokladsardin?

Ta hand om dig!

Äntligen helg! Dagarna går i snigelfart. Det beror säkerligen på att vi befinner oss i en coronkris, ingenting är som förut. Jag är van vid att planera olika saker, som till exempel, Sofies studenskiva som nalkas, konfirmationsläget för Chelsie, träffa vänner på middag, en 50-års fest och så vidare. Men just nu är det svårt att se sådant. Jag har ingen aning om hur det kommer att vara nästa vecka, nästa månad eller om ett halvår. Man trampar vatten. På jobbet är jag ute hela dagarna, det blir både enformigt och ganska tråkigt till slut. I tisdags när jag kom tillbaka till jobbet efter en veckas ledighet gick musten ur mig  totalt. När skolbespisningsdörrarna gick upp med ett ryck trodde jag att ögat skulle hoppa ur ögonhålan. Efter några veckors uppehåll stod salladsbuffén och all mat återigen framdukad så att både barn och personal själva får ta. Det var som ett slag i ansiktet. Droppsmitta, hostningar och orena händer hängde som en dimma runt all mat och ta själv besticken. Jag mådde illa. Jag är till 100 procent säker att vi utsätts för ett skolexprement.

I går när jag kom hem efter arbetet serverade Patric mig ett glas bubbel och till det grillade vi hamburgare i den nya grillen. Det blev verkligen gott. Längtar till att det blir varmare ute så man kan sätta sig på altanen och mysa.

När skymmningen var ett faktum såg vi hur venus spred sitt fantastiska ljus över jorden. Hade jag och Patric varit mer romantiska  hade detta varit ett bra tillfälle för romantik, fast nu är vi inte det. För att ta denna bild låg jag mer eller mindre på rygg på altangolvet, vilket måste ha sett en aning komiskt ut.

Ta hand om dig.

Nu är det klappat och klart. Landet är såld. Vi träffade mäklaren och de nya ägarna i dag och skrev på alla handlingar. Redan i somras bestämde vi oss för att sälja det. Tyvärr har jag inte riktigt trivts därute. För att vara så få personer på en ganska begränsad yta har intrigerna på ön duggat tätt. Jag och Patric har lyckats hålla oss utanför men det har ändå påverkat oss på olika sätt. Vi har ägt det i 10 år och allt har ju inte bara varit dåligt. Vi har haft många fina stunder där.

Nu återstår bara tömning av diverse prylar. Typ vedklyv (väger minst ett ton, enligt mig) cementblandare, kyl- och frys, marmorbord och en och annan tung möbel. Ja, jösses vad det kommer att släpas grejer framöver.

Vilken härlig påskafton det blev. Som vanligt var jag lekledare nummer 1. Ingen påsk utan äggletning och det gällde som vanligt i år också. Men oj, vad jag var påhittig och fiffig  med att hitta på bra gömställen åt de sprängfyllda färgglada äggen, jag liksom överträffade mig själv.  Och av deras miner att döma tyckte de nog det de också.

Sofie arbetade denna högtidsdag och kunde tyvärr inte delta. Hon är den som annars brukar vinna dessa ”spring med ägg på sked” lekar.

Som vanligt åt vi alldeles för mycket. Efter den bastanta lunchen la sig alla raklånga på sängen för att hämta sig efter att ha chockat magen med mängder av Janssons frestelse, västerbottenpaj, laxar hit och dit och till råga på eländet svalde vi ned  ”beska droppar” till sillen, och passade samtidigt på att sjunga ”när gäddorna leker i vik och vass…” Det blev verkligen i mastigaste laget.

På kvällen dök Maarit och John upp. Vi fortsatte skyffla i oss, det serverades en helt fantastisk mör oxkind med tryffelpotatismos till och till det hade Patric gjort den godaste rödvinssåsen som jag någonsin ätit. Den hade tillagats i flera dagar. My God så gott! I dag står det påskrester på programmet.

Ta hand om dig därute.

För ett tag sedan hittade jag ett par ljustakar på nätet som jag bara älskar.

När jag fiskade upp dem ur kartongen tyckte jag att de såg en aning plastiga ut. Bestämde mig därför på studs att köpa hem en flaska sprejfärg för att fixa till dem.

Tänk vad lite rostfärg kan piffa till det. Färgen blev över förväntan.

I dag har 793 personer dött i covid19, ett svindlande antal människor. Jag förstår också att detta bara är en droppe i havet och att vi kommer att få så många fler innan detta är över. Den här texten läste jag i D.N häromdagen, helt underbar och samtidigt tankvärd.

”-Vi har alltså fått en unik situation: Den stora solidaritetshandlingen är att uggla hemma. För första gången kan man ägna kvällarna åt Netflix och folköl och samtidigt känna att man borde få medalj av kungen för uppvisat civilkurage. När allt det här är över (corona) kommer de mest passionerade stugsittarna bland oss kunna gå med höjt huvud. Vi kan stolt deklarera för barnbarnen att under den stora krisen – då gjorde jag mitt. När mina medmänniskor behövde mig som mest, då plöjde jag säsongerna tre till sju av amerikanska ”The office”. När världen stod i brand, då tvekade jag inte. Då åt jag ostbågar i soffan fem kvällar i rad.”

Tanken var att vi skulle åka iväg till Åre för en skidsemester denna vecka, men så blev det ju inte. I stället bestämde vi oss för att vara hemma och vara lediga. Patric finns tillgänglig för jobb men ska försöka att arbeta mer hemifrån. Jag däremot är fri som en kanariebird…I går tog vi en riktig välbehövlig långpromenad runt sjön Magelungen tillsammans med goda vänner. Det blev en bensträckare på behörigt avstånd från alla spänstiga människor som också begav sig ut på en tur.

Promenaden avslutades med en egenhändig matsäck. Nybakat bröd från vårt bageri med kyckling, bacon, majonäs och sallad i. Allt detta sköljdes ner med en kopp kaffe.

Patric håller på att brygga öl, själv har jag målat klart Corinnes skrivbord. Det blir så snyggt, älskar färgen. Jag har även målat om ett gammalt 50-tals sminkbord som stått i källaren i åratal och samlat damm. Det är kul att ha små projekt på gång. Sofie är en tjej som det går bra för. I höstas fick hon jobb på Max, det jobbet har passat alldeles utmärk under tiden hon gått i skola. För någon månad sedan sökte hon jobb på både Hornbach och Ica-Maxi. Hornbach hörde snabbt av sig, hon fick jobbet och har arbetat där några gånger. Ica var något sena att höra av sig efter första interjuven, men sent omsider kom hon på en andra interjuv och fick det. Det betyder att hon numera i dessa coronatider har tre (3) jobb. Grattis Sofie!