Kategori: Okategoriserade

Yes, det har pysslats en hel del under dagen. Vädret har ju inte riktigt varit med oss, bara en massa regn och en tung grå färg på himlen. Deppigt värre, så här på en fredag.

André har varit desto spänstigare på gymmet, han är så grym.

På förmiddagen var jag iväg till en sjukgymnast och gjorde en kulstötsbehandling.  Jag har fått en förslitningsskada på höger höft. Det började med att det gjorde ont när jag gjorde vissa rörelser på gymmet och efter ett tag fick jag problem med att gå. Efter att ha haltat mig igenom några promenader bestämde jag mig för att uppsöka en sjukgymnast. Hon konstaterade att jag har en förslitningsskada och gav mig i hemläxa att göra ett par övningar varje dag, vilket jag har gjort. Det går åt rätt håll och jag börjar bli bättre. Men för att bli helt bra har jag börjat på kulstötsbehandlingen som jag kommer att gå på en gång i veckan fram tills min höft är i toppskick igen.

I kväll ska Sofie ha födelsedagsmiddag här hemma. Hon ska bjuda sina vänner på vegetarisk taco. Vi andra får hålla oss borta från köket. Chelsie har en kompis på besök som ska sova över. De kommer att vara i vår lägenhet som ligger längst ner i huset, där ska de se på film och roa sig så gott de kan. Jag och min man får mysa i vardagsrummet i stället och det kommer att kännas lite ovant eftersom vi mest håller till i köket på helgerna.

Trevlig helg!

En dag full med motion. I alla fall för somliga.

På eftermiddagen  tog jag och Chelsie en tur till 4h-gården i närheten av oss. Det var kallt och isigt. Jag med mina Ice-bugs på fötterna tog mig galant fram, medan Chelsie for fram som Bambi på hal is.

Det är inte helt lätt att få ut ungdomarna på en promenad i det vackra vinterlandskapet. Efter visst tjat lyckades jag övertala Chelsie att följa med. Sofie var mer svårflörtad och var inte ett dugg intresserad av att lufta av sig.

Det ska bli skönt när skolan sätter i gång i slutet av nästa vecka. Under lovet har alla skolbarn mest latat sig och tagit det megalugnt. Det kommer att bli bra med lite ordning och reda på torpet så fort vardagslunket klickar in.

I dag är det inte vilken dag som helst, för i dag fyller Sofie 17 år.

Min humoristiska och superhärliga tjej som lyser upp tillvaron var hon än befinner sig i världen, i dag är det hennes dag. Grattis.

I går var Sofies gudmödrar på plats och firade in det nya året med oss.

Älskar att äta och dricka gott tillsammans med dem. De liksom vi älskar att njuta av livets goda.

Vi åt gratinerad hummer till förrätt. För att göra det hela lite festligare limmade jag på bladguld på klorna. Ingen av ungdomarna (förutom vegetarianen Sofie) missade hummern.

När ungdomarna smaskat  klart på sina förrätter blev det fart på dem. Huvudrätten bestående av oxfilé, hasselbackspotatis och kantarellsås hade de inte tid med utan gick iväg på andra festligheter och lämnade oss andra åt vårt öde.

Det blev en verkligt fin och härlig kväll. Vid tolvslaget skålade vi in det nya året och sa tack och adjö till 2018. Nu börjar ett nytt  och spännande 2019 som förhoppningsvis kommer att bli ett kalasår.

God fortsättning på det nya året.

En sak kan jag lugnt konstatera och det är att om man bor precis vid havet vid ett turistparadis så finns det i princip inga bra restauranger att äta på. Runt hela  restaurangstråket vid vattnet serverar de bara trista och smaklösa pizzor eller pasta. Barnen gör vågen och är jättenöjda. Jag och min man är det inte. Häromdagen sökte vi oss uppåt mot bergen och hittade en restaurang som verkade lovande. När vi klev in i entrén undrade de om vi bokat bord. Typiskt, för det hade vi ju såklart inte gjort, men det kommer vi att  göra. De bästa restaurangerna finns i alla fall inte där vi bor. Hur svårt kan det vara att trolla fram lite goda tapas?

Annars blir det en hel del glass.

I kväll tar jag saken i egna händer och lagar mat hemma. Både grönsakerna  och frukterna är väldigt goda här. En tomat smakar tomat och inget annat. Hemma har de oftast en bismak som gör att jag inte köper dem. Sofie vräker i sig avokado, den är både stor och jättegod. Bara den kan man äta sig riktigt mätt på här.

I dag har det varit rena rama beach-dagen. Vi har mest badat och solat. Chelsie blir lätt uttråkad  i värmen och vill gärna hitta på lite saker. Vi har köpt en del rekvisita för att förgylla tiden för henne.

Sofie  tar det mer coolare.

Min man är som vanligt hurtigt jobbig och var ute och sprang på strandpromenaden. Innan han gjorde det förbarmade han sig med en tidig morgonpromenad med mig i släptåg.  Då var det inte särskilt många kottar ute, vilket passade mig bra. Vi hann utforska fler saker i vårt område, nu vet vi mer vad som finns att välja på här och i morgon bär det av till själva stadskärnan.

Hela familjen blev ordentligt omskakade av nyheten att Tim Bergling (Avicii) dött i Muskat, Oman i helgen, endast 28 år gammal. Mina tankar går framför allt till hans familj som måste bära denna gränslösa sorg och smärta med allt vad det innebär. Vilken tragedi för alla inblandade.

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut
– Nils Ferlin 

Inte nog med att det är fredag dessutom gassar solen in genom fönstret och värmer riktigt skönt. Jag läste att  fredagen den 13:e är en riktig lyckodag också. Ja, inte mig emot.

Någon lyckodag är det kanske inte för den ex-ständiga sekreteraren Sara Danius i Svenska akademin i alla fall. Vilken fars som har utspelat sig inför öppen ridå. Hade jag haft en knytblus hade den garanterat åkt på. Efter allt som hänt under Metoo-rörelsen borde kanske  pajasen Horace Engdahl som gick ut med att Jean-Claude Arnault var en riktig hedersknyffel, en livsstilsförebild och uppmanade unga män att inte bli hipsters utan gentlemän kanske  ha reflekterat över hur hans ord skulle falla ut i pressen efter hans uttalande om   Sara Danius när han röt till om att hon  var den sämsta ständiga sekreteraren någonsin. Jag kan bara sucka, djupandas och skaka på huvudet.  Det konstigt är att de inte ordentligt tog tag i röran Frostenson/Arnault från första början. Fast å andra sidan med korten på bordet ser vi nu hur gubbväldet  verkar ha haft ett sorts övertag i  den här oredan sedan en längre tag tillbaka. Jag kan bara hoppas och tro att akademin får sig en ordentlig bakläxa och börjar fundera på sin egen roll i samhället, alltså det jämlika samhället. Det är dags för akademin att möta morgondagens förändringar.

Hur svårt kan det vara?

I förmiddags stod jag och äldsta dottern och hängde på låset till ett av  köpcentrumen som finns här på den södra sidan. Dottern lyckades med operation övertalning redan nio i morse, ganska trött efter gårdagens festligheter vek jag mig som en granfura i motvind.

Det var en trevlig tillställning hos min”syster”och brorson. Dock var vi inte iväg och tittade på någon brasa utan satt mest och myste med födelsedagsbarnet.

Alltid lika trevligt med ett glas av dessa gyllene droppar.

Det går ju heller inte ha tråkigt med dessa illbattingar i längden…

Och medans jag och dottern var på shoppingtur satte killarna upp studsmattan. Nu finns den parkerad på gräsmattan och barnen har många studstimmar att förgylla i denna träningslokal. Jag räknar kallt med att alla barnens magar har massor med magrutor innan sommaren är slut.

Förra året bestämde jag mig också för att pröva på, jag lyckades studsa runt ett par gånger innan jag blev osäker på om något i de nedre regionerna fortfarande satt kvar.

Nä, jag hoppar hellre upp på motionscykeln än hoppar bort någon annan vital del i kroppen, om vi säger så.

So long, så länge.