Kategori: Okategoriserade

Helt piggelin har jag inte varit under helgen, näsan rinner, huvudet känns tungt och halsen känns sisodär. Jag är trött på att känna mig hängig. Även min man har gått på sparlåga i några veckor, nu äntligen börjar han skymta ljuset i tunneln. Båda två har dragit ner på motionerandet, vi har knappt varit på Sats alls den senaste tiden, men hejsan, hoppsan vad vi längtar dit…Känner jag mig bättre i halsen i morgon kommer jag garanterat svischa ner dit.

I går var jag och Chelsie hembjudna till en gammal arbetskamrat till mig. Det var länge sedan vi sågs så det var extra roligt att träffas. När vi kom in i hennes lägenhet var det som att trollas tillbaka till en svunnen tid. Både jag och Chelsie stod fascinerat och tittade oss runt bland den brokiga samlingen med tavlor och tuppar.

Roligt var det också att ytterligare en gammal arbetskamrat med familj kom. Det blev en  jättetrevlig- och mysig lördagskväll.

Min man står just nu och kör matberedaren i köket och gör fullt med pizzor till kvällens middag. De är helt klart i en klass för sig, han gör alla bottnar extra tunna och krispiga och de är så goda att man knappt kan sluta att äta fast man är proppmätt för länge sedan. Han skulle kunna livnära sig på det den dagen han tröttnar på att fortsätta med sitt skrivbordarbete.

I går brann det i proppskåpet på utsidan av huset. Halva huset låg i mörker, som tur var fungerade i alla fall en platta på spisen så att vi kunde laga kvällsmat. Flera gånger i månaden går proppen och det beror antagligen på vår Tesla-laddare, i alla fall om man skulle tro elektrikern som kom och fixade elen i dag. Nåja, nu är i alla fall all el tillbaka, vilket känns überbra. Eftersom det var osäkert in i det sista om han överhuvudtaget kunde komma hit bestämde jag mig för att göra kvällens måltid lite enklare. Jag har köpt två grillade kycklingar som har stått i en sås och gottat till sig i kylskåpet hela dagen. Den behöver bara värmas i ugnen en kvart sedan är det klart. Till det kommer jag att servera lite olika enkla tillbehör. Numera vet jag aldrig om vi har några barn vid bordet när vi äter middag, oftast är två eller flera borta. Det blir så tomt utan dem. Jösses, vad stora de börjar bli.

Känns som i går när prinsessan Sofie promt skulle gifta sig med Carl Philip. Tick, tack…tiden går.

Trevlig helg

Både jag och talgoxen kvittrade glatt efter en riktig genomkörare på Sats. Talgoxen något ihärdigare. Den flög runt och det fanns inget stopp på hur den och kompisarna lovsjöng att våren snart är på gång. Hela jag smalt efter den uppvisningen.

Glad i hågen tog jag tag i de riktigt tråkiga bitarna här hemma såsom dammsugning och byte av lakan i sängarna. Finns det något mysigare än att lägga sig i en ren säng mellan ett par krispiga lakan? Den känslan är svår att slå.

I dag var jag och min man på ett mycket intressant möte, förhoppningsvis kommer det att finnas andledning att återkomma till det vid ett senare tillfälle. Men nu är det dags för mig att fortsätta titta på ”Vår tid är nu.”

Jag och min ”syster” var på bio i dag och såg ” A star i born.” Det var supermysigt att sätta sig tillrätta i biomörkret med en mellanpopcorn mellan knäna och njuta av filmen mitt på blankaste eftermiddagen. Vi var endast 8 st i salongen, inte ett dugg crowded. Problemet med popcorn är att de smular så otroligt mycket. Jag vet heller inte hur många jag lyckades tappa innanför tröjan, men antagligen så pass många att det skulle kunna räcka till en hel lunch för både mig och resten av alla i biosalongen.

För någon veckor sedan flyttade Corinne in i vår lägenhet längst ner i huset. Hon har köpt nya möbler och har piffat till det jättefint. Det är tur att hon snabbt kan komma upp för en kopp kaffe, när hon eller jag blir sugna på en tår.

Hon verkar trivas som fisken i vattnet.

Mitt❤️

Vilket kaos det var för barnen och min man  i morse när de skulle iväg till skolan respektive arbetet. Pendeltåget och bussarna stod helt stilla. Det slutade med att Chelsie inte gick till skolan alls och min man som skulle till hovrätten i stan blev tvungen att springa hem och hämta bilen i stället. Därefter for han iväg med gasen i botten och kom ändå en halvtimma försent. Dessutom gick min telefon varm på grund av att alla barnen oroade sig för att inte komma i tid. Tyvärr kunde jag inte hjälpa dem med det heller. Alltså, jag avskyr verkligen pendeln, vid minsta lilla snöflinga slutar det att fungera. Lär de sig aldrig SL?

Haha, en väldigt passande bild över röran som var i morse. Den tjejen kan sin mimik.

Med start i dag sätter mello-lördagarna igång. Jag kan inte påstå att jag är en schlagerqueen direkt. Barnen däremot har börjat ladda upp inför kvällen. Chelsie slet fram sin rosa glittriga boa, den kommer hon att bära kvällen till ära. De andra har laddat ner schlagerappen för här ska det tydligen röstas.

 I går var Chelsie helt vissen, med både feber och halsont. Som tur var blev det kortvarigt. I dag är hon på benen igen. Kanske inte helt frisk men så pass pigg ändå att hon gick ut och roade sig i snön.

Älskar snögubben hon gjorde. Han blev hur söt som helst.

Dags att förbereda kvällens middag. Vi ska äta hamburgare med pinfärskt hemmagjort bröd till, mmm, det ska bli så gott.

Trevlig mellokväll.

I dag är Chelsie hemma från skolan, hon har ont i halsen och har hög feber. Det är väldigt ovanligt att hon är sjuk. Jag kan inte ens komma ihåg när hon var sjuk senast, det måste vara flera år sedan.

I går följde jag med Sofie på jujutsun, det var länge sedan jag var till Dojon.

Hon är så grym, otroligt duktig.

Och nu mina damer och herrar är det dags att ta helg.

Trevlig helg.

 

Då var det ännu en helg att lägga bakom sig. Den försvann snabbare än fantomens skugga och vips var det måndag igen. I helgen har vi fixat i ordning i Corinnes blivande lägenhet. Reläet till golvet i vardagsrummet har gått sönder, så det är en aning kallt just i den delen av lyan. Nytt relä kommer förhoppningsvis på posten inom snar framtid. Annars börjar saker och ting ta form där nere. Fortfarande återstår en hel del saker som ska förflyttas därifrån, det gäller bara att veta var någonstans i huset jag ska placera ut dem. Det blev en runda till tippen också och det lär inte bli den sista turen dit, det finns fortfarande lite att slänga om vi säger så, förhoppningsvis blir det en tripp dit i helgen igen. Herregud, vad man samlar på sig prylar.

I morse när jag pulsade fram bland snödrivorna började jag intensivt längta till varmt och soligt väder, sand mellan tårna och en parasolldrink att släcka törsten med. Det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?

Jag gillar alla årstider och uppskatter dem mycket. Med just nu kan jag faktiskt tänka mig att ligga i en solstol och bara njuta av värmen och blicka ut över horisonten och att bara anstränga hjärnan med att fundera ut om jag skulle orka hoppa i det varma havet för ett svalkande dopp eller inte.

I förra veckan frågade Chelsie varför vi aldrig serverar maträtter som alla andra äter, som förslag på det nämnde hon bland annat fiskpinnar och fiskbullar. Fiskpinnarna är en sanning med modifikation eftersom jag gör hemmagjorda sådana men skulle aldrig köpa färdigköpta. Det finns väl inte ens fisk i dem? Bara panering. Uppriktigt sagt, usch på det. Fiskbullar, mja, inte särskilt gott, eller för den delen nyttigt. I går när jag stod på Coop och blickade runt bland konserverna fastnade min blick på en burk fiskbullar med hummersmak, well, en slank ner illa kvick i korgen innan någon annan hann att se. Vad gör man inte för sitt barn?

När Chelsie kom hem från skolan serverade jag denna lilla överraskning till henne.

Efter att ha sett hennes minspel när hon ätit ett par tuggor av något som saknar tuggmotstånd kommer jag nog inte köpa dem igen. Hon försökte sig på att de med dillsmak kanske var något för henne, haha, skulle inte tro det.

I går firade jag och min man att vi varit ihop i hela 27 år. Jösses, alltså. Hur länge är inte det? Svindlande. Eftersom det nu fanns något att fira passade jag på att göra krispiga parmesankorgar med vedeldat jokkmokksfläsk i. Det blev en ren och skär njutning.

Till min fina.

Januari känns som en ganska tung månad, både för plånboken och humöret. Januaridagarna har sniglat sig fram, annars tycker jag att tiden oftast bara flyger iväg. Det känns mest som om jag sitter och väntar på att livet ska komma i gång. Nu är det bara en lång kall väntan. Förhoppningsvis händer det något mer muntrare framöver. Redan nu kan jag se hur dagarna blir allt ljusare och ljusare och det känns bra. Det ska bli skönt när våren sätter fart på riktigt, längtar dit.

Jag tycker om att ha lite koll på omvärden. Jag läser ett flertal tidningar och brukar oftast sätta mig in i olika frågor som jag tycker känns intressanta. Tyvärr tycker jag inte svensk politik är särskilt rolig att engegera sig i numera. Däremot följer jag slaviskt vad som händer i Trump-världen. Men jag måste ändå kommentera att jag är mycket  lättad över att vi fått en regering som inte lutar sig mot Sverigedemokraterna, för det vore en katastrof för Sverige.

Heja Sverige.